söndag 31 maj 2015

Mors dags middag

Sofie och Steffanie firade mig på mors dag med vin, blommor och kort. Mannen bjöd på god mat: ryggbiff, sallad, grön sparris, potatisstavar, rostat bröd och hans hemmagjorda gräddsås, som jag älskar. Mums!

Egentligen tycker jag att både mina barn och min man skämmer bort mig onödigt mycket. Mors dag är ju mest ett kommersiellt jippo. Jag älskar dock när döttrarna kommer hem och vi äter tillsammans. Så mysigt!

Lite fartigare långpass

Åsa och jag sprang 8 kilometer i morse. Den första kilometern var tuff för mig, då jag hade krampkänning i vaderna. Men så släppte det och jag kunde springa på. Vi babblade friskt hela tiden och liksom glömde bort motvinden och vad vi höll på mig. Plötsligt kände jag att benen var tunga och kikade på klockan, sex kilometer och tiden var 40 minuter. Vi peppade varandra att trots tunga ben, klarar vi två ynka kilometer till. Det gjorde vi och den sista kilometern gick snabbast (5:47) och jag flåsade som jag vet inte vad. Vi avslutade med en rejäl uppförsbacke. Benen var helt stumma av mjölksyra när vi kom upp. Snittempot blev 6:24. Oj vad nöjda vi var. Mest nöjd är nog jag som orkade springa jämsides med Åsa hela vägen. Nu är jag på gång!

lördag 30 maj 2015

Att hämta kraft från naturen

Det blev även en tur till sjön Gryten idag. Fåglarna kvittrade och det var vindstilla. Så skönt att vandra på stigarna och prata om ditt och datt. Att hämta kraft från naturen, att förundras över allt som blivit grönt. Så härligt! Älskar våren!

Liten utflykt

Vid fyratiden avtog regnet och jag och Sofie gav oss iväg på en biltur till Berget i Degerfors. Där finns handrlsbodar, café och lite smådjur. Det finns flera fina slingor att gå och vi valde en kortare. Det är många hala, våta stenar/berg att gå på, så vi fick gå försiktigt.

Brunch med goda vänner

Som vanligt vaknade jag strax före sex i morse. Skönt att dra sig lite i alla fall. Halv sju hade jag satt en bulldeg på jäsning och så åt jag frukost ensam i godan ro. Därefter bakade jag kanelbullar. Ännu en dag med regn och jag känner mig lite melankolisk. Säkert tio gånger har jag spelat låten Valborg av och med Håkan Hellström. Den passar dagens humör.

Så småningom vaknade mannen i huset. Ja, jag får väl erkänna att jag med hurtigt godmorgon, gick in i sängkammaren och drog upp rullgardinen. Men jag hade ett fat med en bulle med mig, sådär lagomt fjäskigt. Vi började förbereda för vår brunchbjudning. Jag dukade och han fixade maten.

I närmare tre timmar satt vi och åt, pratade och myste. En perfekt sysselsättning en regnig lördag! Vi bjöd på äggröra, bacon, prinskorv, chilisalami, rökt skinka, rostbiff, bröd, juice, kaffe, jordgubbar, grädde, kanelbullar. Mycket mat men inte särskilt mycket jobb eller förberedelser.


torsdag 28 maj 2015

Det finns hopp

Äntligen, äntligen känns benen och andningen lite lättare. Åsa och jag var ute på en kvällstur i småregn. Ärligt talat har jag inte tyckt att det varit så kul att springa med Åsa. Hon är så mycket snabbare än jag och har sprungit flera meter framför mig. Lite uppgiven har jag undrat varför vi ska ta sällskap, när vi inte ens är inom talavstånd. Hon har sagt att hon tycker om att springa med mig, eftersom hon då känner sig stark. Jag, jag känner mig svag, dålig och det spelar ingen roll att jag inte kan jämföra mig med henne som är tio år yngre och tjugo kilo lättare. Jag gör det ändå, knäppt jag vet!

Ida, som är supersnabb (sprang Göteborgsvarvet på 1:46) anpassar tempot efter mig, när vi springer ihop. Visst är det kämpigt, men hon springer hela tiden vid min sida och peppar mig. Då är det kul! Även om vi båda vet att hon är så mycket snabbare än mig, känner jag mig aldrig svag, långsam eller dålig.

Så jag såg inte fram mot kvällens tur. Men preparerade mig rejält med Bricanylen och peppade mig själv, att strunta i att jag kommer efter. Vi drog igång och sprang på en gång utan uppvärmning, eftersom vi var oroliga för att regnet skulle tillta.  Efter några hundra meter, kände jag hur det liksom knäppte till i bröstet och andningen lättade. Genast försvann krampen i vaderna och jag nästan grät av glädje. Jag bara tryckte på och kroppen svarade. Helt plötsligt var det jag som låg före Åsa. Efter tre kilometer fick hon håll och vi gick en stund. Sen sprang vi två kilometer till. Totalt fem kilometer med snittempot 6:10. Det finns hopp för gumman! Kanske är det inte omöjligt för mig att bli snabbare i alla fall.

Allra gladast är jag över känslan: att jag känner mig stark, lätt i steget även i backarna och framförallt, jag kan ANDAS som folk!

onsdag 27 maj 2015

Träningsvärk igen

Body Balance gav mer än jag trodde. Idag har jag rejäl träningsvärk i rygg och mage, vilket var oväntat. Vi strechade ryggen på flera olika sätt, så det är väl det jag känner av idag. Vi gjorde också en variant på situps. Rumpan känner jag också av idag och det kan säkert också bero på backintervallerna.  Ben, hade jag räknat med men dem känner jag inte av alls.

Igår och idag har det "rosslat" loss i bröstet på mig och jag har kunnat hosta och andats lite lättare. Jag var till apoteket och hämtade ut en starkare Bricanyl (0,5 istället för 0,25). Det har tydligen gett resultat. Hoppas jag snart är symptomfri!

tisdag 26 maj 2015

Body Balance och backintervaller

Kinna bokade in oss på ett Body Balance-pass ikväll. Trots att jag sov som en stock i natt var jag lika trött idag. Antar att jag är pollentrött. Så jag gäspade och gäspade i halvmörkret innan passet drog igång. Men sen var det slut på gäspandet och fullt fokus. Jädrar vad jobbigt det var, främst för benen! Efter passet kunde jag konstatera att jag är stelare än jag någonsin varit och har blivit helt kass på balansövningar. Herregud, när tappade jag balansen? En smula chockartat var insikten att åldern har tagit ut sin rätt. Nu ska här tränas balans!

Efter passet med gudomlig avslappning, tog vi några djupa andetag och körde backintervaller. Det finns en brant backe nära gymmet, så den blev det. Jag bad Kinna bestämma hur många gånger vi skulle köra. Hon funderade och så två. Jag stirrade klentroget på henne och bestämde att fem springer vi. Så blev det!

Nöjd, trött men glad åkte jag hem. Allra mest är jag nöjd över att jag bemästrade tröttheten och att min fina kropp ställde upp och orkade leverera, trots att immunförsvaret kämpar och tror jag är sjuk (o mina värsta kataatroftänkarstunder tror jag också det). Bra där kroppen!

måndag 25 maj 2015

Trött kvinna

Var kommer alla konstiga drömmar ifrån? Plötsligt uppvaknande efter en obehaglig dröm, kom jag på att jag hade glömt att läsa ett viktigt brev från skatteverket. Rädslan att glömma det, gjorde att jag präntade in en mängd associationer och minnesregler. När jag tar morgonrocken, kommer jag tänka på brevet (varför i hela friden skulle jag göra det?!) och om jag inte kommer ihåg det då, så gör jag det, när jag borstar tänderna. Under en timmes tid låg jag och stressade upp mig över brevet. Det hade varit bättre om jag hade gått upp och läst det där och då.
 
Halv sex vaknade jag helt mosig och min första tanke var brevet (utan hjälp av en enda  minnesregel). Tog fram det, läste det och konstaterade att jag inte behöver göra något förrän 12 juni. Så idag har jag gått med svullna ögon och gäspat för kung och fosterland, helt utan egentlig orsak.
Visst borde jag gå ut och få lite frisk luft, men just nu finns det inte som ett handlingsalternativ för mig. Tänk om jag hade kunnat krypa ner i spabadet nu! Längtar tills det står på plats.
Ge mig energi!

söndag 24 maj 2015

Snart färdigt trädäck

Det går långsamt framåt med trädäcket, som spabadet ska stå på. Min man har skruvat allt golv. Idag har han också påbörjat båda trapporna. Jag tycker det ser jättebra ut! Det blir lite jobb varje helg, men min man har varit rätt sliten ett tag, så han får vara aktsam om sig. Det får ta den tid det tar, vi har ingen brådska!
 
Själv har jag påtat lite med blommor. Ännu har jag inte köpt några några, utan det är blomskott jag har planterat om. Men lite nya blommor kommer jag också köpa, bara jag tar mig tid.
 
Jag funderar på att sy nya överdrag till våra positionsstolar på altan. Jag tycker tyget i våra ser slitna ut. Jag har tröttnat också på det randiga tyget. Helst skulle jag vilja ha dyner i jeanstyg. Jag får väl kolla om det finns jeans att köpa på loppis. Kanske blir det för mycket jobb, det är trots allt sex dynor. Hm, får fundera.
Allt golv är på plats
  
Här har han förberett för ett trappsteg
Här är virket påskruvat på trappsteget man går på. Nu ska "sparklådan"" (vet inte vad det heter, men ni fattar va!) sättas dit också.
Är en riktig tant och älskar pelargoner
Här är flera av pappas orkidéer, som jag har bytt jord på. Jag råkar ha bra hand om orkidéer och har lyckats fått flera skott på dem jag har haft. Mina systrar har ingen hand med dem och ville därför att jag skulle ha dem. Egentligen tycker jag de är anskrämliga och att de bara är fina när de blommar.

Långpass och podcastlyssnande

Klockan åtta i morse var det mulet och nio grader varmt ute. Jag tog på mig mina tjockaste tights och min merinoull t-shirt från Ullmax (den är kanon!) och en tunn vindjacka. Jag brukar alltid lyssna på musik när jag springer, men idag hade jag bestämt mig för att lyssna på Träningsglädje talks och avsnittet "Det romantiserade livet". Oj, vad lätt det gick att springa med avsnittet i öronen! Inte en tanke gick till andning eller tunga ben. Jag bara lyssnade och benen trummade på. Linda från "Better Bloggers var gäst hos Sara. Det var ett mycket intressant avsnitt! Jag fattade genast sympati för Linda, som var så avväpnande ärlig.
 
Tretton kilometer blev det och snittiden blev lite bättre än förra veckan, trots att jag aldrig kollade på klockan. Solen tittade fram och jag njöt av lugnet, ljuset, värmen (fick binda jackan om midjan) och podcasten. Underbar start på söndagen!
Glad över att ha klarat 13 kilometer utan att få andnöd
 
För mig finns det inget bättre, än att springa i dessa omgivningar!
Lyckos den här familjen som bor så de har egen brygga!
Grönt, blått och en röd stuga, så idylliskt!
Längtar redan till nästa veckas långpass. Jag har lärt mig att njuta av dem nu!

lördag 23 maj 2015

Långpromenad

I morse tog Sofie och jag en långpromenad. Jag älskar att gå i Bullerdalen, så det fick det bli. Åtta kilometer gick vi. De flesta träd och buskar har slagit ut och det är så vackert i vårljuset. Häggen blommar och doftar. Klart att det är olämpligt för mig att promenera i all grönska, men jag hade preparerat mig rejält med medicin, så det gick bra.

Vi pratade om hur tacksamma vi är över att vi bor som vi gör och att vi har tillgång till så vacker natur. Någon gång får vi ta med oss matsäck och filt och ha picknick vid vattnet. Det är så rogivande vid vatten, tycker jag.

När vi kom hem, klippte jag gräset och planterade om lite orkidéer, jag ärvt efter pappa. Sedan mamma gick bort 2011, har de inte fått någon omsorg, mer än vatten. Nu förväntar jag mig att de ska bli kraftiga och blomma.

Min man har byggt på trädäcket, där spabadet ska stå. Det kommer bilder på det i morgon. Nu ska vi snart till grannen på kvällsfika, det blir mysigt!

fredag 22 maj 2015

Fredag - vilodag!

Äntligen fredag! Jag var så trött i eftermiddags. Allergin är för jäklig! Jag har slarvat med inhalationerna, vilket är lätt hänt, när jag inte känner andnöd. Inatt vaknade jag av att jag hade svårt att andas. Det var bara att gå upp och ta Bricanyl. Hatar när adrenalinet kickar in och hjärtat bultar och händerna skakar. Det var inte lätt att somna om, men till slut lyckades jag.
Konstigt nog vaknade jag i god tid i morse och var på plats redan sju på jobbet. Men vid halv fyra gäspade jag gång på gång. Min man, jag, Sofie och Steffie åkte till Örebro strax efter fyra. Jag somnade i bilen. Men ryckte upp mig när vi utforskade XXL, IKEA och några inredningsbutiker. Vi hittade skor till min man och en matta till vardagsrummet. Alltid något! Vid åttatiden var vi hemma. Tröttheten ligger som ett tungt, tjockt täcke över mig. Vill bara sova, så ingen träning idag. Det blir nya tag i morgon, promise!
Bilden är tagen på Rhodos september 2014
Det är så vackert på Sunprime hotellet på Rhodos, att det är närmast overkligt
Jag undrar om något hotell kan bli bättre än det här, har svårt att tro det....

torsdag 21 maj 2015

Den som slutar bli bättre, slutar att vara bra

Egentligen borde jag aldrig ha börjat sträva efter att bli en snabbare löpare. Inte när jag har så höga krav på mig själv att prestera. Dessutom har jag i mitt yrke dagligen krav på mig att leverera och prestera lösningar. Därför borde jag ägna mig åt andra, helst icke mätbara, aktiviteter på fritiden. Promenader är till exempel en sådan aktivitet. Men nu har jag kommit in i löpningen, anmält mig till lopp och därmed satt press på mig själv. Vad tänkte jag på när jag anmälde mig till lopp? Jag som avskyr trängsel och som har sådan prestationsångest!
Jag är en sån där människa som ständigt vill utvecklas. Under många år löd mitt motto: den som slutar att bli bättre, slutar att vara bra. Ett hemskt motto, som är svårt att leva upp till.
Nu har jag inte det mottot längre, men ändå en strävan att bli bättre, oavsett vad det gäller. Jag har stora krav och höga förväntningar på mig själv. Ofta när andra ger mig beröm, kan jag själv hitta faktorer, som jag kunde ha gjort bättre.
När jag själv upplever att jag har misslyckats, kan jag älta misslyckandet och genom tankar, bestraffa mig själv. Speciellt när jag var yngre, fördömde jag mina bristande förmågor. Det är något som i alla fall blivit bättre med stigande ålder. Nu sker det alltmer sällan och jag kan till och med uppmana mig själv i tanken, att acceptera mina misstag och därefter gå vidare.
Varför blir man en person med prestationskrav?  Det finns teorier om att det hänger ihop med dålig självkänsla. Enligt den teorin får man bättre självkänsla genom prestationer. Det gäller inte bara jobb, utan även som partner, förälder och vän. Man ska vara så himla bra!
Jag tror själv att prestationskraven också kan höra ihop med hur man blivit uppfostrad. Har man fått mycket beröm och uppmärksamhet när man presterar, vill man förstås prestera än mer och än bättre. Vi har lärt oss, redan som små, att vissa beteenden leder till belöning.
Nu är det som det är. Jag ska springa loppen och försöka strunta i kravet (mitt) om att springa milen på under 60 minuter. Men när dem är genomförda, ska jag inte sätta tidsmål igen! Jag lovar!