Årets sista frukost

Som vanligt vaknade jag tidigt. Under semestern har jag sovit minst nio timmar per natt, så jag är rejält utsövd. Igår la jag mig vid 22-tiden och vaknade därför strax efter klockan sex i morse. När klockan närmade sig sju, orkade jag inte ligga och vrida mig längre i sängen, utan gick upp och gjorde frukost. Jag fick en kaffepress i julklapp av Sofie och världens godaste kaffe av Sara. Så när jag vill lyxa till det lite, blir det kaffepressen som åker fram, vilket den gjorde idag. Idag pressade jag mig lite juice också. Förra året fick vi en juicepress av Katta och Kent i julklapp och den är suverän. Men när det är bara jag som ska ha ett glas juice, pressar jag den för hand. En blodgrape och en apelsin, blev supergod juice. Den syrliga smaken från grapen gör allt, enligt mig, som uppskattar när drycker inte är alltför söta.

Under semestern har jag ätit allt möjligt till frukost. Men nu återgår jag till mina vanliga rutiner och äter Wasa sport. Många tycker det verkar så tråkigt att äta samma bröd varje morgon, men för min del spelar det ingen roll. Det bästa med att äta det här knäckebrödet, är att det fungerar så bra för min mage. Fibrerna gör sitt och jag mår bäst när jag äter det. En Omega 3 kapsel per frukost tar jag också, för att få i mig det nyttiga fettet. I det här hushållet äter vi väldigt lite fisk, tyvärr.

Min man sover ännu och det är tyst i huset. Solen håller på att gå upp, kämpar bakom molntäcket och jag kikar lite på fyrans Nyhetmorgon. Idag är en av mina favoritartiser med: Peter Johansson. Han har en suverän röst. Att njuta av musik, är otroligt avkopplande men också energigivande, tycker jag. När jag hör viss musik fylls jag av glädje och sprittande energi, liksom annan musik kan skänka mig lugn och eftertänksamhet.

Ikväll kommer Sofie och Micke hit. Vi ska äta gott och när tolvslaget närmar sig, ska vi sätta oss i badtunnan och njuta av fyrverkerierna som brukar synas över hela stan. Hoppas det blir en stjärnklar natt!

Ha en riktigt fin dag och kväll och Gott Nytt År!

Utsikt från balkonfönstret. Himlen ändrar färg gång på gång på grund av att solen stiger allt högre, så vackert!

Den här bilden föreställer samma soluppgång, men här har jag gått ut och står lite ovanför vår tomtgräns

Gud så svårt det är att fotografera mat och dryck, tycker den goda juicen mest ser ut som nyponsoppa...

Åldrande och hur vi hanterar det

Att drabbas av ålderskris, är något naturligt, lika naturligt, som att hamna i trotsåldern eller puberteten. Jag tror att vi alla (som reflekterar över oss själva och vårt mående), någon gång i livet drabbas av om inte ålderskris, så åldersnoja i alla fall. Visst är det enkelt att hålla tankarna på åldrandet borta, när kroppen fungerar som den ska och ens eget utseende inte är så förändrat. Men när åldrandet börjar sätta sina spår och jag inte längre känner igen min kropps agerande eller utseende, blir det mer påtagligt och svårare att låta bli att tänka på. Helt plötsligt blir man mer självupptagen, precis som man blev i tonåren, när kroppen förändrades. Jag blir lyhörd för min kropps funktioner och utseende.

Jag lägger märke till alla gradvisa förändringar (läs försämringar), såsom att kroppen känns stel, när jag har suttit still en längre stund. Balansen är sämre och jag klarar inte stress på samma sätt längre. Viktkurvan pekar hela tiden stadigt uppåt och är väldigt svår att få ner. Varje dag  jag tittar mig i spegeln, ser jag tecken på mitt åldrande i linjerna runt munnen, "kindhänget" och halsens slappa hud. Linjerna, hänget och den slappa huden, känns inte obekant, för den påminner om min pappas åldrande. Vi var ganska lika han och jag, även när det gäller åldrandet tydligen.

Jag tror den här självupptagenheten blir osund i längden. Särskilt om vi har mycket tid ensamma, eller om vi är omgivna av människor som är fixerade vid ålder. Vi måste acceptera att vi åldras och samtidigt göra vad vi kan för att mota bort stelhet, dålig balans och ökad vikt , så mycket det går. I alla fall om vi vill försöka att få en ålderdom med livskvalitet. Vi vill leva länge och med så god kvalitet som möjligt. Visst är det tråkigt att utseendet förändras till det sämre, men det går ju att kompensera ( i alla fall en hel del) genom att vara trevlig, positiv och intressant som person. 

Människor som ständigt uppger sin ålder, som en orsak till att de inte kan eller klarar olika uppgifter, försöker jag undvika. Enligt mig är ålder en siffra, som inte säger ett dugg om vad du är kapabel till. Inställningen att siffran, är den som bestämmer/begränsar dig är ju helt tokig, anser jag. En av mina vänner uppger alltid att hen inte kan göra det eller det, på grund av sin ålder. Dessutom säger hen ofta "vänta du bara tills du blir lika gammal som jag". Nej, den olycksbådande inställningen är jag glad att jag själv inte har!

Likaså försöker jag undvika människor som hela tiden påpekar att jag är tantig eller gammal. Det gör jag inte för att jag vill förtränga min ålder eller mitt åldrande, utan för att jag tycker det är otrevligt att ständigt påpeka någons ålder. Det skulle vara lika otrevligt att hela tiden påpeka att någon är ung/barnslig. En av mina vänner påpekar ofta att jag är tant och uppger alla andra människors åldrar, när hen pratar om dem. Jag misstänker starkt att hen har en obearbetad ålderskris och kanske känns det bättre, att försöka få andra att krisa också?

Möjligen är det så att andras oförmåga att hantera åldrandet, gör det tydligare för mig, hur jag inte vill hantera det. Sen är ju viljan en sak och verkligheten kanske en annan. Mina föräldrars sjukdom och bortgång har påverkat min inställning till livet mycket. Jag vill göra det bästa av livet och mitt bästa för att få en bra ålderdom. Kroppen åldras och behöver mer kärlek och omsorg än tidigare. För mig innebär det att jag tänker alltmer på vad jag äter och dricker och att jag motionerar, för att behålla en bra hälsa. Det innebär också att jag anammar ett positivt förhållningssätt till livet och så även åldrandet. Min positiva inställning har jag i och för sig alltid haft och är en av mina styrkor, även om jag förstås har många svarta stunder också. Livet är till för att levas och njutas. Jag tänker göra mitt bästa för att leva och njuta så bra som möjligt så länge det går.

Den osminkade, allvarliga versionen av mig. Jag har alltid haft komplex för mitt utseende: näsan är  sned och lång, munnen ojämn (en amorbågen är högre än den andra), ena ögat större än det andra, tänderna ojämna  (trots åtta års tandreglering) . Ja, så jag är lite van vid att försöka kompensera det genom att vara glad och trevlig...

På bilden syns rynkor runt min överläpp, min ena "hamsterpåse" på kinden och halsens rynkor

Den sminkade glada versionen av mig. Många av mina arbetskamrater tycker att jag ofta är glad och skrattar mycket. Jag tänker inte själv på det, det bara är så.

Det är sällan jag har sjalar runt halsen. Just den här sjalen tycker jag går bra till mina ögon, så den är en favorit. Men annars tycker jag det är bättre att ha V-ringade tröjor eller skjortor på mig, så att ögonen dras till V-ringningen och inte till min skrynkliga hals (man får ha sina knep).

Morgonjogg

Sofie och jag gav oss iväg på en långsam joggingtur vid tiotiden på förmiddagen. Solen sken och snön gnistrade och det var hänförande vackert. Vi hade bestämt oss för tre kilometer och det klarade vi och spurtade till och med de sista metrarna. Benen kändes finfina, men flåset, herregud! Jag låter som en gammal, överviktig hund. Precis som i början av min "löparkarriär". Nåja, det är bara att träna, träna och åter träna. Så småningom blir det bättre.

Efter rundan gick vi knappt en kilometer hemåt. Nästan genast märkte vi hur snabbt vi blev nedkylda. Det gäller att springa hela vägen hem, när det är minusgrader ute. När jag kom hem skyndade jag mig att duscha och hoppa i spabadet. Så skönt!

Blommor

Jag har ju redan berättat att jag har fått vackra, gula rosor av Sara, min äldsta dotter. Men jag har också fått blommor av Katta, Sofie, mina svärföräldrar och min kompis Maria. Mitt i min städning knackade det på dörren. När jag öppnade, svettig i mitt underställ, fick jag till min förvåning se Maria stå där med en bukett. Oväntat men kul förstås. Hon hade bråttom och hann inte stanna på fika, men vi ska ses på onsdag.

Den lilla enen är från Katta och Amaryllisen från Sofie

Här är buketten från mina svärföräldrar.

Buketten från Maria, som jag fick idag.

Jag älskar blommor och önskade att jag var bättre på att själv köpa mig blommor. Dagen innan julafton köpte jag mig en bukett tulpaner. Just tulpaner brukar jag köpa på våren lite då och då, men egentligen borde jag köpa blommor oftare. De lyser upp och gör mig glad.

Vinterpromenad

Sofie och jag var ute och promenerade i drygt en timme. Solen sken, himlen var blå och gråmurrig om vartannat. När vi nästan var hemma, gick solen i moln. Vi hade tur!

Ja, vilken naturlig pose...

Underbart ljus på vintern! Det finns ingen anledning att redigera bilderna tycker jag

Vi avslutade turen med en rejäl backe, oj, vad tungt det gick!

Vila och åter vila

Utomhus yr snön, inne sitter jag i fåtöljen och läser samtidigt som jag slötittar på tv. Min man rustar i köket och jag hör klirret från porslin och känner doften av köttbullar som sprids i huset. Hemmagjort potatismos med köttbullar, står på önskemenyn. Kanske blir det så.

Nio timmar sov jag i natt igen. Otroligt vad jag återhämtar mig, när jag sover bra och i nio timmar! Kroppen och knoppen känns helt annorlunda redan och då har jag tio lediga, lata dagar kvar, innan jag börjar jobba igen. Bara tanken på jobbet, får min puls att öka och en obehagskänsla att sprida sig. Första arbetsdagen ska jag hålla ett föredrag inför all personal, det är det som känns obehagligt. Därför förtränger jag det och tänker att jag ska förbereda mig, lite närmre startdagen. Ingen idé att förbereda mig redan nu, då hinner jag glömma bort det. Så tills dess, är det vila som gäller.

Jag fick en stor "lycka till bukett. till nya jobbet" av Sara. Så vackra lysande gula rosor, som skiner upp som solen i rummet.

Från och med i morgon ska jag aktivera mig mer fysiskt. Promenader och kanske, om kroppen känns ok, blir det en springtur. Förkylningen är det ingen fara med, men min kropp får inte vara stressad. När jag sätter igång med löpträning igen, får jag tänka på att bortse från tider och bara gå på känslan, så jag inte utsätter kroppen för mer stress.

Promenader utomhus i tio dagar, kommer ge mig massor av energi!

Promenader i rask takt  i kuperad terräng, gör mycket för konditionen. Sofie är en mästare på att dra upp tempot. I går flåsade jag rejält efter henne i Murstensdalen. Flåset beror inte bara på dålig kondition, utan på stress hos mig. Det är därför jag måste vara lite försiktig, så jag inte tar i för hårt.

Utflykt i solskenet

Sofie och jag åkte till naturreservatet Murstensdalen idag. Vi var ute i ett par timmar och vandrade i solskenet. Så härligt! Ljuset var underbart och det var vindstilla. Vi träffade bara en äldre man, annars var vi helt ensamma.

Sofie och jag har likadana skor, helt perfekta att gå i när det är kallt

eller när det är blött. De är helt vattentäta

Vi hade med oss varm choklad och kanelbullar

Sofie hade också tagit med sig filt, knäck och polkastänger

Fortsatt firande

Under fler års tid har vi firat juldagen tillsammans med våra föräldrar. Nu lever inte längre mina föräldrar, men mina svärföräldrar kommer och firar med oss. Julafton firar dem med mina svägerskor och familjer, så de är inte ensamma då. Som vanligt blev det ett lugnt firande med mat och samvaro i fokus. Herregud vad man äter!

Sara, Sofie, Micke och jag anmälde oss till Midnattsloppet i Göteborg idag. Så nu måste vi alla börja löpträna. Det blir kul att vi gör det tillsammans!

Julfirande

Vi har haft ett mycket lugnt julfirande. Sara, Sofie, Steffanie och Sofies sambo Micke kom på frukost. Det var så mysigt att ha alla samlade! Efter frukosten tog Sara, Sofie, Micke och jag ett bad i tunnan. Steffie och min man fixade och förberedde lunchen under tiden. Klockan två serverades lunchen. Det blev lite senare än vanligt, eftersom jag hade köpt en så stor kalkon, som tog tid att tillreda. God blev den i alla fall. Den är superenkel att göra, bara att stoppa i en stekpåse och låta den vara i ugnen. Av köttsaften gör jag sås, med hjälp av grädde, en klick smör och maizena. Lite salt och peppar och voilá, såsen är klar. När barnen kikade på Kalle, diskade jag och plockade undan, sen vilade jag och min man. Sen blev det julklappsutdelning. Det bästa med julafton är att vi är samlade allihop och har det mysigt tillsammans.

Frukost och då är vi ostylade i mjukiskläder

Kall mat på köksön

Salami, corizo, ägghalvor och så min nyfunna kärlek: rödkålssallad á la Ernst

Rödkål, lime, socker, salt och lite olja och rödkålssalladen blir otroligt god

Steffanie och Sofie

Potatisgratäng (ingen av oss äter Jansson) och kycklingprinskorv och köttbullar av kycklingfärs. Sara äter endast fågel och fisk och därför har vi det också på julbordet

Mina fina döttrar, som är fina på såväl in- som utsidan