Lugn helg

Min man fick gå hem tidigare från jobbet idag, med feber och förkylning. Själv har jag känt mig hängig i flera dagar nu. Det är väl en tidsfråga innan jag också blir sjuk, tänker jag. Igår var äldsta dottern på snabbvisit här, innan hon tog sig vidare till Norrland, för att fira en kompis som fyller 30. Hon kanske stannar till här på söndag, annars kommer hon nästa helg.

Annars slutade jag tidigt idag, efter ännu en intensiv arbetsdag utan lunchrast. Det var ett eget val, för att kunna sluta tidigare. Katta mötte mig hemma och vi gick ner på stan och fikade. Lite shopping blev det också (bara för henne, inte mig).

Mina planer för helgen är följande:

1. Vila ordentligt så jag blir helt frisk och pigg

2. Loppisbesök och fika med min syster Petra

3. Om jag inte känner mig helt hundra, kan jag påta i trädgården (plocka upp alla äpplen som blåst ner till exempel)

4. Om jag känner mig pigg - blir det en springtur

5. Ta upp vinterkläderna från källaren och istället plocka ner sommarkläderna

Mellersta dottern Sofie

Yngsta dottern Steffanie

Äldsta dottern Sara

Om jag känner för det och får tid till det, kanske det blir en fototur i helgen. Just nu är jag så himla biltrött, eftersom jag pendlar till och från jobbet varje dag. Därför har det blivit färre turer med kameran. Men det är ju så himla kul, när jag väl är ute!

Trött och sliten

Ja, jag är verkligen väldigt trött och sliten just nu. Tisdag och onsdag har innehållit långa, intensiva arbetsdagar. Ingen ork har funnits för att motionera eller att träna och jag har sovit uselt. Ganska snabbt känner jag hur instabil jag blir. Tålamodet är otroligt dåligt och jag retar och irriterar mig över saker jag inte kan styra.

Vallningarna börjar komma om nätterna igen och irriterande nog, uppstår dem samma tidpunkt varje natt. Eller så är det jag som sover lätt vid 3-tiden och därför vaknar av vallningarna. Hur som helst avskyr jag att vakna till, eftersom jag då har svårt att somna om. Istället vänder och vrider jag mig och tänker på jobbet.

Nej! Nu behöver jag återhämtning! I morgon har jag veckans sovmorgon och jag ska försöka att verkligen sova lite längre. Om jag misslyckas med det, ska jag i alla fall ta det väldigt lugnt och lyxa till det med en rejäl frukost med ägg och juice. På eftermiddagen har jag och kurator lite planer som vi hoppas vi ska kunna verkställa. Jag berättar mer i morgon! Ha en fortsatt fin onsdagskväll!

Det här med att åldras

Nu är jag på mitt femtiotredje år och vissa dagar och tidpunkter känner jag verkligen det. Kroppen kraschar, fallerar, krackelerar, strejkar, gnisslar och är helt enkelt inte som den har varit. Det märker jag framförallt om mornarna. Mina fotleder är så stela att jag stapplar fram som min 88-åriga pappa gick, när jag ska ta mig från sängen till toaletten. Det har varit så den senaste veckan, så det är rätt nytt.

Den här perioden påminner på sätt och vis om puberteten, då kroppen plötsligt betedde sig på ett annat sätt, än tidigare. Lika lynnig är den nu, med bara den skillnaden att funktionerna blir sämre och sämre. Självklart är jag glad att jag lever och är (så vitt jag vet) frisk. Men det är inte kul att plötsligt bli stel och orörlig. Jag har googlat på stela fotleder (naturligtvis) och förstått att det förmodligen är artros.

Än så länge mjukas fotlederna upp lite efter rörelse. Så när jag gått ner till köket och upp på övervåningen, är jag lagom uppvärmd och stelheten ger med sig. Jag har provat med lite morgon gymnastik, när jag ligger i sängen. Jag har snurrat fotlederna först åt ena hållet och sen åt andra. Lite mjukare blev jag väl, men ingen stor skillnad. Dessutom hittade jag ett träningsprogram på nätet, som ska var bra att göra. Men det har jag inte orkat följa fullt ut. Det är så lätta övningar, att jag är skeptisk till att de verkligen hjälper.

Av någon underlig anledning har jag fått för mig, att stelheten skulle kunna botas med hormoner för övergångsbesvär. Men jag har ju inget som styrker det påståendet. Det känns bara som mina hormoner eller brist på hormoner, är det som satt igång åldringsprocessen. Suck!

Just nu har jag grym träningsvärk efter löppasset i terräng. Det var ingen idé att ens försöka springa ikväll. Jag får försöka ta mig ut i morgon istället. Löpning är förresten inte alls bra, när man har artros. Sånt är livet!

Mina fötter fotograferade för snart ett år sedan. Just här hade jag inga stela fotleder.

She is back!

Vilken vacker morgon det var idag! Älskar solljuset! Efter en rätt intensiv dag kom jag hem och möttes av ett välbekant ljud. Det var grannens katt som rymt från sitt nya hem. Vilken glädje att se henne och att få träffa henne igen! Som jag har saknat henne! Hon släpptes in genom ytterdörren och genast ville hon ut till altanen. Eftersom jag är allergisk har vi försökt att begränsa henne till altanen. Så hon känner sig nog mest hemma där. Hon sprang upp till övervåningen men tog sig upp till sängkammarfönstret och hoppade ner på altantaket. Sen tog hon sig ner via spabadets tak. Självklart provade hon att ta sig tillbaka igen, innan hon försvann i skogen. Kanske gick hon tillbaka till sitt nya hem.

Skön söndag

I morse kände jag mig sjuk och det blev allt värre. Fler och fler symptom uppstod: huvudvärk, halsömhet och en känsla av matthet. Jag förstod genast vad det handlade om. Det var helt enkelt prestationsångest. Min före detta kollega Aud och jag hade gjort upp att vi skulle springa ihop idag. Klart jag fick hjärnspöken av det! Men jag bet ihop och pysslade hemma för att få annat att tänka på. Jag gjorde en äppelpaj, städade sängkammaren och bytte lakan. Älskar den fräscha doften av lakan som hängt på tork ute!

Min man byggde på staketet till balkongen och gjorde ett kryss till verandan. Jag sågade upp skräpvirket med kap- och gersåg. Det var läskigt att stå där och såga på egen hand, men jag blev säkrare och säkrare på det. Nu har vi flera påsar med ved nere i källaren.

Sen var det dags för springturen. Vi åkte till skogen och sprang i ett terrängspår. Oops vad det var jobbigt! Vi var jämnstarka kändes det som och matchade varandra bra. Tempot var oerhört långsamt, men kändes snabbt när man skulle se upp för stenar, rötter och grästuvor. Aud snubblade flera gånger och mot slutet ramlade hon och det såg riktigt otäckt ut när hon flög i backen. Som tur var skadade hon sig inte. Sex kilometer blev det i alla fall och vi var supernöjda.

Underbar start på helgen

Igår slutade jag redan klockan 11. Oj, vad jag hann med mycket hemma! Först handlade jag, sedan målade jag virke. Därefter tog jag mig ut på en springtur om drygt 3 kilometer. Sen duschade jag och gick och fikade med en kompis på stan. Det var trevligt och vi kom överens om att springa ihop i morgon. 

Sen gick jag hem och målade igen. Min man kom hem och lagade mat. Det var en underbar kväll, trots att det spöregnade var det så varmt att vi satt ute på altanen till klockan var 23.

I morse vaknade jag strax efter sju. Att jag inte kan sova längre om helgerna! Nåja, jag satte mig på altanen, invirad i ett täcke och läste till tiotiden, då min man vaknade. Då var det dags för den andra strykningen på virket och balkongen.  När det var avklarat, bestämde jag mig för att putsa fönstren på altanen. Grannpojken har sparkat en fotboll på ett fönster. Bollen var skitig kan jag säga och lämnade ett tydligt avtryck. Så nu var det dags att gnugga bort det. När jag ändå var i farten tog jag alla fönster på såväl in- som utsidan. Ja, hela uterummet fick sig en "makeover" . Grannkatten har ju bott där en del, så nu när hon har flyttat, var det skönt att få bort alla katthår. Jag till och med vaxade golvet, så nu skiner det riktigt blankt och fint. Ikväll var det lite svalare, trots att det inte regnade, så vi gick in redan vid 20-tiden.

Trx-pass check!

Eftersom hälarna ömmar lite när jag går, skippade jag löpningen idag och körde ett trx-pass istället hemma. Under en minut värmde jag upp med knäböj där jag också sträckte ut armarna över huvudet (tror det heter flyers). Jag använde mig av stoppuret i mobilen och ställde in det på 40 sekunder. Jag gjorde armhävningar  (de var enklast att orka konstigt nog), utfall med hopp (jag märker att jag inte längre minns vad övningarna heter). Hamstring curls, mountain climb, situps, backflyes, biceps drag.  Ja sen var jag mör och flåsade som en gris och då höll jag inte på i många minuter...

På lunchen fick jag för mig att prova en ny stig. Det var en fin stig i fina omgivningar  (naturreservat) men som vanligt gick jag vilse. Klockan ett skulle jag träffa en kollega. Fem i ett var jag kilometer från jobbet. Jag halvsprang i panik när jag insåg var jag befann mig (ett rent under att jag gjorde det). Trots det kom jag fram först tio över ett. Svetten lackade och kollegan syntes inte till. Äventyret gjorde att jag fick ihop 11500 steg. Det var ju bra!

Så här mitt i veckan

Tröttare än tröttast, det är jag det. Men jag har flera saker att glädja mig åt.

1. Jag sprang 6 kilometer igår kväll.
2. Jag cyklade 6 kilometer idag
3. Det är torsdag i morgon

Nummer 1 genomförde jag trots att hälarna värkte de två första kilometrarna. Det var första gången sedan Midnattsloppet jag sprang i mina Adidas. Jag skyller smärtorna i hälen på skorna (gamla och uttjänta). Efter två kilometer gav det sig och jag kunde njuta av att det flöt på (halleluja!).

Nummer 2 är transportcykling till platsen jag blir upphämtad för samåkning.  Vad jag njöt av att cykla i morse! Det var fart, fläkt och skön temperatur. På hemvägen hade jag ännu mer fart eftersom jag var akut kissnödig.

Torsdag i morgon, vilket för min del innebär sovmorgon följt av roliga arbetsuppgifter. Dessutom närmar helgen sig. Tjoho vad härligt det ska bli!

Bilden på mig och min äldsta dotter är tagen just innan semestern. Det är en av mina favoritbilder.

Satsar på vardagsmotion

Sedan jag började jobba har jag fokuserat mycket på min vardagsmotion. Numera pendlar jag till jobbet, vilket stjäl 70 minuter av min fritid. Dessutom får jag ingen gratis motion på väg till och från jobbet. 

Ibland, som igår, tar jag en promenad på lunchrasten. Just igår gick skolsköterskan Wiveka och jag en promenad. Förutom att vi kan prata ifred om jobb eller privata spörsmål, är det fantastiskt skönt att få röra sig mitt på dagen. Hjärnan piggnar till.

Jag har också sett till att jag står och dokumenterar. Tidigare satt jag, men efter semestern bytte jag skrivbord till en elevbänk som jag hissade upp. Tyvärr är det inte tillräckligt högt för att vara helt ergonomiskt. Men den här veckan kommer ett begagnat höj- och sänkbart skrivbord jag själv har hittat på Örebro överskottscentral. Det var så billigt, att chefen inte kunde neka inköp.

Mycket av min vardagsmotion håller jag koll på genom stegräknare. Igår kväll var Sofie och jag på promenad. Sammanlagt gick jag drygt 18000 steg igår.

Att ha blivit med katt

Vi har haft en katt som gärna har smugit i vår trädgård. Den har bott i ett flerfamiljshus nedanför oss. Plötsligt kom katten oftare och oftare. Hon grät och ville in till oss. Jag gav den kattgodis och kelade med den. Hon är sköldpaddstecknad och är så himla söt och kelig. Men jag är ju allergisk mot katt, så vi kan inte ha det. En hund skulle jag nog klara men katter är jag rejält allergisk mot.

Men katten bryr sig inte om min allergi och jag kan klappa den hur mycket jag vill utomhus och på altanen. Eftersom hon har verkat utsvulten har vi köpt kattmat. Hon äter alla sorter. Vi har blivit alltmer oroade över att hon tycks tro att hon bor här. När vi grejar i trädgården är hon hela tiden i närheten.

Igår gick min man till flerfamiljshuset och såg vilken adress som hade kattlucka. Han googlade på adressen och fick tag på ett namn. Det namnet sökte han på Facebook och såg att personen skrivit att han sökte boende 25 mil härifrån eftersom han flyttade i juli. Min man kontaktade honom på messenger och jo det stämde att det var hans katt. En "granne" skulle sköta katten när han var borta... Hon heter Panzer och ska enligt ägaren snart flytta till en familj en bit härifrån.

Alltså, jag förstår inte hur människor bara kan lämna sina djur vind för våg! Blir så arg och ledsen när jag tänker på det!

Promenad ännu en ljummen kväll

September 2016 går till historien som en av de varmaste höstmånaderna. Jag njuter varje kväll det är så här underbart. Eftersom det är just september vet jag ju att värmen är förgänglig. När som helst kan det bli höst på allvar. Ikväll var det vindstilla, varmt och så blev det mörkare och mörkare alltmedan Petra och jag promenerade. Som vanligt gick vi nära vatten. Spegelblankt vatten och samtal som pendlade mellan allvar och glädje.

Jag tog inga bilder under promenaden. Istället kommer lite bilder från igår morse när jag skjutsade Steffanie till stallet. Dimman höll just på att lätta och klockan var 7.20 ungefär. Magiskt att se solen och ljuset trotsa dimman.

Trädgårdsarbete som styrketräning

Idag har jag tagit bort allt rivningsvirke. Det var en hel del kan jag säga. När vi rev kastade vi det från balkongen och sen har det legat där. Så jag lekte "Arga snickaren" och städade upp. Det som skulle kastas la jag på en pall längst ner i trädgården. Min man ska ta pallen med kranbil någon dag (förhoppningsvis snart!). En del virke bar jag dit, en del körde jag på skottkärra dit. Men trävirke som inte var tryckimpregnerat, ställde jag vid min mans såg. Det kan han kapa i lämpliga längder så vi kan elda upp det i vinter.

När allt skräpvirke var borta, var det dags att lägga plattor nedanför trappan. Gud vad tungt det är att lägga plattor! Först fick jag "gräva upp dem" eftersom jag lagt dem under altan (inte på varandra tyvärr, utan varje platta låg på marken). Eftersom de låg under altan fick jag gå hukad. Sen bar jag dem till trappan och försökte få dem ligga i våg (det är lögn i h-vete att få till det!). Min man får rätta till dem. Nu har jag gjort grovjobbet (hakade burit fram och dit dem).

Trött insåg jag att jag aldrig kommer orka att träna idag. Lite besviken på mig själv hann jag bli innan jag insåg, att jag faktiskt har tränat idag. Arbetet med plattorna och skräpvirket, kan jämställas med styrketräning. Kroppen vet ju inte om jag lyfter plattor i trädgården eller tyngder på gymmet. Då blev jag nöjd och glad igen. För nu har jag slagit två flugor i en smäll: fått finare trädgård samtidigt som jag tränat muskler.

Ja och så har jag grundmålat virke. Om man kunde tävla i målning av lösvirke skulle jag ha en väldigt god möjlighet att vinna den titeln. Det är lite suggestivt och märkligt lugnande att måla virke. Men bäst gillar jag att måla när det sitter på huset. Nästan all panel är uppe på balkongen nu. Skönt!

Min lördag

Startade dagen på bästa möjliga sätt, genom att sitta i saccosäcken på den ofärdiga balkongen i solskenet och äta frukost. Fåglarna kvittrade och mitt humör var sprudlande gott. Efter frukosten målade jag den gula panelen vid balkongen. Sen plockade jag äpplen.

Dessa äpplen alltså. Normalt sett får vi så många på våra två äppelträd, att jag inte klarar att ta reda på dem. I år är det galet många äpplen. GALET många! Jag plockar och kastar oräkneliga. Det blir ju orimligt liksom. Men idag gav jag bort en påse och sparade en påse till mig själv.  I morgon får jag skala, skiva och frysa in. Till jul blir jag glad över dessa äppelbitar och gör pajer på löpande band.

Annars har jag klippt gräset med handjagaren (grymt jobbigt) eftersom vi hade slut på bensin till motorklipparen och ingen av oss orkade köpa ny. Min man har snickrat panel.

Sofie kom hit med hembakat bröd. Så gott! Katta kom och fikade också och så tog vi en promenad. Efter den var min ork slut. Möjligen för att jag skippat lunch. Det blev en liten powernap medan min man fixade mat. Grillad fläskfilé med egengjord klyftpotatis och gräddsås serverat med en kall öl. Nu känner jag mig lite mer med på banan.

Underbara torsdag

Torsdagar är min favorit dag. Förutom att jag har sovmorgon, består arbetsdagen bara av lustfyllda arbetsuppgifter. Inte nog med det, varje torsdag är vi ett gäng kollegor som lunchar ihop.

Därför var mitt humör på topp, när jag kom hem. Min egenlagade kvällsmat slog alla rekord ikväll. Jag hade en matlåda med fjärilspasta jag slängde i stekpannan. Stekt pasta är något av det godaste jag vet! Det ska vara mycket smör i pannan och så ska den stekas tills den är brun och krispig. Ja, den åt jag bara sådär utan något till, inte alls näringsrikt, men mättande och snabblagat.

Sen bytte jag om och gav mig ut på en tur. Pastan låg tungt i magen förstås. Man kunde tro att den hade sjunkit ner till benen, så tunga som de kändes. Men jag trotsade tröttheten och kämpade på. Fyra kilometer att lägga till veckans springkonto. Fyra tunga, långsamma kilometer är bättre än inga alls!

Bra onsdagskväll

Äntligen! Idag blev ett möte inställt och jag var hemma tjugo i fyra. Helt otroligt skönt att komma hem tidigt. Jag tog disken som stått ett par dagar och lagade kvällsmat. Som vanligt blir det lite konstig meny, när det är jag som är kock. Jag åt pastafjärilar och bacon. Min man fick omelett gjord på rökt skinka, inlagda tomater, gräslök, turkisk yoghurt och så ägg förstås. Han påstod att den var god. Själv avskyr jag omelett.

Efter maten skrapade jag väggen ovanför balkongdörren och fönstret. Sen grundmålade jag det. Ett läkt måste bytas, då det är för murket.

Panelen under fönstret målade jag med gul färg igen. Panelen är bytt där och behövde en andra strykning. Det är också snyggare att dölja spikhuvuden. Även om det är väldigt varmt ute, är det fuktigt. Så färgen torkar inte lika snabbt som när man målar i juni, juli.

Sen tog jag en dryg timmes promenad med Sofie. Jag siktar på att gå 8000 steg om dagen, men hamnar ofta på 10000. Tidigare hade jag 6000 steg som mål, men nu har jag ökat kraven på mig själv.  Idag blev det drygt 11000 steg. Det är jag superdupernöjd med.

Kort tur

Tro det eller ej, men jag blev ännu senare hem ikväll. Det är som förgjort just nu! Jag blir bara senare och senare hem. För att behålla förståndet beslöt jag mig för att en springtur var nödvändig. Hjärnan måste rensas och benen luftas! Bävande gav jag mig iväg. Löpningen har ju inte precis varit lätt efter Midnattsloppet. Tvärtom har det varit tungt och slitsamt. Därför blev jag glatt överraskad när benen kändes lätta idag. Så himla otippat efter en jobbig arbetsdag! Tre kilometer bara rann iväg och jag var löjligt lycklig. Nu ska jag bara springa längre och mer regelbundet. Formen kommer att bli bättre, bara jag håller i nu!

Kämpar med motivation

Jag kom hem tjugo i sju ikväll, nästan exakt 12 timmar sen jag åkte till jobbet. Hungrig, trött och irriterad på mig själv och min brist på motivation för träning bestämde jag mig för att strunta i träning. Istället lagade jag mat: pasta (färsk som är klar på 3 minuter) och falafel (också bara några minuters tillagning) med ketchup. Direkt efter maten frågade jag Sofie om vi skulle ta en promenad. Sagt och gjort!

Även om jag är trött vill jag röra på mig och idag hade vi riktigt bra tempo. Bättre promenad än att sitta passiv i fåtöljen. Heja oss som orkade promenera!

Trätrappa till veranda

Nu är trappan till verandan så gott som klar. Den är fin, enkel och praktisk. Jag gillar verkligen räckena/handledarna! Vi hade ett vitt tidigare. Det blev alltid så smutsigt. De här räckena känns bättre i handen också. Eventuellt kommer min man att täcka vänster sida med staket eller dylikt. Det ser lite kalt ut nu men det kanske det gör för att det inte finns något verandastaket ännu heller. Min man har satt upp nästan all panel runt balkongdörren och fönstret.

Halsont och 50-års firande

Ingen träning sedan i onsdags, men jag har gått promenader i alla fall. Alltid något. Det är så typiskt att jag blir krasslig när jag ska dra igång träningen. Det är inte så att jag har tagit i för hårt, utan det är alla baciller som drabbar mig varje hösttermin, när jag träffar så många elever.

Igår var vi på 50-års fest. Det var superb mat, trevlig underhållning av trubadurer och för en gång skull fick jag en bordsgranne som också arbetar i skolans värld. Hon kom från Uppsala och vi skrattade flera gånger, när vi upptäckte att vi hade så liknande erfarenheter/bakgrund.

Jubilaren

Kvällspromenad

Trött och vansinnigt hungrig kom jag hem sent igen. Syrran hade hört av sig och kom 10 minuter efter mig. Hon ville gå ut och gå och det gjorde jag ju gärna. Att promenera är fantastiskt avkopplande. Efter en stund åker axlarna ner och jag tankar energi, konstigt nog. Vi gick inte någon särskilt fin tur förbi vattendrag eller sjöar, utan vi gick en slinga i stan. Inte min favorit, men ibland behöver jag lite ombyte.

Sedan semestern har jag jobbat rätt hårt. Förutom att det är intensiva dagar, är de långa. Men jag har så hila kul på jobbet, att det inte gör något alls. Varje dag skrattar jag högt och hjärtligt, inte bara en gång, utan många gånger. Idag blev jag hes av allt skrattande. Ni förstår ju hur bra det måste vara!

Det är svårt att fotografera dimma, tycker jag. Det ser mest ut som om bilden är lite suddig. Antagligen bör man ha en speciell lins, eller så är det jag som inte har talang för det...

Min syster Petra, som fick en flaska vin i present för att hon är så himla bra! Idag fick hon också en löneökning på flera tusen i månaden. Så himla kul för henne, som haft det så tufft en lång tid!