lördag 31 januari 2015

Lördag med snötema

Uj, uj vad det snöar! Började dagen med loppisrunda och därefter snö-skottning. Eftersom grannen är bortrest, var jag snäll och skottade även där.  Lite mat på det och därefter gav jag mig iväg på en springtur. Jag såg allt alla menande blickar med budskapet "du är en idiot som springer i det här vädret och väglaget". Efter 500 meter tutade en bil och där satt Åsa och visade stor glad mun och så applåderade hon överdrivet. Det fick mig att smila hela turen om 7 km.  Visst var det tungt och halt, men för en gång skull hade jag lagom mycket på mig,  så det kändes riktigt bra trots allt.

Jag är glad att jag klarade tre löppass den här veckan. Hoppas det håller i sig!

torsdag 29 januari 2015

När en förälder blir dement

När min pappa närmade sig 70-års åldern, märkte jag att hans minne fungerade sämre. Under 12 jobbade vi ihop han och jag. Han var egen företagare. Förmodligen var det, för att vi hade jobbat ihop, som jag märkte hans minnesproblem. Han har alltid varit en riktig hurtbulle, även om han inte har tränat. Aldrig att han gick på läkarbesök. Han var frisk och stark.  Ingen annan i familjen hade märkt hans minnesproblem, eller ville märka något. Man ser det man vill se, ibland.

Jag ringde vårdcentralen och berättade om min oro. De sa att de kunde skicka en kallelse till allmän hälsoundersökning. När den kom, gick min pappa iväg. Det visade sig, att han hade högt blodtryck, vilket hade påverkat blodtillförseln till hjärnan. Det fanns hjärnskador som påverkade hans minne. Men pappa kunde dölja det bra, eftersom han var så intelligent. Mamma vägrade att inse hur det var ställt med pappa och grälade ofta på honom, när han glömde saker.

I somras märkte jag att hans demens blivit värre. Han ringde mig och bad mig köra hem honom (han var ju redan hemma). Han sa att han hade sovit över hos oss (önsketänkande). Den tredje augusti ramlade han i hemmet och fick en fraktur på bäckenet. Lunginflammation på det och hans demens blev bara värre. Helt plötsligt kände han inte igen mig eller mina döttrar. Nästa gång blev han förnärmad över att jag inte trodde han kände igen mig.

Det är tydligen vanligt att dementa har svårt med ansikts- igenkänning. Jag tror han inte har känt igen mig på evigheter (känns det som). Ikväll besökte jag honom. Spelade Glenn Miller och masserade hans hand. Han stirrade rakt fram och vägrade titta på mig. När jag reste mig för att gå, kramade honom, säger han plötsligt "du är så söt, du är det bästa jag har".  Då skar det i hjärtat på mig.

En del dementa blir aggressiva, elaka eller lite roliga. Det har inte pappa blivit. Hans livsgnista har undan för undan släckts, men han är alltid lika snäll och försöker vara glad. Det verkar som det är vi anhöriga som lider mer av demensen, än han själv. Jag tycker det är en grym sjukdom som påverkar livskvaliteten något oerhört negativt.

Min pappa är för det mesta borta och de korta ögonblick jag skymtar honom blir jag glad men samtidigt oerhört ledsen.

Bilden på pappa och mig är från min 50-års fest den 28/6. Den andra bilden är tagen ett par månader tidigare under våren.

onsdag 28 januari 2015

Slask eller brask

Det är verkligen lurigt väder nu. Ena dagen sol och kallt, andra dagen regn och plusgrader. Soligt och kallt väder vore ju önskvärt, men det är sällan man får de väderförhållanden, man önskar. Bara att göra det bästa och försöka ta sig ut, när underlaget tillåter. Idag är det snöblask och det blev transportspring igen. Bara 3 km, men det kändes tillräckligt långt med tanke på ryggsäcken.

Väl hemma "rullade" jag vader, lår och rygg på foamrollern. Himla skönt för bröstryggen att få sig en omgång.

Skönt att klockan knappt är 19 och jag är färdigtränad. Det har varit tufft på jobbet den här veckan, så det känns skönt att det är fredag i morgon!

tisdag 27 januari 2015

Lite nytt att träna med

Igår när jag och döttrarna var i Örebro, hittade jag en medicinboll om 3 kilo och en foamroller. Kul att få lite nya redskap att ha hemma! Nu har jag dessa samt pilatesboll, crosstrainer, trx-band och gummiband. Perfekt att ha lite att välja mellan under utepassen hemma till våren.

Jag har märkt att det här med intensiva, korta pass fungerar bra för mig, så länge jag är säker på tekniken och gör rätt. Om jag till våren kan kombinera löpning med ett kort styrkepass ute, skulle det vara perfekt. Vintertid känns det ofräscht att komma in svettig efter löpning och köra styrka inomhus. Men till våren som sagt, då man kan vara utomhus eller på den inglasade altanen, blir det perfekt.

Igår blev det en del vardagsmotion för mig i alla fall, i form av promenader till och från olika platser. Idag har jag svårare att få till det och beroende på när jag slutar idag, kanske jag inte ens hinner med en springtur efter jobbet. Jag ska nämligen vara social ikväll och umgås med vänner, som inte kan träna just nu.

måndag 26 januari 2015

Pulsig löptur

Idag skulle jag ha vilodag, men efter en dag med möten, spratt det i benen och jag gav mig ut direkt efter jag ätit. Oj, vad snöigt det var! Konstig känsla, men skön ändå. Kändes skonsamt mot benhinnorna, att pulsa fram. Det snöade hela turen, sådär smått, mjukt svalkande. Sex kilometer fick jag ihop och den femte var den snabbaste (6:44). Det kändes också himla bra att kunna trycka på lite. Rundan är platt, med bara ett par backar. De satsade jag på lite extra och "flög" uppför. Kände mig stark som värsta superkvinnan.

I morgon blir det i alla fall vilodag. Jag ska skjutsa döttrarna till Örebro och därefter ska jag handla mat.

Träningsvärken från gårdagens pass, smyger sig på alltmer. Främst känns det i ryggmusklerna. Men jag känner också en ömhet i armbågar och knän. Knepigt nog försvinner det ömma i knäna, när jag springer. Det är bara att tacka och ta emot. Benhinnorna känns jättebra (ta i trä!).

söndag 25 januari 2015

Härligt träningspass!

I eftermiddags var det dags igen för ett pass med kettlebells. Det blev ett grymt jobbigt pass. Vi startade med att göra så många swingar vi hann med under 1 minut, därefter så många armhävningar vi klarade under 1 minut, swingar 1 minut, armhävningar 1 minut och slutligen swingar. Sammanlagt arbetade vi i 5 minuter. Det är ju larvigt kort tid, kan man tycka, när man inte gör övningarna själv. Jag hann sammanlagt med 150 stycken. 

Därefter skulle vi köra 21 swingar, 21 Trusters, 21 Clean, 21 russian twist och 40 mountain climb. Därefter gjorde man samma övningar igen, men med 15 repetitioner av varje, utom mountain climb, som hela tiden var 40. Sista varvet gjorde vi 9 repetitioner.

Därefter kom en bonus... Den höll på i 5 minuter. Fyra utfallssteg framåt med kettlebells, därefter 15 swingar. Det gick runt och runt, tills fem minuter gått. Tjoho, vad trött jag var efteråt. Lite kräkfärdig som vanligt, men sjukt nöjd över min kropps prestation.

Nu ser ni min fantastiska korta lugg på bilderna.

Söndag och nya planer

Idag mår jag mycket, mycket bättre. Antingen hade jag något virus i kroppen, som gav med sig efter två dagars vila. Eller, så har jag tränat för mycket och det här var kroppens sätt att säga ifrån. För ett par år sedan, kunde jag träna fyra tuffa träningspass per vecka, utan vidare. Men då sov jag ostört om nätterna. Just nu är jag överlycklig, om jag bara vaknar till en gång per natt.

Återhämtning är superviktigt. Just nu försöker jag äta bättre genom att göra kloka val: inget sött och mindre portioner. Fredag och lördag äter jag mer och om vi blir bortbjudna eller har matgäster, äter jag som alla andra, även det som är sött. Kanske har det minskade kaloriintaget också påverkat mitt mående, men jag tror inte det.

Jag får påverka det jag kan, nämligen mängden träning. Till veckan blir det bara ett styrkepass, nämligen kettlebells på söndagen. Därefter ska jag få in tre löppass. Om vädret inte tillåter utomhuslöpning, ersätter jag det med crosstrainer- intervaller.

lördag 24 januari 2015

Ruckade planer

Den där känslan av att vara sliten, var visst inte bara trötthet. Vaknade idag med snuva och kände mig orkeslös. På förmiddagen promenerade jag till centrum och handlade. Hela tiden upplevde jag att kroppen inte riktigt orkar. Känner mig lite darrig helt enkelt. Något långpass blir det inte. Funderar på att ta en kort tur, för att i alla fall ha sprungit tre gånger den här veckan. Samtidigt tänker jag att det kan vara dumt, tänk om jag blir sämre. Kanske bäst att lyssna på kroppen och vila...

fredag 23 januari 2015

Vilodag

Idag stod intervaller på crosstrainern som dagens träning. Jag känner mig sliten och tog mig en vilodag istället. Istället blev det lite typisk fredagsstädning. Skönt att hela huset är städat när helgen startar.

I eftermiddags var jag till frissan och klippte luggen. Kan du göra sen mindre rak och avhuggen, undrade jag. Javisst, svarade hon och rundade den lite (med betoning på lite) och flikade den (återigen lite). Av någon underlig anledning har jag nu en superkort, lite rundad (läs avhuggen) lugg. Det ser verkligen inte klokt ut. Ordnar en bild på eländet imorgon.

Imorgon har jag egentligen inget speciellt inplanerat. Långpass ska det bli, men har inte bestämt hur långt jag ska springa. Minst 7 kilometer i alla fall.  Hoppas bara det inte är -14 °, som det var i morse. Så fort jag gick ut, började jag hosta, då luften kändes så torr och kall.

Bilderna är tagna en fin dag i höstas.

torsdag 22 januari 2015

Transportspring

I morse planerade jag att springa hem från ett möte, som hölls några kilometer bort. Jag packade ner alla kläder och det gick lätt ner i ryggsäcken. Det var smidigt att gå till jobbet. Löpkläder tar ju inte mycket plats.  Inte blev ryggsäcken tung heller. Jag gick till mötet och vid halvsextiden var det dags att packa ihop och ta sig hemåt. Problematiskt var det, när jag skulle trycka ner min täckjacka i ryggsäcken. Men det gick till slut.

Det var underbart ute! Lagom temperatur, ingen blåst, bara lite lätta snöflingor. Det var inte ens särskilt halt. Tre kilometer blev det och den snabbaste höll jag 6:40 tempo på. Det är jag supernöjd över. En annan sak jag är nöjd och tacksam över, är att benhinnorna är helt ok. Nu blir det ett längre pass på lördag.

När jag kom hem, skottade jag. Det var så skönt att vara ute och jag fick samma känsla som när jag var liten och aldrig ville gå in. Måtte det bli lika bra väder i helgen!

onsdag 21 januari 2015

Rörigt träningspass

Kvällens cross-fit pass var otroligt rörigt. Vi var 15 stycken med endast en instruktör. Det var så många övningar, att det aldrig blev något flyt. Vi var flera nybörjare och då menar jag verkligen nybörjare. Tekniken sitter inte i alla övningar och vi är mycket osäkra. När det är så många gröngölingar, är det svårt att hinna med att korrigera tekniken, som ensam instruktör. Nej, jag kan säga att jag åkte hem besviken. Passet kändes rörigt och hafsigt och inte alls professionellt. Jag är inte säker på att jag kommer gå på fler pass.

tisdag 20 januari 2015

Intervallpass hemma

Idag var det dags för intervaller på crosstrainern. Precis som tidigare körde jag sex intervaller med 30 sekunders arbete och 30 sekunders vila. Plötsligt hände det! Jag orkade fem omgångar. Den totala träningstiden blev 33 minuter. Benen är darriga nu, kan jag säga! Vet inte varför jag plötsligt orkade fem set istället för tre. Kanske berodde det på att jag åt en rejäl lunch? 





måndag 19 januari 2015

Jogging med kryp-inslag

Egentligen hade jag tänkt att jogga 3 km ikväll, men det blev 5 km. Den sista kilometern blev den snabbaste (6:56 min/km) och snittempot var 7:20 min/km. Utvecklingen går verkligen inte åt rätt håll. Men jag läste någonstans, att man generellt ofta springer långsammare på vintern. Jag gör mitt bästa för att förbättra min tid. Det är bara att hålla i och fortsätta arbeta mot målet. Någon gång måste det ge resultat.

Ikväll påverkade halkan hastigheten också. På vissa ställen fick jag trippa fram. Allra bäst plogat och sandat var det på gång- och cykelbanan nära ortens Ica-butik. Det var för övrigt under den sista snabbaste kilometern. Där fattade jag ett felbeslut och tog vägen över Skogskyrkogården och trapporna (lagda slipers i sand) över kullen hem. En genväg som sannerligen blev en senväg. Jag kröp på alla fyra i trapporna (tur ingen såg galenskapen). Det var första gången jag provade att springa med pannlampa. Just i trappan, var jag extra tacksam för den, eftersom det saknas belysning där.

Jag klarade mig fint i halkan med hjälp av babysteps och krypande mot slutet och när jag var precis på vår tomtgräns, halkade jag till rejält och greppade om en buske, som blev lite lätt friserad. Det hade varit ironiskt att ha klarat sig i flera kilometer, för att halka och skada sig på tomtgränsen. Men nu klarade jag mig, tack och lov!

söndag 18 januari 2015

Tufft pass med kettlebells

Det var ett riktigt roligt och tufft pass idag. Vi arbetade parvis och gjorde 25 mountain climb, 20 swingar, 15 Benböj med kettlebellen tryckt vid bröstet (heter något jag inte minns),10 armwrap (inte säker på namnet, men man pressar kettlebellen rakt upp från bröstet upp i taket) och 5 Burpees. När den ena körde, vilade den andre och sen var det bara att köra på igen. 25 minuter höll vi på och jag hann fem varv.

Efter passet var jag kräkfärdig. Ibland blir det så för mig, särskilt vid konditionspass. Faktiskt tror jag det bara är då jag får den här känslan. Vad bra för mig att det var kondition i dagens pass. Kroppen höll och jag är supernöjd med min prestation!

Innan passet provade vi att göra chins med hjälp av ett gummiband. Jag klarade fem stycken som hejsan, tack vare gummibandet. Härlig känsla,när man orkar.

Nu gör jag typisk söndagsuppgift: färgar håret. Trist men nödvändigt, om man vill slippa grå hårrötter. Som vanligt använder jag hennafärg.

Plan för veckans träning

Jag inser att den här förkylningen gör att jag måste lägga om veckans träning. Halsen verkar ok nu och istället är jag snuvig. Inte ett enda löppass, fick jag till under förra veckan, vilket innebär att jag planerar tre löppass den här veckan: två korta och ett längre. Det vill säga, om underlaget tillåter.

Idag ska jag träna ledd klass i kettlebells. I morgon tänker jag springa en kort tur, tisdag intervaller på crosstrainern, onsdag cross-fit, torsdag kort springtur, fredag intervaller crosstrainern, lördag längre springtur, söndag kettlebells.

Nu hoppas jag kroppen och min planering håller!

fredag 16 januari 2015

Ännu en vilodag

Stormigt ute och jag är inte riktigt frisk. Försöker hålla paniken och frustrationen borta (jag vill springa!) genom att kika i taxfree-katalogen. Nu är det bara 31 dagar kvar, tills Sofie och jag åker på semester till Fuerteventura. Jag längtar till solen/ljuset, värmen, baden, att få umgås med Fie och att springa utan halka och kyla.

Skönt att det är fredag! Jag hoppas halsen är bra i morgon (optimistisk måste man ju vara) och att jag kan ta en springtur. I morgon förmiddag ska jag och Katta umgås. Det blir mysigt!

En vecka utan sötsaker. Förmodligen spricker det i morgon kväll. De vi ska till brukar aldrig spara på krutet, när det gäller efterrätter. Choklad är ofta temat och det vill jag ju inte missa. Men här kör jag efter devisen "en gång är ingen gång". På söndag är det sockerförbud igen. Det kommer jag klara. Mitt mål är att bli snabbare, starkare och smärtfri. Det underlättar om jag blir lättare.

Förutom mitt mål att bli snabbare och starkare,  tycker jag att jag är finare utan valkar på ryggen och med mindre putmage. Det är min åsikt och ingen annans.

onsdag 14 januari 2015

Dagens träningspass

Det är mörkt och halt ute. Därför kändes det extra bra att åka till gymmet. Maria och jag gick på en timmes nybörjarpass i cross-fit. När vi närmade oss dörren (med glasruta) säger Maria, "nej, det är bara unga som är med, jag går inte in". Nu skiter vi i det, svarade jag och öppnade dörren.
Visst var jag äldst av alla. Men jag var inte svagast eller långsammast. Om jag hade varit det, hade det också varit ok. Vi körde 5 squats, 10 situps, 5 kast med slamball och swing med kettlebell (antalet swing ökade för varje varv) . Under 4 minuter körde vi så många varv vi orkade och det upprepade vi fyra omgångar, med en minuts vila mellan varje omgång. Totalt arbetade vi aktivt i 16 minuter alltså. Jag hann med 11 varv. Mitt mål var att hålla ett jämnt tempo under alla fyra varv och det klarade jag bra. Sista varvet orkade jag öka farten lite.
Jag är så glad och endorfin-hög nu. Tjoho, jag klarade passet och klarade det bra! Jag märker att min kondition har förbättrats otroligt, sedan förra året vid den här tiden. Det är så himla härlig känsla!

tisdag 13 januari 2015

Avslöjande bilder

Inte hade jag lust att köra intervaller på cross-trainern ikväll inte. Men det var ju bara att ignorera och istället påminna mig själv om målet: att bli en snabbare och starkare löpare. Fy, vad trögt det gick!  Det blev tre set och det tog kortare tid (jag körde på och ville bara bli av med det), så jag var färdig efter 18 minuter. Cross-trainern visade att jag hade kommit 7,2 km, så sträckan blev också kortare ( självklart när jag höll på två minuter kortare tid).
 
 

måndag 12 januari 2015

Trött och sliten

Det är något som inte stämmer i kroppen. Jag känner mig trött och det sticker i halsen. Flera arbetskamrater är halvrisiga och det blir gärna så, när man träffas efter långledighet. Kanske håller jag på att bli sjuk?

Ute blåser det som sjutton och regnet har gjort gator och cykelvägar glashala. Ingen löpning idag således och jag orkar inte köra intervaller på cross-trainern. Det är för tråkigt och jobbigt idag, känner jag.

Jag har gjort tåhävningarna och gått hälgång. Lite rörlighetsträning fick jag till av bröstryggen. Ja, jag vet, det låter inte som träning och det känns det inte som heller. Det får bli en vilodag helt enkelt. Jag får trösta mig med, att jag har skött kosten perfekt i tre dagar nu. Vallningarna har minskat, sömnen är bättre, benhinnorna är smärtfria. 

Hoppas jag vilar mig i form, så jag kan ta nya träningstag i morgon!

söndag 11 januari 2015

Årets kortaste runda?

Efter den årliga kalkonlunchen hos mina svärföräldrar, klädde jag mig för en tur. Det var sju grader kallt ute, så jag tog ylle shortsen och strumporna. Det kändes bara kallt om ansiktetnär jag sprang. Eller jag trippade fram mest. Utan broddar är det inte roligt att springa på is. För isigt var det och fruktansvärt snålt med sand. Efter två kilometer gav jag upp. Då hade jag varit ute i 15 minuter. Nåja, bättre kort runda än ingen alls. Benen kändes pigga och smärtfria. Skönt!

När jag kom hem skötte jag mig exemplariskt och gjorde 20 tåhävningar per ben och gick hälgång.

Att börja löpa vid 50

Jag har funderat mycket över vad det är som gör, att jag inte kan springa tre pass per vecka. Varje gång jag försöker, börjar benhinnorna krångla. Kanske beror det på min ålder, eller att jag började löpträna först när jag var nästan 50. Kanske sprang jag för långa (för min kropp) pass för tidigt. Kanske tar det längre tid för mina benhinnor att läka, än jag har trott. Även om benen har känts bra, kanske inflammationen inte var helt utläkt.

När jag ställde lite frågor till löpcoachen, som hjälpt mig med löpteknik,  ställde han motfrågor till mig. Har du gjort tåhävningar? Har du gått på hälarna? Lite skamset fick jag neka. De övningarna gör faktiskt stor nytta, så han. Mmm, svarade jag och lovade att följa hans rekommendationer. Han tyckte också att jag skulle massera benhinnorna/framsida underben fem minuter/ben varje kväll med hjälp av min knottriga boll. Om det ligger någon liten inflammation kvar, kan den släppa genom massage, tydligen.

Som tur är frågade han aldrig om jag värmer upp, innan jag ger mig ut. Det brukar jag aldrig heller göra eftersom jag tycker jag springer så långsamt. Inte varvar jag ner med långsam jogg heller. Jag går hem den sista biten och nu när det är kallt, ser jag till att den sträckan blir kort.
Det var tre dagar sen jag pratade med coachen och jag har inte gjort något av det jag lovade. Otroligt dumt, men idag ska jag börja. Tänk att jag kan vara så lat, när det gäller så små enkla åtgärder. Möjligen beror det på min misstro om effekten. Jag har lite svårt att ta in, att de små åtgärderna ska hjälpa. Men om jag aldrig provar, kan jag inte heller uppleva någon effekt.

Trots allt är jag glad och tacksam över att min kropp klarar att springa mellan 14-17 km/vecka. Jag ser det som bonus om kroppen håller för längre distanser.
Bilden är från ett löppass i somras.

lördag 10 januari 2015

Dagens hemmaträning avklarad!

Puh, nu har jag just avslutat ett intervall -pass på cross-trainern.  Precis  som förra gången valde jag att köra 30 sekunder  fullt ös och 30 sekunder i återhämtningsfart. Den här gången var det tungt redan från start. Ibland är det så, men jag hade bestämt mig för att orka fler set den här gången och det gjorde  jag faktiskt.  Tre set om sex intervaller orkade jag. Det tog 20 minuter  och sträckan (enligt cross-trainern ) blev 8,2 kilometer.  Jag har aktiv vila mellan  seten och rör således på benen även då.
Skönt att ha veckans andra intervall-pass  avklarat. De är urtrista, jobbiga och jag är inte ens säker på att de är det minsta effektiva i syftet att jag ska bli en snabbare löpare. Det får tiden utvisa. En sak är i alla fall säker, de är inte skadliga...

Familjemys

Igår firade vi min mans födelsedag. Sofie och Steffanie kom på middag. Tyvärr bor Sara alltför långt bort, för att kunna komma hit över helgen. Jag älskar att umgås med mina barn. De är roliga, omtänksamma, smarta människor. Alla tre har slagit in på liknande yrkesbana som jag, vilket också gör det extra intressant att ses. Vid ett tillfälle diskuterade vi till exempel för- och nackdelar med tjej- respektive killtoaletter kontra unisex-toaletter, på skolor. Det fina är, att vi kan vara tre, som är helt insnöade på ett perspektiv, när en plötsligt ger oss ett helt annat perspektiv. Det är guld värt och jag har insett att jag lär mig oerhört mycket, genom att umgås mina döttrar. Vi är förstås enormt stolta över dem.
Igår blev det bara familjemys och ingen träning. Skönt för kroppen att få vila och jag sov som en stock i natt. Det ömmar lite i knäna, efter Boxjumps och knäböjningar. Men det är absolut ingen fara. Träningsvärken känns knappt i armar och axlar. Eftersom axelpress var kämpigt för mig, trodde jag att jag skulle känna av det. Konstigt nog känner jag inget alls i axlar och armar.

torsdag 8 januari 2015

Vad pågår?

Min kropp undrar säkert vad som pågår. Jag har kört styrkepass söndag och tisdag. Ikväll tränade jag styrketräning igen. Den här gången var det cross-fit träning. Fem Boxjump, 10 kettlebells swing, 10 axelpress och 5 Burpees i sex varv. Det gick riktigt bra. Fast Boxjump gjorde jag i två varv, därefter klev jag upp och ner istället. Jag är rädd att jag inte ska ta mig upp på lådan. Det jobbigaste var axelpress med en 10-kilos hantel. Extra nöjd är jag över att jag klarade sammanlagt 30 armhävningar i Burpees.
Nu har jag ett löppass och ett intervallpass på crosstrainern kvar den här veckan. Jag gick till och från jobbet idag också och fick lite vardagsmotion där. Min kropp känns stark och inte alls nedbruten. Tydligen är jag starkare än jag tror. Härlig känsla!
Nu blir det välförtjänt fåtöljhäng resten av kvällen.

tisdag 6 januari 2015

Dagens styrketräning

I eftermiddags var Maria och jag på ett kettlebells pass. Det var riktigt roligt! Först värmde vi upp med lite jogg. Därefter fick vi jobba två och två. Under 25 minuter skulle vi göra en lista med "uppdrag" så många varv vi hann. Det var 100 svingar, 50 Clean (tror jag det hette), squats,  kolmasken (man står fyrfota och kryper fram med händerna till plankställning och så skulle vi kliva upp och ner på en box.
Vi hann nästan två varv. Jag trodde man tränade armarna mest, men det tog mest på rumpa, höftböjare och mage. Himla bra övningar för en löpare alltså!

Det här passet vill jag gå fler gånger på!

Bilden är tagen från www.rdelltraining.com

Återhämtning psykiskt och fysiskt

I december upplever jag alltid att jag är uttömd på energi, när det gäller arbetet. Det är svårare att vara kreativ, att se lösningar, perspektiv och att bevara lugnet. Självklart påverkar den här dränerade känslan, även mig privat. Jag tar gärna genvägar. Det vill säga, hoppar över träningspass, gör dumma matval i övertygelse om att jag "skonar" mig själv, eller "tröstar" mig själv.

Sen kommer julledighet med många upplevda måsten, men också med mycket familjemys, motion, god mat och total avkoppling. Jag har städat, tvättat (ordning och reda är härligt!) och läst en hel drös med böcker. Jag har också hunnit träffa flera vänner.

Även om jag varje december, har svårt att föreställa mig själv utvilad i januari, är jag det. Rejält utvilad till och med! Jag känner mig stark, redo för nya utmaningar och sugen på att jobba. Det ska bli skönt att komma in i rutiner igen och jag längtar efter att få flyt i vardag och träning.  Nu ska de närmsta 40 dagarna fyllas av arbete kombinerat med två löppass, två intervallpass på crosstrainer, två styrkepass per vecka och så många promenader jag hinner med. Jag bara älskar att promenera, gärna med kameran i släptåg.

Tjoho! Nu tar vi tag i de kommande 40 dagarna, eller hur!