söndag 18 februari 2018

Tungt träningspass

Hela kroppen skrek NEJ! till träning idag. Men det var ju bara att ignorera och gå iväg. Har man bestämt, så har man! Kinna väntade. Som tur är var hon inte heller så särskilt sugen. Men vi körde vårt program med lite lättare vikt på marklyften och färre reps på frivändningarna med press. Fyrtio minuter senare, kände jag mig helt färdig. Kinna skulle iväg och bugga senare på kvällen. Jag är tacksam att jag kunde krypa upp i fåtöljen hemma och äta lite kanelbullar.

På tal om kanelbullar, så har jag slarvat enormt med sockerintaget på sistone. Det är helt okej att äta sockerprodukter två dagar i veckan, men inte att äta det fem dagar och avstå två och ärligt talat knappt ens det. Istället har jag ätit socker varje dag. Ja, jag kan verkligen säga att jag äter rent socker, eftersom det är smågodis jag pratar om. Nu ska jag ta en vecka, där jag skärper mig rejält och är ordentlig. Jag ska äta klokt och försöka få kontinuitet i träningen. Bättre lite träning, än ingen alls!


Stella Bella!

I helgen har jag umgåtts mycket med världens bästa barnbarn. Oj, vad man får energi av henne! Nu är hon så himla gosig och kan kramas, sträcka armarna efter en och så har hon börjat säga mamma och pappa. Snart kan hon säga mormor också, hoppas jag.








Att lyxa till det lite

I fredags hade vi kvinnor i familjen, tjejkväll hos Sofie. Vi beställde hem mat, myste och pratade. Sofie satte på deras bastu. Det är grymt avslappnande att basta. Jag läste att regelbundna bastubad kan sänka blodtrycket och ge starkare blodkärl. Jag passade på att använda en del av mina produkter från Maria Åkerberg. Rengöring, peeling, ansiktsmask och fuktighetsbevarande kräm. Jag älskar hennes produkter. Förutom att de fungerar så bra på min torra och känsliga hud, doftar de underbart.

torsdag 15 februari 2018

Spontan transportjogging

Idag blev jag lite sen från jobbet. När jag kom ut, började det skymma. Samtidigt hörde jag fåglar kvittra och jag greps av en sådan lust att röra på mig. Så jag bestämde mig för att jogga hem, istället för att promenera. Det blev en joggingtur om drygt tre kilometer. Det var glashalt på vägen. Jag försökte hålla mig till kanten, där hundar har kissat och bajsat. Även om jag fick akta mig noga var jag satte fötterna, var det lite mindre halt där.

Det här blev premiärturen för mina nya joggingskor från Salomon. Jag har promenerat i dem till och från jobbet en längre tid, för att vänja fötterna vid dem. På jobbet, har jag ett par Adidas i en lätt och luftig modell. Jag gillar att byta skor flera gånger per dag. Hemma har jag för det mesta på mig Birkenstocksandaler, inomhus. Nya skor, brukar jag först promenera korta sträckor i och sen utöka efter hand. Det gör att jag sällan får skavsår.

Det kändes toppen i alla fall att jogga hem, trots att bh-banden hasade ner på armarna och det var lite märkligt att springa i vanliga kläder. När jag kom hem fick jag lägga täckjackan i tvättmaskinen. Men det gör ingenting! Glädjen över att röra på sig, få hjärtat att pumpa gör att jag har bestämt mig för att transportjogga hem två gånger per vecka hädanefter. Det ska väl göra att jag kommer igång med löpningen igen!


onsdag 14 februari 2018

Litet träningspass genomfört

Japp, idag kände jag mig lite piggare. När jag gick hem, kände jag mig inte illamående av trötthet. Kanske, kanske går det att genomföra ett litet styrkepass, tänkte jag. Eftersom jag inte har fått ordning på träningen på sistone, startade jag lite lätt med kroppsviktsövningar och tabataintervaller. Det blev planka, sidoliggande benlyft, höftlyft, utfall bakåt, utfall framåt och därefter armhävningar (som jag inte gjorde i tabataintervaller, utan i tre set).

Sen stretchade jag kroppen hit och dit lite sådär hur som helst. Det viktiga var att det skulle kännas skönt. Jag har hittat en jättebra avslappningsmusik på Youtube, som jag har på samtidigt. Så skönt att få sträcka ut kroppen rejält!

Efteråt åt jag lite choklad, som Steffanie var här och lämnade som alla hjärtansdagspresent.




tisdag 13 februari 2018

När glädjen bubblar över

Om jag behöver muntras upp, behöver jag bara kika på fotografierna som togs på min syster Petra och mig,  i höstas. Herregud vad vi hade roligt! Vi skrattade så där, så at vi fick kramp i magen. Dottern som uppmanade mig att försöka hålla mig lite allvarlig, så att jag inte gapskrattade på alla kort. Petra som spärrade upp ögonen eller gjorde någon annan min, så jag inte kunde hålla mig för skratt. När man har känt en människa hela livet, behövs så lite kroppsspråk, för att förstå varandra perfekt. I sommar sticker vi iväg på äventyr igen. Jag behöver inte undra om vi kommer ha roligt, eftersom vi alltid har det. Som Petra sa till sin sambo "det är som att åka på semester med sig själv, när Katarina och jag åker". Vi är totalt avslappnade, skrattar åt samma saker och tycker samma saker är roliga.







Härlig tisdag

Ibland har jag lite flyt i alla fall. Som idag, när ett möte på eftermiddagen blev inställt och jag kunde gå hem vid tretiden och njuta av lite sol och motion på vägen hem. Nu hörs lite fåglar kvittra och trots all snö, spirar vårkänslorna i bröstet. Underbart!

Nacken blir långsamt bättre, men nu är jag lite förkyld och är matt av den anledningen. När jag promenerar försöker jag ta i och driva upp tempot. Det går bra, men under den sista biten till eller från jobbet, blir jag matt. I värsta fall blir jag lite illamående efteråt. Så jag vågar inte träna, utan tänker det är bäst att vila lite till. Tur att jag i alla fall kan promenera och få min vardagsmotion!