torsdag 23 mars 2017

Skröpplig men glad ändå

Dagen började otroligt bra med solsken och långpromenad till jobbet. Den fortsatte i lika bra anda. Men när jag promenerade hem hade jag ont i hälarna och lite i anklarna. Det gjorde så ont att jag till och med haltade lite. Jag byter skor varje dag. Dessutom byter jag skor på jobbet också. Men det har väl blivit för mycket stående och gående ett tag. Så i morgon blir det bilfärd till jobbet och jag kan kosta på mig lite sovmorgon.

Förutom onda hälar har jag lite ont i halsen. I natt vaknade jag och hostade i omgångar. Det kan vara förkylning eller så är det allergin. Katta och jag simmade idag i alla fall. Det var skönt.

onsdag 22 mars 2017

Riktig transportlöpning

I morse regnade det och jag kände inte alls för att promenera  till jobbet. Men jag tog fram min lila regnkappa och bara gick ändå. Regnet avtog och jag gick till och med den större turen.

När jag nästan var framme tog jag en selfie. Just när jag stod med mobilen i högsta hugg kom en kollega i bil och trodde att jag vinkade och ville åka med. Gud vad pinsamt att bli ertappad på något så trivialt som att ta en selfie. Det kunde jag ju inte erkänna. Utan jag hoppade in i bilen och fick skjuts de sista metrarna. Så knäppt! Dessutom babblade jag på (nervöst) i ett rasande tempo.

Nåja, det finns värre saker, tänkte jag för mig själv och så rullade dagen på. Tills det var dags att ta sig hem. Då insåg jag att jag var sen. Jag hade en mötestid att passa. Solen sken nu. Men jag satte på mig regnkappan igen, eftersom det var det ytterplagg jag hade. Så spände jag fast ryggsäcken med två remmarna (bröst och midja) och joggade hem. Det måste ha sett komiskt ut! Där kommer en rödhårig galning joggandes i lila regnkappa och jeans. Det måste väl vara riktigt transportspring om något, när man till och med joggar i ordinarie kontorskläder!

Naturligtvis hade jag för högt tempo när jag joggade. I princip blev det gång varvat med intervaller. När jag flåsade som mest tänkte jag "hur kan jag ha saknat det här?"
Märkligt hur snabbt man glömmer sånt som tunga ben och flåsande andning. Men jag hade inget val. Det gjorde i alla fall att jag kom hem i tid, hann duscha och kasta mig iväg till nästa möte.

Så här efteråt tycker jag att det var flåset som var tungt. Benen kändes helt ok. 

tisdag 21 mars 2017

När motivationen är låg

Det börjar bli tråkigt med mitt träningsprogram. Efter den här veckan, ska jag istället göra vilka övningar som helst, bara de kör igenom hela kroppen. Idag klarade jag i alla fall att göra 30 enbensböj med hopp. Fortfarande känns vänsterbenet annorlunda, än högerbenet. Dels är jag vaksam på rumpan och den känns mer aktiverad när jag böjer höger ben, än vänster. Vänster knä känns dessutom mer ostadigt, än höger. När jag knäböjer höger, går det smidigt och i en rak bana/rörelse. Det vänstra knät känns däremot som om det sicksackar och ibland går i rak bana/rörelse (mer som av en händelse). Hoppen gör att det blir jobbigare för framsida lår, upplever jag. Det är väl bra, eftersom det liknar belastningen vid löpning.

Hopp tycker jag är superjobbigt och supertråkigt. Så det ska jag satsa mer på framöver. De dagar jag springer hem nästa vecka, kan jag avsluta med åtta grodhopp eller boxhop innan jag går in. Jag har en förmåga att smita undan från övningar som är jobbiga, trots att jag vet att jag måste göra jobbiga övningar också. Den där chinsstången är ett exempel på jobbig övning. Att hänga i den varje dag, är ju superbra träning, men så tråkig! Nu har jag beställt en gummisnodd, för att se om jag kan dra upp mig.

Det ska bli väldigt spännande att jogga hem från jobbet nästa vecka. Spännande att känna efter hur det känns. Även om jag tycker mitt hemsnickrade program är pest, hoppas jag att det har gjort mig bättre förberedd för joggingen. Nu har jag bara två träningspass kvar på schemat. Skönt!






måndag 20 mars 2017

Vardagsmotionens positiva effekter

Vilken chock det var att vakna till en snöig värld i morse. Som vanligt gick jag till jobbet. Numer tar jag nästan alltid den längre vägen. Jag ser helt enkelt till att gå upp i tid, så jag hinner ta den. Sedan jag började gå till och från jobbet, känner jag mig så mycket piggare. När jag åker bil, är jag inte alls lika pigg och alert. Det är som om hela kroppens system kommer igång när jag går. Idag gick jag med jackans kapuschong uppe och såg egentligen knappt omvärlden. Men det gör inget. Jag bara går i min lilla bubbla och lyssnar på poddar. Egentligen tror jag att jag är en person som föredrar att lyssna och har varit det under många år. Redan när jag var liten, kunde jag stänga in mig i vardagsrummet hemma hos mamma och pappa och sitta med hörlurar på och lyssna på radioprogram eller skivor. Förutom det läste jag böcker som en galning. Tv-program var inte lika aktuellt för mig. Jag ville helst vara ifred på mitt rum och läsa. Man kan nog säga att jag är urtypen för en introvert person. Jag hämtar kraft i att vara ensam.

Om vårarna har jag en förmåga att vara extra pigg och glad. En del blir ju deppiga på våren, men jag tillhör den andra sorten, som blir gladare. Ljuset och hoppet om värme och att ledighet närmar sig, är ju bara så underbart. När jag var yngre blev jag inte alls påverkad av årstiderna. Jag tänkte knappt på dem. Numer upplever jag sen höst och vinter som en oerhört tung period. Oktober till jul är bar en enda lång väntan på att det ska bli slut på året och att det ska vända och bli ljusare.

Tack och lov smälte morgonens snö bort under dagen och när jag gick hem var det snöfritt igen. Det är många fördelar med att promenera till och från jobbet. Förutom att jag blir piggare, får jag dagsljus, motion, tid till eftertanke, stressar av och samtidigt motionerar jag. Jag tänker bättre också när jag rör på mig. När jag är hemma och blir drabbad av ett större problem, börjar jag genast göra rutinmässiga saker, som att städa. Det är för att jag löser problem bättre då. Ja, jag är supernöjd med att jag motionerar mycket och har fått till det fler gånger per vecka än jag satte som målsättning.



söndag 19 mars 2017

Söndag

Det blev ännu en aktiv dag. Petra och jag stack redan iväg vid niotiden på en långpromenad. Vi gick bland annat i det villaområde vi växte upp de första åren. Så nostalgiskt att gå på de gång- och cykelvägarna som vi gjort så många gånger, när vi var små. Vi gick förbi den grundskolan vi gick på också. Den ser så liten ut i jämförelse med mina minnen. Men så är det väl för alla. Vi var ute i drygt 90 minuter och hade hela tiden bra fart. De enda gångerna vi stannade upp, var när jag fotograferade. Vädret var ljuvligt, så det blev lite fotande.

Direkt efter promenaden handlade jag mat och sen var det dags för lunch. Sofie åt med oss och så småningom dök även Steffie upp. Vi tog en tur till Rusta, där jag köpte en chinsstång. Jag var nästan säker på att jag skulle klara att hänga i den i 30 sekunder, och det gjorde jag. Det kändes himla bra! Jag har testat att hänga i vår ena stege. Varför ska jag skaffa en chinsstång, tänkte jag, när vi har stegar jag kan ställa mot huset och hänga i. Så testade jag och klarade inte att hänga 10 sekunder ens, eftersom räfflorna på stegen, gjorde väldigt ont i händerna. Det hade jag ju kunnat räkna ut, eftersom det är vidrigt att stå på stegen barfota, på grund av räfflorna. Det ska vara bra träning för bålen, att hänga. Men jag tyckte det kändes mest jobbigt för axlarna. Senare på kvällen körde jag mitt "vanliga trx-pass" . Nu provade jag att öka enbensböjen, genom att hoppa på de tio sista repetitionerna och det gick finfint.

Förutom promenad, träning och lite handling, har jag målat delar av källargolvet. Allt var inte täckt från förra veckans strykning, så det behövdes ännu en. Sen har jag börjat rensa ut gamla kläder, som jag ska skänka bort. Projekt utrensning kan pågå en tid, för en hamster som jag...


Petra

Petra





lördag 18 mars 2017

Härliga lördag

Som vanligt vaknade jag tidigt, trots att det är helg. Men jag lyckades ligga still till strax före klockan sju i alla fall. Vid 11-snåret gick Sofie och jag ner på stan och åt lunch. Jag frågade Sofie om hon hade hört talas om "Bechdeltestet". Det hade hon inte. Det är en kvinna som heter Bechdel, som har kommit på att man kan kika efter vissa saker när man ser på film eller serier. När två kvinnokaraktärer i en film eller serie är namngivna, så kan man kika om de har en dialog i filmen/serien och om de då pratar om något annat än män, så har filmen/serien klarat Bechdeltestet. Hur ofta ser man två manliga namngivna karaktärer ha en dialog om kvinnor? Inte särskilt ofta va!Det är få filmer och serier som gör det. Sofie sa att det räcker med att kika på en film eller serie, så upptäcker man snabbt, att kvinnor överhuvudtaget, ar lite dialog och utrymme i jämförelse med män. Det finns även få kvinnliga filmregissörer. Vi lever i en sådan mansdominerad värld!

När jag läste litteraturvetenskap, fick vi ofta i uppgift att undersöka olika teman i texter, så jag gillar verkligen att både läsa och titta på film efter olika teman. Jag kommer att bli lite mer vaksam på hur det är i filmer och serier. Serier som "Skam" och "The orange is the new black" är bra, eftersom kvinnorna är framträdande i dessa serier och männen har inte lika stort utrymme. Ja, det var lite vad vi diskuterade under lunchen.

Min man är rejält förkyld och det är väl ingen hemlis direkt, att jag blir rastlös av att bara vara hemma och smyga för en sjukling som sover och sover. Så jag och Kinna tog en långpromenad efter lunch. Jag passade på att fotografera henne.

Sjön Möckeln låg lite halvöppen. Snart är nog isen bort helt och hållet



Kinna njuter av solen



Min favoritbild!
Den här katten träffade vi på.

Min man är glad att jag har blivit "lite rastad" och samtidigt fick han sova ifred. Hoppas han är piggare i morgon!

torsdag 16 mars 2017

Torsdagstankar

Humöret är inte på topp, eftersom jag har nackspärr. Det startade igår och kändes fortfarande i morse. Sen blev det lite bättre under dagen, för att nu vara sämre igen. Ingen träning idag alltså. Inte hela världen om jag bara slapp att ha ont! Vi har sovit med öppet fönster ett par nätter, kanske är det orsaken. Eller så gjorde jag något tokigt under trx-träningen i tisdags. Jag har i alla fall promenerat som en tok. Det ska ju vara bra att få igång blodcirkulationen. Min man har ont i halsen och ena örat. Vi är verkligen som två gamlingar!

Snart helg igen! Veckorna flyger fram. Hoppas det blir så varmt snart, att jag kan vara ute och påta i trädgården. Att vara ute och påta ger mig energi och glädje. Samtidigt är det finfin träning. Man kan sitta på huk så länge man orkar, när man rensar. Jag ska ju gräva för häck och det blir ju kanonbra träning. Men först måste jag se till att min man äntligen fixar med det jag vill ha gjort inomhus. Toaletten ska bytas på nedervåningen och foder ska sättas kring balkongdörr och fönster. Jag ska fixa lite mer i källaren också, innan sommarsäsongen utomhus drar igång. Golvet ska målas en gång till och så ska fler saker rensas bort. Men man blir väl aldrig klar med rensingar va?

Jag har flera saker på gång, som är hemliga. Vissa människor vet, andra vet en del men inte allt. Varje gång jag tänker på ena hemligheten, blir jag sprickfärdig av skratt. Det bara bubblar av glädje inombords och jag tänker, hur är det möjligt att sånt här roligt kan hända mig, nu när jag snart är 53 år. Det absurda i det, gör att jag skrattar än mer. Samtidigt är det ju jag själv som sätter hinder för mig själv, genom att tänka att åldern spelar någon roll. Eller man kan nog säga att jag är påverkad av samhället och de normer som gäller. Det positiva med att bli äldre är, att man alltmer skiter i vad folk tänker. Istället slappnar jag av och är mer och mer mig själv. Gillar inte andra människor det, får de umgås med någon annan helt enkelt.