onsdag 22 februari 2017

Snöoväder

I morse klockan sex åkte Sofie, Steffanie och jag till Ullared. Här snöade det rejält och väglaget var besvärligt fram till Mariestad. Därifrån var det ok. Men de där 10 milen i snömodd var vidrigt jobbiga. Axlar, rygg och armar var spända hela tiden och när väglaget blev bättre var det en lättnad att kunna slappna av lite igen.

Jag köpte lite grejer som jag visar i morgon här. Idag är jag för trött. Panzer fick en vattenfontän, torrfoder och ett par leksaker. Så köpte jag en del heminredning och en cykelhjälm till min man.

Vi åt lunch på Subway och så träffade vi Sara på Ica Maxi i Mölndal och fikade. Sen åkte vi hem. Turligt nog var väglaget bra fram till Kristinehamn. Sen var det regnigt och rejält blaskigt, men då var vi snart hemma.

Min man mötte mig när jag kom hem. Han grinade illa och hade ont i ryggen. Tydligen har taket över spabadet brakat ihop av snötyngden. Suck! Taket bestod av takstolar och ovanpå det låg ett tyg (samma sort man har till båtkapell). Tyget hade blivit lite uttänjt och därför samlades det onödigt mycket snö och regnvatten i tygtakats "gropar". Så den främre vågräta takstolen bröts i två delar. Just nu ligger de lodräta takstolarna på spabadet (eftersom de inte längre kan vila på den vågräta) och min man har lyckats få bort tyget. Men när han krängde med det fick han ont i ryggen.

Ja nu har vi (läs min man) lite jobb innan vi kan bada i spabadet igen.

tisdag 21 februari 2017

Hur jag gör städning uthärdlig

Då var det dags att städa huset. Gud vad trist det är att städa! Men nödvändigt förstås, så det var bara att sätta fart. För att härda ut det tråkiga jobbet, brukar jag sätta en deadline. Klockan 12 ska jag vara färdig, tänkte jag. Utan deadline kan jag hålla på i evigheter och fastna i detaljer. Det kan handla om att jag hittar något intressant som jag blir sittande med (också en strategi för att slippa ta tag i det mindre roliga). Med deadline måste jag uppskatta hur mycket jag kommer hinna med och prioritera. Jag tror "Arga snickaren" skulle vara rätt nöjd med mig, eftersom jag lyckas pricka in tiden perfekt hela tiden (övning ger färdighet).

Det bästa med en deadline när jag städar är, att jag kan räkna ner. Att tänka nu är det 30 minuter kvar, sen är det klart. Om jag hamnar i tidsnöd kan jag stressa på lite genom att öka tempot. Då blir det lite roligare när jag tävlar mot tiden. När jag blir lite snabbare, stoppar jag in mer aktiviteter och känner mig på så sätt ännu nöjdare.

Idag hann jag pressa in snöröjning inom tidsgränsen. Prick klockan 12 var huset städat och vägen upp till huset snöröjd.
Alla knep är tillåtna för att få tråkgöra mer uthärdligt!

Det här med poddar

Den första podden jag upptäckte var P1:s podd  "Kropp & Själ". Den tar upp så många olika ämnen, men hela tiden med kopplingar till kropp och knopp. Jag tycker om att forskare deltar och diskuterar ur olika perspektiv. Ibland är lyssnarna med (det är jag inte lika förtjust i) och ställer frågor eller berättar om sina erfarenheter. Anledningen till att jag inte gillar lyssnarnas deltagande är, att jag upplever att de många gånger tycks ha fastnat i något de inte kan ta sig ur på egen hand, just då. Det är helt ok när de berättar om erfarenheter som ligger en tid längre bort. Då har de perspektiv på det.

Den andra podden jag fastnade för, var "Träningspodden". Flera på jobbet pratade om podden och då blev jag nyfiken och började lyssna. Sen var jag fast. Jag tycker också att den här podden fokuserar på kropp och knopp, fast lite mindre forskningsbaserat (när det gäller knoppen). Lovisa står för det teoretiska och jag upplever att hon är jordnära och väldigt klok. Ju mer personlig hon vågar vara, desto intressantare blir det att lyssna, tycker jag. Jessica är den som mest vågar sticka ut hakan och uttrycka sina åsikter. Det är befriande när hon tycker och tänker om saker. Hon står för flärd och som lyssnare får man en liten inblick i hur det är i den glamourösa världen. Båda är feminister och det genomsyrar programmen på ett väldigt positivt sätt.

I ett av "Träningspoddens" avsnitt gästade Clara från "Styrkebyrån". Inslaget med henne gillade jag verkligen och det gjorde mig nyfiken på hennes och Johannas pod (Styrkebyrån). Jag lyssnade på första avsnittet och sen var jag fast. Clara är väldigt duktig på att redovisa för forskning och hänvisar gärna till källor där man kan läsa mer för att fördjupa sig. Johanna har världens behagligaste röst, tycker jag. När jag hör henne tala blir jag glad och fylld av energi. Hennes röst är melodiös och så behaglig  (ja jag vet att jag upprepar mig!). När Clara och Johanna fnissar, fnissar jag med som om jag var med i samtalet. Då kan du tänka dig hur duktiga de är på att få lyssnaren fokuserad och aktiv. Jag håller på att lyssna ikapp alla deras avsnitt och hoppas det tar lång tid innan jag är ikapp!

Vilka röster de som poddar har och hur de pratar, har stor betydelse för mig. Både "Träningspodden" och "Styrkebyrån" är helt suveräna på att låta varandra tala till punkt. Ibland undrar jag om de har fått gjort många omtagningar, eller om de är så disciplinerade. Om de skulle ha avbrutit varandra eller pratat i munnen på varandra, skulle jag nog inte vara lika benägen att lyssna. När människor avbryter andra (Malou på tv 4 är ett praktexempel) blir jag oerhört irriterad. Men som sagt de här två poddarna gör inte det och ändå känns de så avslappnade. Känslan är att de sitter och småpratar och samtidigt hänvisar till forskning (eller är tydliga med när de inte gör det). Det värsta som finns är poddar där de har ett manus som de läser upp (ja man hör att de läser!). Ja, fast jag gillar ju inte poddar där man flamsar och tramsar för mycket heller. Vissa kändisar är verkligen en besvikelse att lyssna på, just för att de är så oseriösa. Men det finns uppenbarligen många andra som gillar det.

För mig är rösterna som pratar en viktig förutsättning. Det är ju hemskt, eftersom man inte kan hjälpa vilken röst man har. P1 "Kropp & Själ " har jag somnat till många gånger. Hon som pratar har så behaglig röst, att jag somnar om jag sitter still och lyssnar. Ofta laddar jag ner pod avsnitt för att minimera risken att det hackar eller laggar. Då händer det att avsnitt efter avsnitt spelas upp av de nedladdade. Om jag vaknar på natten och inte kan somna om, kan jag hämta mobilen och lyssna för att somna. Det lustiga är att jag kan sova som en stock, men varje gång "Träningspodden" drar igång med ett avsnitt, vaknar jag. Min teori är att det är Jessicas pigga röst som väcker mig. Den podden fyller mig med energi och träningslust, så det skulle vara konstigt om jag inte vaknade antar jag.

Gemensamt för alla tre poddarna är, att man lär sig massor. De inspirerar och är tankeväckande. Jag kan repetera och lyssna om flera gånger på ett och samma avsnitt. Det gillar jag skarpt!

Det här är mina favoritpoddar. Vilka lyssnar du på? Jag vill gärna ha tips på fler!

måndag 20 februari 2017

Att planera för vår och sommar

Åh, vad jag längtar efter våren nu. Jag hörde att det är risk för snö här den här veckan. Det är klart, vi är ju bara i februari ännu. Men man kan ju planera lite i alla fall. Jag älskar att pyssla i trädgården. Det är ju världens bästa träning, att gräva, rensa och kratta. Bara det blir lite varmare, så ska jag sätta igång och gräva för syerenhäcken som ska sättas. Jag planerar att köpa jord, eftersom jag vet att det brukar vara mycket sand (vi bor på en sandås), så fort jag gräver någonstans i trädgården. Det är visserligen lättgrävt, men trist för växter med alltför mycket sand.

Idag har jag beställt lite blomfröer. Jag tänker så en del i krukor och en del i muggar. För ett par år sedan sådde jag i platsmuggar och det var himla smidigt. Lätt att föra över dem från muggarna till större krukor eller rabatter, när de hade växt tillräckligt. Det som var förvånande (för mig) var att alla frön tog sig. Det var oväntat. Jag trodde kanske att hälften skulle ta sig i bästa fall. Det blev så många plantor att jag fick ge bort flera.

Nu när vi har Panzer, måste jag bara ha plantorna på "ett säkert ställe", eftersom hon har förmågan att vilja äta mina blommor. Källaren skulle kunna vara ett bra ställe, även om det är ganska kyligt där. Gästrummet är också ok, eftersom jag kan stänga dörren, så att hon inte kommer in där. Det allra bästa stället är altan, men det är Panzers favoritställe, så det går inte bra.

Visst är det kul att planera för trädgården!

En av mina favoritbilder. Den är tagen i Branäs

Ormöga är vårblommor som ha har mängder av i rabatter. Den är en riktig marktäckare.

Äppelblom. Förra året blommade alla äppelträd fantastiskt rikligt.


Här är en syrenhäck jag satt genom att gräva upp sticklingar i mina föräldrars trädgård. Det känns extra roligt att ha flera växter som jag har fått gräva upp från mitt barndomshem. I år tror jag att den här häcken kanske kan slå till och blomma för första gången. Jag tror det är vit syren här. På andra sidan huset tror jag att jag har blå syren. Oavsett färg är de underbart vackra och doftar himmelskt! Jag tycker att syren täcker bra mot insyn. De brukar sprida sig och bli riktigt tjocka, om man håller dem lågt de första åren. Jag gillar även häckar av sorten Snöbär. De har rosa som blommor och sedan kommer det vita bär. När jag var liten roade jag mig med att plocka bären och sedan trampa på dem, så de smällde. Det är också en häck som är tålig enligt min erfarenhet.

Att lära sig äta i tid

Min energi har varit riktigt bra idag. Strax före fyra på eftermiddagen tog jag en promenad. Det var jätteskönt ute. Glad och fylld av energi klev jag in hemma och kom på ett par saker jag glömt att handla. Snabbt stack jag iväg till affären. När jag gick ut ur affären och fram till bilen, kände jag plötsligt att min energi var på upphällningen. När jag räknade efter insåg jag att det var nästan sex timmar sedan jag åt lunch. Inte konstigt att jag plötsligt kände mig hängig!

Det här är typiskt mig. Ofta är jag inne i någon aktivitet och glömmer bort att äta.  När jag blir trött och håglös kommer jag på att jag behöver äta, men då är det nästan panik, för att jag plötsligt är så hungrig. Då är det lätt att köpa godis eller äta godis  (om jag har det hemma). Det ger ju energi snabbt. Fast det blir ju ingen långvarig energi, utan jag behöver riktig mat.

Jag måste bli bättre på att äta tätare!

Den bästa delen av promenaden gick via ett skogsparti
Lite turkosa skor som lyser upp
Trappsteg som håller på att murkna bort
Dimman som smyger sig på. Det blir lite kallar i luften och marken
liksom ångar.

söndag 19 februari 2017

Söndagspromenad

Vissa dagar (inte särskilt ofta som tur är!) är jag på konstigt humör. Det är dagar då jag inte känner mig nöjd med någonting, utan mest bara är sur. Idag har det varit en sådan dag. Fy vad träligt det är! Jag vill bara gå och sova och vakna på gott humör. I ett sista desperat försök till att bli lite gladare, åkte jag iväg några kilometer med bilen och tog min favoritslinga som går intill vattnet och i skogen.

Där jag startar, är det asfalt och väldigt bra underlag att gå på.

Ja, sen växlade det mellan isgata och kladdiga lerstigar. Jag hasade fram sim skidåkare över isen och försökte trippa fram i kanterna, där det var lite gräs eller mossa att gå på.

Lite is, men mest öppet vatten

Inne i skogen var det underbart underlag att gå på. Sviktande stigar, utan is.

Älskar den där gröna mossan. Tyvärr var jag ute så sent på dagen, att det började skymma. Så den gröna färgen gör sig inte rättvisa på bilden



Jag var ute i 1,5 timme och jag skulle gärna vilja skriva att jag blev på sprudlande humör. Men sanningen är, att jag var lika sur, när jag kom tillbaka till bilen och åkte hem.  Det enda positiva är att jag inte förpestade för någon annan med min surhet.

Jag åkte till Coop och köpte mig en pocketroman. Nu kan jag glömma omvärlden och läsa den resten av kvällen. I morgon är en ny dag!

Lite söndagsträning hemma

Idag ville jag träna lite hemma igen. Även om intensiteten inte blir densamma hemma (jag håller inte ut lika länge när jag är själv), tänker jag att lite träning är bättre än ingen alls. Idag använde jag trx och medicinboll. Bollen väger bara tre kilo och jag trodde den skulle bli för lätt. Men icke sa Nicke!


Att hålla bollen ovanför huvudet var lätt

Men att föra den till sidan var vidrigt jobbigt! Då kändes tre kilo väldigt tungt!


Hamstring curl: här tror jag att jag lyfter rumpan flera decimeter, ha, ha det ser ut som jag knappt lättar från golvet!



Så enkel övning med så himla jobbig! Man trycker ihop bollen med benen, samtidigt som man höjer och sänker den.



De förhatliga armhävningarna....
Japp, jag klarar fortfarande att stå på huvudet. Det jobbigaste är att få allt blod ner till skallen
Det är min dotter Sofie som har tagit bilderna.