tisdag 31 mars 2015

Påskfint

Eftersom jag inte är riktigt frisk, ägnar jag mig åt hemmet. Vårstädning och lite påskpynt. Allra mest tycker jag om alla vårblommor: påskliljor, tulpaner och pärlhyacinter. Skira, färgsprakande blommor som sprider glädje.

Jag klippte grenar från öppen- och päronträdet, istället för björkris. Min förhoppning är att de så småningom ska slå ut i blom. Vi får se om det lyckas.

Hoppas, hoppas jag är piggare i morgon, så jag kan träna,  annars kommer jag klättra på väggarna.

söndag 29 mars 2015

Återhämtning

Igår kväll hade Annika, Kinna och jag en tjejkväll. Vi åt ute på restaurang, drack god dryck och uppdaterade varandra på det som behövdes. Annika är singel och har alltid lite mer spännande nyheter om dejter. Kinna berättade om förändringar i familjen. Dotterns arbetsbyte, letande efter bostad och lite annat. Jag berättade om mina planer för det egna företaget. Både Annika och Kinna har erfarenheter av eget företagande. Det var en mysig kväll, men jag kände mig trött och sliten. Så det var skönt att vid tio-tiden bryta upp och gå hem.
Jag vaknade vid sextiden (som vanligt) men lyckades somna om och vaknade igen vid halv tio. Då fick jag faktiskt en chock, när jag insåg hur länge jag sovit och att klockan tack vare sommartid, faktiskt var halv elva! Herregud!
Sen lugnade jag ner mig och intalade mig själv om, att kroppen nog behövde återhämta sig rejält. Idag är jag snuvig, med träningsvärk i vaderna och lite ont i höger höft. Smärtan i höften beror troligtvis på att jag har gått för mycket i mina Adidas Boost. Trist på en sådan skön sko, men jag får bara känningar i höften, när jag använder dem, så det är bara att inse. Nu tar jag det riktigt lugnt idag, så snuvan inte blir förkylning, utan att jag kan springa i morgon igen.

lördag 28 mars 2015

Underskott på energi

Efter frukost gav jag mig iväg på veckans långpass. Planen var att försöka utöka till 12 kilometer. Men herregud, redan första stegen kände jag hur jobbigt och trögt det gick. Efter sex kilometer fick jag huvudvärk och jag ville bara en sak, sluta springa. Men det blev drygt en mil, innan jag gav upp. Då hade även illamående tillkommit och jag tänkte att nu håller jag på att bli rejält sjuk. Åt ett par mackor och drack ett glas juice, duschade och sen var det dags för loppisrunda. Därefter åkte vi till Biltema. Där köpte jag mig en 12 kilos kettlebell. Mitt i butiken började jag känna mig svimfärdig. Jag fick nästan panik, men klarade mig ut till bilen.

Min man påpekade att jag åt dåligt kvällen innan och att jag kanske behövde mer att äta. Så vi åkte till Max och jag köpte en hamburgare (GI-mål). Sen la jag mig i solstolen på altanen och sov en timme. När jag vaknade, kände jag mig normal igen. Skönt! Jag vet ju att jag har dålig ork och energi för träning på morgonen. Men jag har ju tyckt det varit skönt att ha det avklarat. När jag springer om mornarna, måste jag äta rejäl lunch och middag dagen före. Trist att jag inte klarar det annars. Men det är ju bara att acceptera att vi är olika och jag är typen som tränar bäst om kvällarna, även om jag är morgonpigg.

När jag väl kände mig ok, vårstädade jag altanen genom att putsa fönster, dammsuga och torka golvet. Min man bakade en sockerkaka. Det kändes ljuvligt att fika på en vårstädad altan. Snart är vi i april månad. Idag värmde verkligen solen och jag kunde identifiera sex olika fågelsånger (sju om jag räknar skatan jag hörde också). Det var ett himla liv på fåglarna, så härligt att höra. Jag är glad att vi bor så nära skogen!

torsdag 26 mars 2015

Tröga backintervaller

Trotsade regn och snöslask, bytte om och värmde upp med långsam jogg till en skogsbacke. Så gott som genast kände jag hur trög kroppen var. Efter en kvarts joggande stretchade jag, gick på hälarna, tårna och gjorde knäuppdragningar. Sen tog jag mig an backar. Jag har en skogstur om 2 kilometer som innehåller åtta backar. De flesta är rejält branta. Mellan backarna gick jag, för att få ner flåset. Fåglarna sjöng i regnet, det doftade blöt skog och jag försökte att få fäste i snöslasket.

Som jag fick kämpa i backarna! Hur jag än försökte,  klarade jag inte att trycka på. Det var som om jag sprang med bromsen i. Hemsk känsla! Jag funderade på vad jag ätit till lunch (pasta och kyckling) och såg ingen förklaring till kraftlösheten där. I natt sov jag helt ostört (jag njuter av varje natt, så tacksam!), så där finns inte heller någon förklaring. Antar att jag är i en svacka, eller så sitter tisdagspasset kvar i benen (jag fick dock aldrig någon träningsvärk), eller så håller jag på att bli sjuk.

Nåja, nu är dagens träning gjord och jag får acceptera att min kropp inte presterar på topp och att jag inte kan lista ut orsaken till det.

Bilderna är tagna på andra platser vid andra tidpunkter.

tisdag 24 mars 2015

PB på fem kilometer

Ja, ikväll lyckades jag nå personbästa på 5 kilometer. Prick 30 minuter och det känns bra, samtidigt som det är lite retligt att jag inte klarade att komma under 30 minuter. Backintervallerna jag skulle springa efteråt, var det bara att glömma. Herregud, vad slut jag var efteråt. Den där halvtimmen var tuff, en kamp varje meter. Imorgon kommer jag helt säkert ha träningsvärk i låren, det känner jag redan nu.

När jag långsamt gick hemåt undrade jag hur sjutton jag ens kan tro att jag ska klara att springa milen under en timme i augusti. Jag måste vara galen, tänkte jag missmodigt. Men så tänkte jag på talesättet "sikta mot stjärnorna, så når du trädtopparna". Det är bara att jobba på och resultaten kommer någon gång, om inte i år, så nästa år.

Nu ska jag läsa min nyinköpta bok och inspireras och lära mig mer om hur jag kan bli snabbare.

måndag 23 mars 2015

Lite massage och strech

Otroligt hur stel jag blir av allt stillasittande på jobbet. Idag har jag verkligen suttit still mest hela dagen. Jag lider verkligen av det.
 
Ikväll gjorde jag några magövningar med min slamball om 3 kilo, lite enbensböj och därefter stretchade jag ben, mage, rygg och rullade ryggen mot foamrollern. Min favorit är att hålla händerna knäppta bakom nacken och samtidigt rulla ryggen. Det känns så gott för bröstryggen.
 
I morgon ska det bli varmare igen och då blir det en springtur. Ikväll blev det försent för det. Om jag ger mig ut alltför sent, får jag svårt att somna.

söndag 22 mars 2015

Söndagsgöra

Typisk söndag idag med tvätt och städning på schemat. Hela huset doftar rent och det är underbart. Om vädret hade varit bättre, hade jag gärna vårstädat altanen. Men det hade jag ingen lust med när snön yrde och vinden ven. Hu, vad kallt det har känts ute idag!

Det är inte konstigt att jag drömmer mig bort lite och tittar på kort från höstens Rhodosresa. Antagligen ingår det väl i människans psyke att tänka, drömma framåt eller bakåt, när tillvaron blir jobbig.
Jag är glad och överraskad över att benen känns bra idag, efter gårdagens 11 kilometer. Lite peppad blir jag att prova springa ännu längre. Ingen kettlebells har det blivit på två veckor. Det är lite typiskt mig. När jag hoppar över ett pass, har jag svårt att ta tag i det igen.

Jag planerar att springa två eller tre korta pass den här veckan, inklusive backintervaller. Ett långpass ska jag också få till.

Fem arbetsdagar och därefter 10 dagars ledighet. Min lillasyster och jag ska åka till Örebro och mysa. Katta och jag planerar för en vandring (om vädret tillåter) på en led vi är ivriga att prova. Jag ska öppna bankgiro till min egna firma och träffa en ekonom, för rådgivning. Jag ska träna och gräva klart i trädgården (återigen om vädret tillåter) och jag ska umgås med de yngsta döttrarna (påskmiddag bland annat). Så jag ska minsann inte klaga. Jag har många roliga saker att se fram emot. Många energigivande människor att umgås med och träning, för att fylla på energi-kontot.

lördag 21 mars 2015

Längdrekord

Det blev en tur till Sandviken.  Långsamt, trögt och motigt gick det. Hemma var det vindstilla,  men ganska snart märkte jag att det blåste kallt. Första fem kilometerna gick bra, sen blev det jobbigt. Vid sju kilometer tänkte jag "oj vad trögt det går jämfört med förra lördagen!". Men jag kämpade på i långsam takt. Det kan ju inte alltid gå lätt och jag kan ju inte alltid känna mig stark. Jag lär mig något om min kropps kapacitet varje träningspass. Idag har jag lärt mig att jag klarar mer än jag tror. För första gången i mitt liv sprang jag 11 kilometer.  Detta trots att kroppen ville stanna efter sju. Jag vet inte om jag någonsin kommer ha nytta av den här kunskapen, men nästa gång det är jobbigt vet jag att jag klarar att fortsätta. Mitt självförtroende gällande löpning har ökat och det är gott.

När jag kom hem bjöd mannen på kycklingsallad och egengjord dressing. Därefter åkte vi till Steffanie och fikade. Så dagen har inte bara varit nyttig. Vi åt muffins och semmeltårta.



Bra start på helgen!

Vaknade strax före sju och kände mig utvilad, pigg och glad. Gjorde i ordning frukost och just när jag är färdig att bära upp brickan, bryter solen genom molnen. Plötsligt hör jag fåglarnas kvitter och jag stannar upp, ställer ifrån mig brickan, öppnar fönstret och lutar mig ut. Herregud, vilken vacker morgon! Nysnön glittrar i solen, på väg att smälta. Mitt humör stiger (jag som trodde det var på topp redan) och jag känner hur hela jag bara vill UT! Ut och springa, ut och njuta av naturen helt kravlöst.

Så snart snör jag på mig skorna och tar årets första tur till Sandviksbadet, för att springa nära skog och vatten. En egen stund i naturen, som gör att jag fylls av energi.

fredag 20 mars 2015

Två dagars kurs i Göteborg

Jag har varit i Göteborg på kartläggningskurs under två dagar. Det var en bra och matnyttig kurs.  Igår kväll var jag så trött, att jag inte orkade med ljud. Det satt i idag också. Vi hade pauser, kafferaster och lunch. Ständigt prat, bestick och porslin som skramlar. Människor som pratar, söker kontakt och jag vill bara blunda och hålla för öronen. En kvinna bredvid mig åt alltid ett äpple efter kaffepauserna. Jag satt och undrade varför hon inte åt dem i pausen. En annan kvinna hade en gnisslig stol. Hon hade två lediga stolar bredvid sig. Hade det varit jag, hade jag provat att byta stol. En tredje kvinna blev tillsagd, då hon lekte med sitt halsband, så hälften av åhörarna vände sig om (själv hörde hon inte att hon störde).

När jag blir trött klarar jag inte att blockera störande ljud. Det är otroligt jobbigt, att inte klara det.

Ingen träning och mycket mat, fika och godisätande. Suck!

tisdag 17 mars 2015

Människor som suger energi

Jag har speciellt en människa i min närhet som suger energi. När vi träffas blir jag på min vakt, osäker på vad som kommer ske. Ibland ger hon mig "tjuvnyp" och jag förstår inte varför. När jag klarar att konfrontera henne framkommer de mest (i mitt tycke) underliga fantasier, slutsatser och åsikter. I grund och botten tror jag hon vill kontrollera mig. Jag ska ha samma åsikter som henne.

Under lång tid har jag försökt att minska umgänget med henne. Tyvärr är det inte lätt. Av någon underlig anledning har jag för mig själv försvarat och bortförklarat hennes beteende och velat se en positiv förändring.

Men den här gången har hon gått för långt. Alla hennes elaka ord ekar i mitt huvud och även om hon bad om ursäkt efteråt och uppgav att hon reagerat som hon gjorde på grund av att hon är labil, kan jag inte förlåta och glömma.

måndag 16 mars 2015

När kroppen och knoppen säger nej

Efter helgens bravader hade jag ingen lust att ge mig ut efter jobbet. Kroppen kändes seg, trött, stel och energilös. Jag frös, ville slappa framför tv:n. Men jag är ju en sån där knepig människa som gillar struktur och vanor. Nu har jag sprungit några måndagar, så då förlitar jag mig på rutinen/vanan. Det var bara att byta om och ge mig ut. Segt var det, men det gick. Uppvärmning, backintervaller och lite nedvarvning blev 5 kilometer spring i benen. När jag kom hem rullade jag lite på foamrollern. Som vanligt kändes det himla bra efteråt. Inte som efter milen (endorfinfylld) utan lite stillsamt belåten och kroppen känns mjukare, mer på min sida.

Det är inte så dumt med vanor och att gilla dem. Jag blir inte uttråkad av att springa samma runda eller att äta samma frukost. Det är helt ok för mig. Samtidigt gillar jag att springa nya rundor, att äta helt andra saker till frukost också. Det ena utesluter inte det andra. En del vill uppleva nya saker hela tiden. Det behöver inte jag. Jag är rätt nöjd med mina rutiner.

söndag 15 mars 2015

Dagen efter

Igår hade vi Sofies examensfest. Vi var knappt 30 personer. Min man och Sofie hade gjort all mat: piroger, dubbelmarinerad fläskfilé och kycklingfilé, potatissallad några kalla röror, smördegspinnar, sallad. Till kaffet hade vi köpt chokladtårtor. Allt blev himla lyckat. Sofie blev glad över presenterna hon fick och det kändes gott med släkt och vänner som firade.

Men idag mår jag inte bra! För mycket vin, för lite sömn (la oss fyra i morse och vaknade strax efter sju). En tung dag med andra ord. Jag låg faktiskt ute i en solstol under ett par timmar vid lunchtid. Frisk luft är aldrig fel! Men minsta ansträngning är tuff idag. När vi flyttade tillbaka möbler till sin rätta plats blev jag skakig och illamående. Tur att det här händer mig så sällan!

Tio kilometer

Igår morse sprang jag en mil på 67 minuter. Kroppen kändes inte alls ok innan. Det kändes som om jag hade en förkylning på gång. Trots det gav jag mig iväg. Efter fem kilometer, kunde jag öka farten gradvis och sista kilometern blev den snabbaste med snittempot 6:12.

Min äldsta dotter Sara höll mig i sällskap på cykel. Det var väldigt trevligt med sällskap och tack vare det gick det lättare. Som vanligt blev jag euforisk efter passet och det höll i sig hela dagen. Underbar lyckokänsla som jag unnar alla!

fredag 13 mars 2015

Annorlunda dag

Idag har min mellersta dotter tagit förskollärarexamen. Karlstad universitet hade en fin ceremoni och jag satt stolt med tårar i ögonen, när hon gick upp på podiet och tog emot glasäpplet. Som hon har slitit och kämpat med studier och jobb om vartannat. Hon har aldrig sviktat, utan varit helt inställd på att genomföra utbildningen och ta examen på utsatt tid, hur slitigt det än var.

I morgon ska vi ha examensfest. Det ska bli riktigt kul!

onsdag 11 mars 2015

Personligt rekord på 5 kilometer

Idag hade jag planerat att köra backintervaller. Istället valde jag en backig runda. I vanliga fall väljer jag så flacka rundor jag bara kan. Backar är inte min grej och när jag springer backintervaller, går jag alltid nedför.

Men idag blev det istället integrerade backar i rundan (det lät väl fint!). Min plan blev att jaga på rejält i de fyra backar rundan innehåller, men utan att tappa fart.

Det slutade med att jag fick personligt rekord på 5 kilometer med tiden 30:53 (6:10 i snittempo). Den sista kilometern var snabbast om 5:44. Så nu går jag här i min lilla bubbla och är sjukt självbelåten. Det går att utvecklas, även om man börjar träna löpning först i 50-års åldern. Jag glömmer aldrig hur kämpiga de första löppassen var, hur jag flåsade värre än en gammal hund, hur jag tyckte alla stirrade på mig och hur kräkfärdig jag alltid blev efter varje tur. Men med envishet, mörkerlöpning (för då ser ju ingen...) och med hjälp av träningskompisar (det var ju mitt mål, att få någon att springa med), fixade jag det. Nu springer jag oftare per vecka, än mina kompisar. Det säger en hel del om hur biten jag är!

måndag 9 mars 2015

Backintervaller

Vilket underbart vårväder det har varit idag! Jag gick hem på lunchen och satt i solen och åt. Så himla härligt med fåglarnas kvitter och solen som värmde. Det ger kraft också till eftermiddagens möten.
Efter jobbet stack jag iväg på en kort tur om 3 kilometer. På sina ställen, var det riktigt isigt och andra ställen var kletiga och klaffsiga. Men det gjorde absolut ingenting! Bara skönt att få springa i spåret i skogen. Sen letade jag upp en någorlunda snöfri backe och sprang uppför den fem gånger. Jag älskar att springa i skogen!
När jag kom hem, bjöd min man på köttfärsbiffar och keso. Jag kände mig riktigt bortskämd. Nu är jag trött och väntar på att det ska bli läggdags.