När man inte orkar

Igår hjälpte vi Sara att flytta. Det var tre trappor upp och jag kände direkt att mina krafter inte var som vanligt. Inte alls! Orken tröt redan efter en trappa och vid första kartongen. Jag blev rädd! Är det nu jag går i väggen, tänkte jag.  Vad händer med min kropp? Min man och Sara resonerade med mig och till slut kom vi fram till att jag skulle sjukskriva mig en vecka, för att hämta upp mig lite.


För 29 år sedan var vädret lika strålande, den dagen Sara föddes. Fotografiet är taget i lördags under vår promenad.

Vackert och rofyllt

Här är hon, Sara som nu är 29 år. Nyss var hon en liten nyfiken femåring, tycker jag.

Hon har blivit så tunn, så tunn.

 

Jag gick upp i vanligt tid, efter en orolig natt. Mailade alla berörda på jobbet och slappnade sedan av. Nu var det gjort och jag får en timeout. Man skulle ju kunna tro att jag skulle njuta av att vara hemma utan krav. Att bara finnas i nuet och slappna av. Kunde man ju tro, men så kändes det inte. Istället upplevde jag en rastlöshet. Vad gör jag nu då? Jag betalade räkningar, plockade undan lite och tvättade. Sen var jag uttråkad. Jag ringde och terroriserade Sara, som var ledig idag, för att packa upp sina saker.

Mitt röda hår lyser verkligen upp i allt det gröna...

Både Sara och jag blev fascinerade över den gröna mossan.

Nästan så vi ville lägga oss i mossan, men den var ju blöt...

Jag antar att det är för att jag är så uppe i varv, som jag inte riktigt klarar att koppla av. Eventuellt tänker jag göra en utflykt i morgon, om vädret är bra och jag är på rätt humör. Jag har köpt hem ingredienser så jag kan baka bullar, om jag skulle känna för det. Ja, något kommer jag säkert på att förströ mig med och samtidigt koppla av på ett bra sätt.

Födelsedagsfirande

Igår firade vi älskade äldsta dottern som fyllde 29. Sofie, Micke och Steffanie kom med presenter, sång och skumpa. Sen gav vi oss av på Brunch  på ett café.  Det var mysigt! Efter brunchen gick Sara och jag en promenad  (kommer bilder i ett senare inlägg). Därefter  bjöd min man på en rejäl middag och så gick vi på bio och såg Everest.

Filmen var bra. Många grät ljudligt i salongen. Jag brukar gråta när det är sorgligt. Men inte till den här filmen. Människor som väljer att utsätta sig för fara, så kallade spänningssökare, känner jag inte lika stort medlidande med. Däremot sörjer jag med de anhöriga. Nåja! Filmen ledde till många diskussioner även dagen efter, så gå och kika på den om du inte redan gjort det! Den är gjord i 3d (minus för 3d glasögonen som klämde).

Torsdag

Efter en bedrövlig natt mjukstartade jag dagen med lite städning. Hela huset är i ordning igen och det känns skönt inför helgen, då äldsta dottern Sara kommer hem. Hon fyller år på lördag och det ska bli mysigt att fira henne. Sofie har bokat in hela familjen på brunch. 

Annars har jag stretar på.Snart sju veckors jobb och jag har 60 timmar övertid. Klart jag är sliten. Värst är det att jag sover dåligt och drömmer/tänker på jobbet. Tur att vi snart åker på semester!

För att koppla av lite ikväll,  tog Sofie och jag en promenad om drygt tre kilometer. Lite lagom långt när man är trött och sliten. Ikväll blir det till att lägga sig tidigt! 

Måndag

Ganska nöjd med dagens matintag. Det var väl bara lunchen som blev lite onyttig med pommes frites. Nåja! Steffanie och jag firade hennes första lunch som anställd skolkurator, med ett restaurangbesök och jag hade inte lust att vara förnuftig. Annars har jag varit duktig och skippat alla sötsaker.

Dessutom tog jag mig en kort joggingtur om 3 kilometer efter jobbet. Att ge mig ut och träna kvällstid har aldrig varit ett bekymmer för mig. Den disciplinen har jag. Tack och lov!

Igår tog jag fram mina vinterträningskläder. Det var då jag kom ihåg hur mycket jag har tränat i snöslask, regn och kyla. Nästan nostalgisk plockade jag med kläderna och insåg, att jag måste börja springa regelbundet igen. Strunt samma i tider, sträckor och krav! Jag vill springa för att känna mig stark i benen, för att det är bra träning och för att jag faktiskt kan springa, utan att bli skadad eller känna smärta. Gud vet hur länge kroppen hänger med på det jag vill? För övrigt vet jag ju inte vad jag kommer råka ut för i framtiden. Det kan vara bra att ha så bra utgångsläge som möjligt. En sak är säker, för varje dag åldras jag oavsett vad jag tycker om det.

Två pass löpning vill jag få till per vecka! En bra start tänker jag.

Att ändra vanor

Nu har jag bestämt mig! Mina vanor ska läggas om. Just nu vill jag bara uppnå en sak: viktminskning. Det är inte kul när inga kläder sitter som de ska, utan stramar och stränar. Inte ens träningskläderna känns sköna och då har det gått långt! Det räcker inte att var fysiskt aktiv, utan kosten måste förändras.

Det ska vara lättare att lägga till saker, än att ta bort. Hjärnan ska vara lättare att lura, när man lägger till faktorer. Därför vore det bäst att till exempel säga: jag ska äta mer grönsaker från och med nu. Trots att det är enklare att lägga till något, måste jag även ta bort saker. Jag måste sluta äta smågodis. Men jag kan lägga till lite hälsosammare godis, såsom jordnötter eller pistaschnötter. Jag kan definitivt dricka mer vatten och mindre Coca Cola Zero. Mer frukt kan jag också äta. Vitt bröd kan jag ta bort eller byta ut mot yoghurt.

Vad mer kan jag lägga till? Promenader, eller löpning beroende på vad jag känner att jag orkar. Är stressnivån låg, kan jag springa, annars får det bli promenader. Styrketräningen är det bara att fortsätta att hålla i.

Det är alltid en själv som upplever viktökningen som jobbigast. Alla andra ser inte så stor skillnad.

Att det ska vara så svårt att vara rädd om sig själv och göra goda val!

Att fånga språnget på bild

Sofie fick i uppdrag att försöka fotografer mina fötter när jag sprang.

När jag ser på bilderna blir jag orolig för hur jag egentligen håller armarna

Jag behöver verkligen tänka på min armföring, den saken är klar!

 

Det lustiga är att jag själv inte upplever att jag "flyger i luften".

Men det gör jag ju uppenbarligen

Fjärilar

Helt plötsligt har vi massor av fjärilar i trädgården. Var kommer de ifrån? Ingen av oss minns att det någonsin har varit så många fjärilar som just nu. Det är bruna och gula. Idag sprang jag efter kameran och fångade en väldigt vacker fjäril på bild.

Jag fastnade först för de blåa runda "prickarna", som jag tyckte såg ut som ögon.



Nu när jag kikar på fjärilen på datorn, blir jag helt fascinerad över de övre mönstrade "ringarna".



De där små rosa prickarna, ser nästan självlysande ut.

Mm, mycket vacker och så fick jag med en humla (tror jag) i bild också.

Kvalitetstid med mannen

Fredagens tjejmiddag gick suveränt bra. Allt var lyckat: mat, tårta, bad och sällskap. I två och en halv timme badade vi i spabadet. Trots att de gick hem redan vid elva, var jag sliten igår. Min man lagade god mat: fläskfilé, pommes, grönsaker och fyrapepparssås. Sen badade vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Mysigt!

Att välja frisyr

Ångest, ångest, snart har jag min klipptid. Ja, om ett par veckor är det dags att bestämma mig. Ska jag låta håret växa lite till? Ska jag bara toppa det? Nu kan jag nästan få ihop allt hår i en tofs igen. Eller ska jag klippa det kort igen?

Alla försäkrar mig att jag passar bra i att ha lite kortare hår. Men jag trivs inte i "Gustav Vasa" stuket. Antigen ska jag ha längre hår, eller kortare. Jag har ju haft väldigt kort hår, en gång i tiden. Så kanske är det dags för kort igen. Ja, ett typiskt I-lands problem, jag vet. Ibland är det skönt att vara lite ytlig.

Här är håret lite kortare. Bilden är tagen 2011

Förberedelser

På fredag kommer några av mina kollegor hem till mig på mat. För en gång skull ska jag fixa all mat på egen hand. I vanliga fall är det ju min man som lagar mat i hushållet. Några säkra kort klarar jag av, såsom kalkon (ofta till jul), våfflor (hastiga mellanmål eller katastrofmat), ugnspannkaka, vanliga pannkakor (ja jag ser att det är ett tema på mina rätter), spagetti och tomatsås (avskyr min man), spagetti och köttfärssås (avskyr jag, men mina barn gillar min köttfärssås) och tacopaj. Ja, som du förmodligen kan räkna ut, blir det tacopaj jag kommer bjuda dem på. Till den blir det tomat- och löksallad (löjligt enkel: hackad tomat, hackad lök, en pressad citron och salt, peppar) och majschips. De får välja att dricka alkoholfri öl, cider, ramlösa eller rödvin, starköl. Till efterrätt gör jag en hallontårta (en med platt botten). Om högre makter vill och vattnet i spabadet är klart (Jag hade aldrig i mitt liv kunnat ana att det var så svårt att få bra vatten i spabadet. Nu har vi fyllt det med nytt vatten tre gånger på lika många månader...) kommer vi att bada. I badet kommer gästerna att erbjudas Cava (vitt eller rosé), förutom tidigare nämnda drycker.

 

I morgon ska jag på kurs och börjar först klockan nio, så då kan jag köra en sista omgång av städning. På kvällen kommer jag att göra pajerna, så att de bara är att skjutsa in i ugnen på fredag kväll. Jag kommer också göra tårtbotten i morgon kväll. Om jag är i balans och minns det, ska jag fotografera allt, så jag kan visa här.

 

Det ska bli kul, även om jag skulle ljuga om jag nekade till att det samtidigt är en ansträngning. Särskilt när man ska ha en bjudning på en fredag, då jag är som mest sliten. Förmodligen hoppar jag över morgonträningen på fredag. Det känns inte lämpligt att gå upp kvart över fem på morgonen, när jag behöver vara pigg och fräsch på kvällen.

 

Men i kväll njuter jag av att slappa framför tv:n samtidigt som jag surfar för glatta livet. Jag har vardagsmotionerat och gått till och från jobbet och även handlat, så jag kan unna mig att slappa med gott samvete.

 

Om exakt en månad är vi bland molnen, när vi åker till Kanarieöarna. Ljuvligt!

 

Tisdagsfys

Uj, uj vad det var tufft att gå upp i mörkret i morse kvart över fem. Upp kom jag i alla fall och iväg till gymmet. På uppvärmningen märkte jag att jag att jag flåsade lite mer än vanligt, så jag saktade ner farten. Dels sprang jag igår, dels var jag stressad över den blivande arbetsdagen.

Men när vi körde igång och gymmade, kändes det bra igen. Förutom när jag körde benpress. De sista repetitionerna kände jag plötsligt att jag fick ont i högra knäet. Kanske blev det lite mycket med löpturen igår. Under förmiddagen kände jag alltmer smärta och nu i båda knäna. Fram emot kvällen fick jag även ont i ryggen. Herregud vad är det här, tänkte jag? Ryggen har jag svårt att förstå att jag fick ont i, måste jag säga. Men, men det är bara att inse, att något fel måste jag ha gjort!

När jag kom hem strax efter sex på kvällen, hällde jag upp ett glas rödvin, gjorde mig ett par mackor och tog en chokladbit som dessert. När vinet var urdrucket var både knän och rygg smärtfria. Det var onekligen otippat. Fast min man brukar säga att alkohol är muskelavslappnande, så det tycks stämma.

Jag kommer aldrig kunna visa bilder från gymmet. Det är för pinsamt att fotografera där, tycker jag.

Istället blir det natur fotografier.  Den här ger mig energi, samtidigt som den ger ro i själen.

Vilken lite ö! Jag måste åka tillbaka och fotografera den, när bladen har skiftat färg!

Liten springtur

Ikväll kände jag för att springa. Det riktigt spratt i benen på hemväg från jobbet. Underbar känsla det där! Min man hade lagat en jättegod gryta till kvällsmat. När jag hade ätit upp, bytte jag om och stack iväg.

Nej, nu spratt det inte i benen längre. Inte alls! Tvärtom var de tunga som betong. Flåset var helt ok och det kändes ju bra. Jag hade tänkt att springa fyra kilometer, men det blev tre. Det var det jag orkade med idag. Ärligt talat är jag supernöjd med den lilla springturen. För det första är jag glad över att jag kände lust att springa.  Jag kände ingen nervositet den här gången, utan bara lust (Tack och lov!). Det var tufft och tungt, men jag klarade att springa utan något stopp, ännu en sak att glädja sig åt.

Så var det kväll

Så här ser sängkammaren ut. Tapeten heter Vintage tapet 1632. Jag älskar den!

Jag har tagit skott från mina stora pelargoner, så jag har till nästa år. De brukar bli lagom kraftiga till våren. Det är så himla enkelt att odla pelargonskott. Man klipper bara av dem och kör ner dem i den fuktiga jorden, violà - klart!

Sekretären var min pappas. I de stora lådorna har vi underkläder och träningskläder. När man fäller ner locket, finns det sex små lådor, en stor och så ett stort fack. Under de två små lådorna längst ned, finns ett var sitt lönnfack. Lite kul, men det vet väl alla tjuvar... Tavlan i tenn, kommer från mina svärföräldrar. De hade inte plats för den nu när de flyttade till lägenhet. Först tyckte jag den var ´gräslig, men sen tänkte jag att den nog kunde passa där ovanför sekretären. Så fick det bli!

I gästrummet har jag alla mina träningsredskap, inklusive min träningsväska, som står redo att packas. Här stryker jag mina kläder varje morgon. Jag hänger och viker all tvätt och stryker plaggen när jag ska ha dem. Det är så trångt i min garderob, att det inte är någon idé att stryka kläderna. De blir bara skrynkliga när jag ska pressa in dem, deprimerande, jag vet!

Soffdelen i vardagsrummet är oförändrad. Just nu hänger favoritduken på strecket och därför är bordet naket.

Bakom ena soffan står en byrå (som tidigare stod i hallen) och en hylla (som tidigare tjänade som skohylla i källaren). Hyllan hade flera hål i bakstycket, efter sladdar, eftersom vi tidigare haft tv:n och tillbehör till den . Idag tapetserade jag bakstycket med samma tapet som i vardagsrummet. Så hålen maskerades. Sen förväntar jag mig inte att folka ska dra ut mina kokböcker eller album, så kanske de inte ser "hålen" i alla fall. Nåja, nu är de maskerade i alla fall.

Nu står vara tidigare matsalsmöbler på altanen. Jag har vaxat dem. Förhoppningsvis klarar de temperaturen och fukten på altanen.

Det här skåpet fick flytta ut från soffdelen. Där förvarar vi grejer till spabadet i det högra skåpet. I det vänstra har jag mina häcksaxar och lite annat smått och gott. Skåpet har jag köpt på loppis. Jag tycker det är fantastiskt fint. Billyhyllan till höger kommer att hämtas senare i veckan av en av Steffanies kompisar. Kul att det kommer till användning!

Min farmors buffé får trona i hallen. Det blev för trångt i vardagsrummet, där sofforna står. I buffén förvarar jag alla mina dukar. Jag har en hel uppsjö, trots att jag har gjort mig av med flera stycken. Jag har lagt undan tre IKEA-kassar med dukar, som Sara ska få. Hon har ingen egen lägenhet ännu och har därför inte skaffat sig så mycket textilier. I fåtöljen är ett paket från Sportamore som jag ska skicka tillbaka. Adidasskorna jag hade beställt var för trånga, så jag hoppas de finns i en storlek större.

Nu är jag helt uttröttad! Benen värker och jag vill bara vila. Jag har hållit igång från halv åtta till fem, med en paus för lunch (jag lagade för övrigt lunchen idag också, vem hade trott det!). Två timmar hann jag med i trädgården, då jag rensade lite ogräs, ställde undan lite krukor och krattade kottar och barr. Ikväll är det jag som går till sängs tidigt!