torsdag 19 januari 2017

Förkyld

Det var ett tag sedan jag var förkyld, men nu är det dags igen. Igår frös jag och kände mig ruggig hela dagen. När jag gick till sängs snörvlade jag för fullt, men tänkte att det kanske har blivit dåligt städat under veckan (katthåren). Men när jag var på jobbet var jag lika snörvlig och jag känner att jag inte orkar som vanligt, när jag provade att träna lite lätt. Så jag gav upp och vilar itsället.

Tänk, att när jag var yngre, kan jag inte minnas att jag över huvudtaget märkte att jag blev svagare, när jag var förkyld. Jo, om jag hade feber, men det har jag haft kanske fem gånger i mitt liv. Det är väl ganska anmärkningsvärt egentligen. Men jag kom ihåg att min mamma alltid sa, att förkylningarna blev mer långdragna, när man inte har feber. Vet inte om det är sant (troligen inte).

Det retar mig lite att jag blir så nervös, så fort jag känner mig svag och flåsig. Genast minns jag känslan 2015, när jag var stressad, flåsade och trodde att jag var cancersjuk, när det istället "bara" var stress. Genast känner jag efter om jag är stressad. Svaret blir alltid detsamma: jag är inte stressad. Jag är bara förkyld.

Tråkigt med vila. Trots allt är jag nöjd med hur jag har ätit den här veckan. Mina matportioner är mindre och mellanmålen nyttiga och jag har avhållit mig från sötsaker. Det är bara att fortsätta att kämpa på!

Bilden är tagen en annan dag




onsdag 18 januari 2017

Nu har jag provat körsång

Gud vad det var roligt att sjunga i kör! För det första var körledaren helt underbar. Hon var energisk och karismatisk. Vi fick sjunga konstiga övningar som uppvärmning och röra oss för att mjuka upp hela kroppen. Sen övade vi på tre sånger, bland annat Marie Fredrikssons låt Tro.

Tiden gick jätte snabbt och vips var klockan 20 och det var dags att åka hem igen (1 1/2 timme höll vi på). Ingen träning idag eller vardagsmotion  (jag hann knappt äta innan kören). Men wow vilken energi jag fick och vad kul det var de stunder då det lät bra.

Jag kommer absolut att fortsätta sjunga i kören!

tisdag 17 januari 2017

Vilodag

Typiskt att jag glömde mobilen hemma idag. Bara några minuter innan jag skulle åka till jobbet, talade jag i den. Jag la ifrån mig den, klädde mig och åkte. Så retligt! Inte för att jag missade en massa samtal och meddelanden, utan för att jag inte vet hur många steg jag har tagit idag.

När jag åkte hem från jobbet snöade det och jag bestämde mig för att skippa promenad. Idag har jag varit så duktig! Mina arbetskamrater bjöd på bullar och chokladkakor men jag var ståndaktig och åt istället yoghurt med bär och müsli. Till lunch åt jag kycklingsallad och kesoblandning till kvällsmat. Sedan åt jag mina favoriter: ekologiska knäckesticks.

Mitt främsta mål är viktnedgång och när jag har ätit så bra som idag, gör det inget att jag tar en vilodag. Sömnen är fortfarande usel men trots det är jag pigg som en lärka. Semestern med sol och vila har boostat mig rejält.  Men om jag fortsätter att sova så här få timmar (5) kommer jag snart vara sliten igen. Så ikväll ska jag lägga mig 21.20 och läsa en stund i sängen, istället för tv-tittande eller nätsurfande. I morgon är det redan onsdag och halva veckan är gjord. Tjoho!

måndag 16 januari 2017

Att vara på gång

Nu är jag på gång med träningen! Trots dålig nattsömn, orkade jag med en kort joggingtur efter jobbet. Om vi inte hade varit utomlands och blivit pigga av all sol och värme, hade jag inte orkat. Jag somnade först vid halvtvå tiden i natt och vaknade fem i morse. Men ikväll kände jag inte av någon trötthet alls. Det var kallt ute, men kändes helt ok. Vinterlöpning är ju perfekt, när man måste tassa fram långsamt, för att inte halka. Det blir svårare att ta ut sig och de här första turerna, som kan upplevas så kämpiga, blir istället riktigt lätta.

Efter turen körde jag lite med kettlebellen. Det blev några knäböj och svingar. När jag var på jobbet idag vägde jag mig och blev glatt överraskad över att jag inte hade gått upp i vikt över semestern. Trots god mat och dryck, har jag inte gått upp och det måste vara tack vare att jag har rört så mycket på mig under ledigheten. Idag fick jag en sammanfattning av veckans steg. Det visade sig att jag hade över 13 000 steg i genomsnitt under veckan. Så många steg brukar jag inte komma upp i, nu när jag pendlar och inte riktigt orkar med att promenera efter jobbet.

Så nu har jag blivit extra peppad att äta rätt och röra på mig mer. Ikväll åt jag kassler och keso till kvällsmat. Min man åt klyftpotatis och bearnaisesås, istället för keso. Jag tänkte att jag tar en portion med keso först och om jag inte blir mätt, tar jag klyftpotatis också. Men jag blev ju mätt.



söndag 15 januari 2017

Promenader och matlagningstips

Både igår och idag har jag promenerat. Igår höll min man mig i sällskap  (motvilligt). Han är inte förtjust i att promenera eller träning överhuvudtaget. Men han är bra på att peppa mig. Men igår fick jag med mig honom i alla fall. Efter 27 år tillsammans tycker jag fortfarande att han är en av de bästa att ha sällskap med. Sen är det ju alltid lättare att prata när man rör på sig samtidigt, tycker jag. Man kan bara gå och prata om det man ser/upplever och slipper distraktioner såsom surfplattor/mobiler eller tv:n. Mitt mål är nu att jag ska få med mig mannen på promenad en gång per helg. Får se hur jag lyckas med det...

Idag har Petra och jag promenerat. Sen har jag lagat kvällsmat till min man (ibland måste jag chocka lite). Jag skalade fyra potatisar, tre morötter och stavade dem. Sen stekte jag dem mjuka under lock. Samtidigt brynte jag blandfärs och finhackad lök i en annan stekpanna. När potatis- och morotsstavarna var mjuka och köttfärsen brynt, tog jag fram en ugnsfast form och varvade stavar/köttfärs/riven ost i två varv. Jag kryddade med salt och peppar och en pressad vitlök. Sedan fyllde jag formen med lite mjölk och toppade med mera ost och ställde in i ugnen på 225 grader i ca 15 minuter. Min man gillade gratängen mycket och det blev även två matlådor till honom. Själv åt jag stekt pasta som jag älskar.

Det här med selfies är inte helt lätt...

Mera bilder

Här kommer lite bilder från grannbyn, som var finare. Den heter Puerto de Mogan. Där kunde man se lite genuin bebyggelse. Det var en liten trevlig hamnstad.

Hotell även här, men inte i lika stor omfattning





Vi lyckades se denna lilla haj i vattnet vid hamnen

Så här trevliga gator var det här. Väldigt mysigt!

Många prunkande blommor vid balkonger och dörrar.


Fler bilder från Puerto Rico

När vi är utomlands, lyckas jag aldrig ladda upp fler än två bilder i taget till bloggen. Så nu kommer en bildbomb från Kanarieön!

Hotell efter hotell. Det finns mycket litet av det genuina här!








Den här bilden är tagen från vårt hotell




Så här ser det ut där det (ännu) är obebyggt

Här kikar vi ner på en golfbana. Den såg fin ut, men det gör ju golfbanor


Här syns lite av golfbanan


Mer av golfbanan
Min äldsta dotter Sara, tycker att jag är kräsen nr jag reser. Måhända är jag det. Jag vill se mindre hotell, när jag är utomlands och mer av det genuina. Det är roligt att föreställa sig att människor bor i en stad, att man själv kan tänka sig att bo i staden. Men det går inte att föreställa sig det i Puerto Rico, eftersom det inte verkar finnas bostäder, utan bara hotell. Det verkar som att de som arbetar där pendlar från andra orter. Ingen av oss kunde se hus eller lägenheter, utan det verkade bara var hotell eller lägenheter för uthyrning.