Härliga dagar med äldsta dottern

Två intensiva dagar hos Sara i Göteborg är över. Vi var till Ullared och IKEA på torsdagen. Hämtmat och vin på kvällen och en romantisk film. Sen somnade jag ovaggad.

Lördagsmorgonen vaknade vi redan vid sju. Sara serverade frukost: supergott kaffe och mackor. Sen tog vi bussen in till city, där Sara hade bokat in oss på ansiktsmassage på Gildaskolan. Under trettio minuter var jag i himlen, så skönt! Efter massagen var vi båda lite frusna och hungriga igen, så vi tog en fika. Därefter tog vi bilen till naturreservatet vid Delsjön. Jag ska berätta mer om det i morgon.

Vi promenerade där i en dryg timme, därefter fikade vi igen. Jag valde vaniljvåffla med sylt och grädde,  plus en stor kopp varm choklad med grädde. Sen tog vi oss hem, slappade (jag, Sara skruvade möbler) och bytte om och åkte till IKEA igen. Otroligt nog, startade vi med mat där: lax, potatis och sås. Sen handlade vi igen. Nu inser jag att de två dagarna präglas av mat och spendering av pengar. Men roligt har vi haft!

En sådan dag

Idag har jag haft en sådan där dag, då inget har blivit som jag planerat. Det är inte så ofta som det blir så. Men idag blev det bra i alla fall, trots att inte planerna höll. Till att börja med skulle jag ta en morgonpromenad. Istället kom Steffanie och vi beslöt oss för att äta lunch. Eftersom jag skulle till Örebro, stannade vi vid Tant Grön i Vintrosa och åt lunch där: bakpotatis med kycklingröra, som var jättegott! En liten efterrätt unnande vi oss förstås. Det kan man ju inte låta bli när man är där. Jag valde en sockerfri chokladpralin, som jag misstänker inte alls var särskilt sockerfri. God var den i alla fall och mysigt hade vi det. Lite lyx att åka ut och äta med dottern sådär mitt i veckan. Tänk om man kunde det varje vecka! 

Därefter åkte vi till USÖ för att göra ett besök. Tyvärr fanns inte vår anhöriga på plats, utan var på gruppträning. Lite snopet, men så kan det bli ibland. Så vi åkte hem igen. Jag promenerade till fotografen, som tagit foton av mig, Malin och Camilla, till våra företag. Det fick bli dagens promenad. Inte särskilt lång och inte särskilt behaglig, då jag hade alltför tunna kläder på mig. Sånt är livet ibland.

I morgon åker jag till Göteborg och besöker min äldsta dotter. Vi ska bland annat handla julklappar och det är ju alltid roligt!

Lite seg var jag allt idag efter gårdagens lyckade middagsbjudning med bubbelbad. Skönt när det blir bra och allt klickar!

Den här katten tror att hen bor hos oss. Så får det ges tillfällighet, smiter den in i vårt hus. I lördags smet hen in genom altan och smög in i matrummet. Där placerade hen sig på matsalsbordet och höll utkik. Katten är väldigt blyg och vill inte gärna bli klappad eller gullad med, men så fort vi öppnar dörrar eller fönster, vill den in. Igår kväll hoppade den upp på kanten av staketet till spabadet, när Sara, Maria och jag satt och bubblade. Gissa om vi blev förvånade!

Att vara femtio plus

Alla åldras och det gör man gradvis. Själv märkte jag det rent konkret, först och främst för fem år sedan, när jag började få vallningar. Helt plötsligt blev jag varm, en värmekänsla som spred sig från huvudet och ner i kroppen. Under de första åren googlade jag mycket på vallningar och vad man själv kunde göra för att lindra. Motion, viktnedgång och minskat intag av kolhydrater, kaffe och alkohol, var några tips. Jag försökte och gick ner i vikt och tyckte att det hjälpte. Minskat intag av kolhydrater har också hjälpt. Men så gick jag upp i vikt igen och inte orkade jag låta bli kolhydraterna. Numera får jag vara glad om jag klarar att hålla mig från sötsaker. Sedan jag började med hormontabletter (Indivina) i februari, har jag sluppit vallningar, torra ögon och retligt humör. Att humöret blev så mycket bättre, berodde på att jag plötsligt kunde sova hela nätterna. Mitt humör blev så glatt att jag blev smått påfrestande för min omgivning. Sömnen är otroligt viktig för mig och det är något som jag har märkt ju äldre jag har blivit. När sömnen krånglar är det inte roligt alls!

Ja ett annat säkert ålderstecken, är just vikten, att den är så himla svår att rubba. Nej, nu blev det fel, eftersom att rubba den uppåt är alltid enkelt, men nedåt är en himla pärs! Jag antar att det är den minskade ämnesomsättningen, som blir när man är äldre, som hjälper till att försvåra (förutom mitt sötsaksintag och att jag inte kan springa just nu).  Förr i tiden kunde jag bestämma mig  i början av veckan, att gå ner två kilo till helgen och så blev det. När jag gnäller om min övervikt,  för yngre kollegor, får jag höra att de skulle vara överlyckliga om de såg ut som jag, när de är på sitt femtioandra år. Då blir jag sur och tänker att de skulle de inte alls vara och varför ska jag vara mer nöjd, bara för att jag råkar vara på mitt femtioandra år?

 

Balansen har försämrats, har jag märkt. Under mina ungdomsår, dansade jag klassisk balett och var otroligt säker på att stå på ett ben, göra piruetter. Nu får jag kämpa för det, men jag märker att jag kan träna upp det snabbt (än så länge). Stelare är jag också. När jag har suttit länge i fåtöljen på kvällen, är jag otroligt stel, när jag reser mig. Men det går ju också att träna upp. Om jag yogade lite oftare, skulle jag få både bättre balans och bli mjukare i kroppen.

 

Senaste dagarna har jag noterat att jag har fått sämre syn, men inte på nära håll, som andra femtioplusare får, utan på långt håll. Jag har linser med styrkan minus 6,5 och inser att jag måste gå iväg och göra ny synundersökning då jag förmodligen behöver ännu starkare linser. Suck! Det är säkert också ett ålderstecken.

 

Stresskänslig har jag också blivit alltmer. Jag tror det är åldern som har gjort mig mer och mer stresskänslig. Förr kunde jag njuta av att stressa på jobbet (låter inte klokt). När någon sa att den kände sig stressig, kunde jag känna att jag kunde "snäppa upp" tempot lite till och njuta av känslan, att bara kunna öka takten. Nu kan jag göra det kortare perioder, men om jag gör det under en längre period, får jag fysiska symptom som ett brev på posten. Jag har haft migrän, yrsel och nu senast, flåsade jag och orkade till slut inte med en enda fysisk aktivitet. Kanske hade det sett annorlunda ut, om jag hade haft ett mindre stressigt arbete? Faktum är, att omgivningen har svårt att inse att jag åldras och kanske inte orkar med samma tempo längre. De förväntar sig att jag ska leverera och det gör jag ju själv också. För att bryta den här trenden, skulle jag behöva byta arbetsplats och arbetskamrater. Det är något jag har funderat allt oftare på.

Sammantaget tycker jag i alla fall att det inte är någon större skillnad att snart vara 52 mot när jag var 32. Men mitt minne kan vara grumlat förstås, och i så fall är det väl en välgärning. Inombords känner jag mig likadan. Det är väl en sanning med modifikation, eftersom jag har en bättre självkänsla nu och kan bättre stå på mig själv. Jaget är något som förändras kontinuerligt och det är ännu svårare att läsa av. Men med hjälp av dagboksanteckningar och nära vänner, har jag insett att mitt inre jag, har blivit så mycket bättre med åren.





Bild från i somras, när vi gjorde en båttur med Pär och Helén.



 

 

 

 

Power walk efter dag med anspänning

Så skönt att den här dagen är över! Idag har jag haft en påfrestande uppgift, nämligen att prata inför alla kommunens elevhälsoteam. Jag behövde bara prata i ynka tio minuter och till min hjälp hade jag en PowerPoint, ändå hade jag en anspänning hela dagen, eftersom jag var den sista talaren. Men nu är det gjort och jag klarade av det utan att staka mig eller göra bort mig alltför mycket. Möjligen blev jag lite väl "uppeldad" när jag pratade om mina favoritämnen: extra anpassningar och särskilt stöd. Nåja, ingen kan tvivla på att jag är engagerad i alla fall.

Efter jobbet handlade jag mat och dryck inför morgondagens middagsgäster. För att göra det så enkelt som möjligt för mig, köpte jag två hela grillade kycklingar, tre salladsmixar (Ceasar sallad) och painriche (vakuumförpackade som jag i sista stund gräddar klart i ugnen). Som vanligt fanns det ingen Cava på systembolaget, utan jag fick istället köpa Prosecco, som är den italienska motsvarigheten. Men den brukar också vara god. I morgon kväll kommer två kollegor till mig, som jag vill skämma bort lite extra med mat, dryck och bubbelbad.

 

När jag hade handlat ringde jag Sofie och frågade om hon ville gå med migpå en promenad. Jag måste fortsätta mina goda vanor nu och få till motionspass kombinerat med styrka. Vi gick i en timme och hon drar ju upp tempot till max, så jag fick faktiskt håll efter en stund och fick be henne sakta ned. Vi gick lite drygt fem kilometer. Som vanligt tycker jag det är avstressande med promenader. Jag tog min 12 kilos kettlebell och gjorde några utfall, när jag kom hem.  I morgon kommer jag gå till och från jobbet och fixa några ärenden på lunchen, då jag också promenerar. Det får bli morgondagens motion.

 

Igår hade jag tänkt att fotografera det lilla trädet som står på "ön" i bakgrunden.
Tyvärr hade det tappat alla blad, så tji fick jag.

 

 

 

Morgonpromenad

När jag vaknade var det blåsigt och mulet ute. Attans, tänkte jag! Men så smög sig solen fram och jag skyndade mig att fråga Sofie och vi skulle ta en fotopromenad. Sagt och gjort! Vi åkte till sjön Gryten och gick slingan som är knappt 4 kilometer.

Jag tyckte jag hade klätt mig rejält, men det var kyligt i skuggan och när det blåste

Det är så vackra färger i naturen nu!

Inte en enda bild har jag redigerat, utan alla bilder är utan filter eller annat "mixtrande"

Sofie frös mindre än mig, då hon hade både handskar och skydd för panna/öron

Den här bilden är jag sjukt nöjd med! Jag har lyckats fånga hennes glitter i ögonen.

Vilka färger va! Helt otroligt! Knappt man kan tro att jag inte har lagt på något filter

Vad ville jag fånga här? Jo det var den orangea färgen i det svarta. Men nu ser jag att det är en del grönt i bilden också

Ljuset är perfekt nu! Lagom starkt

Skog, vatten och blå himmel med lite moln. Naturen är underbart läkande upplever jag. Älskar att promenera i dessa omgivningar

Jag försöker att rikta blicken uppåt regelbundet, eftersom jag har hört att vi får energi när vi tittar upp mot ljuset.

Den här gröna mossan är bara ljuvlig. Om jag vore barn, skulle jag älska att leka här

Det är fina stigar runt Gryten och vi har lärt oss att hitta, även om vi ibland irrar lite på avvägar...

Det där guldgula gräset i kanten av sjön är en sådan vacker färg, som gör sig så bra till den blåa himlen och vattnet

 Efter vår promenad var vi som vanligt glada och fyllda av energi

Fler bilder från semestern

Naturligtvis tog jag massor av bilder under semestern. En del blev bra, andra blev mindre bra. Här är några i alla fall!

Det här är utsikten över en golfbana, som låg i närheten av vårt hotell.

Bergen fascinerade mig. Men de ser rätt trista ut i sina murriga färger, tycker jag.

På vissa ställen var det grönt och fint.

Katta, Kent och min man Thomas

En fin bild på Katta!

Kent och Katta

Jag och min man

Det är Katta so har fotograferat oss

Bakom mig är havet

Här är stranden (Engelska stranden) vi promenerade på i drygt en och en halv timme

En liten fotbild

Bergen fotograferade från stranden/vattenbrynet

Min man tar sig ett svalkande dopp. Visst ser det härligt ut!

En superbra bild på min man!

Här har min man fotograferat mig. Just då bar jag ryggsäcken, eftersom han badade. Som vanligt fibblar jag med kameraväskan.

Jag tycker om havets rörelse i bakgrunden

Bildbomb från Maspalomas öknen

Ja, det blev ju så dåligt med bilder från Kanarieöarna, eftersom nätet inte var tillräckligt bra. Så här kommer det bilder.

Älskade de mjuka linjerna och hade kunnat fotografera hur mycket som helst här!

Jag har alltid trott att det är vattnet som gör sanden "randig", men här såg jag ju att det var vinden som formade sanden

Den här dagen var det väldigt molnigt och jag tycker verkligen om den mörka färgen på himlen

Här ser man havet, vid Engelska stranden

Himmel, hav, sand och växtlighet i en och samma bild

Satsyoga

Japp, nu har jag provat yogan de erbjuder på hotellet. Alla träningspass är SATS-pass, så även yogan. Trots att jag yogat flera gånger tidigare, upplevde jag den som kämpig. Återigen var passet på morgonen (halv nio) och det är ju inte min grej. Men jag klarade av alla övningar med nöd och näppe. Efteråt gick Katta och jag en långsam promenad.

Annars har vi mest ätit och slappat vid poolen idag. Maten är god och jag har säkert gått upp i vikt. Nåja, tre gympass, två långpromenader och ett yogapass, är inte fy skam. Nu känner jag mig laddad för att ta tag i träningen hemma!

I morgon är det hemresa och det blir en jobbig dag med mer än 12 timmar på resande fot.

Morgonträning

Kent och jag var på gymmet efter frukost. Jag gick och sprang på löpbandet som uppvärmning. Nöjd jag blev när  farten 9 km/timme kändes helt ok. Kanske, kanske kan jag komma igång med löpträning igen.

Ja, sen använde jag hantlar, pilatesbollen, kettlebells och ett par maskiner. Sammanlagt blev det ett pass om drygt trettio minuter. Det räckte för mig, då jag blev lite illamående. Morgonträning är inte min grej, ens efter frukost.

Nu blir det poolhäng!