måndag 31 oktober 2016

I nöden prövas vännen

Ja, det heter ju att "i nöden prövas vännen". Jag tycker man kan omsätta det ordspråket till arbetslivet. "I nöden prövas kollegialiteten".  Ja, så är det verkligen! När det blir svåra, knepiga arbetsuppgifter, vill kollegorna plötsligt inte längre finnas där på plats, utan skulle helst vilja dra en filt över huvudet och gömma sig. Istället för att säga att "det här är svårt och jag har lite erfarenhet av det svåra, MEN tillsammans kan vi klara det", så åker man hem. Min kollega låste in sig på sitt rum och smög efter en stund ut och hem. Vilken dålig kollega!

Själv har jag en sjuklig tilltro till lagar och andra styrdokument och vill verkligen följa dem. Det är det som är problemet med mig. Jag kan och vill inte fuska. Jag måste få följa regler, annars tappar jag arbetslusten och vill inte jobba kvar. Det är precis samma sak för mig, när det gäller spel och fusk vid spel. Om någon fuskar vid kortspel till exempel, vill inte jag längre spela, eftersom förutsättningarna inte är desamma och då kan man lika gärna låta bli att spela kort, enligt mig.

Om en skola inte klarar att följa lagar och styrdokument och är medveten om att man inte följer dem, men ändå tycks "blunda" för problemen, tappar jag lusten att jobba kvar. Så fyrkantig är jag! Det är en helt annan sak om man kavlar upp ärmarna och tar tag eller åtminstone försöker att ta tag i problemen. Då kan jag kämpa väldigt länge, för att det ska bli bra. Men det fungerar ju inte att det bara är lilla jag, som kämpar för att göra det rätta.

Ja, i nöden prövas verkligen kollegialiteten....

Här sitter jag med min fina vän Katta. Hon har alltid ställt upp för mig och ställer alltid upp för mig. En vän i goda tider som i svåra. Jag har haft tur och har många fina vänner som verkligen bryr sig och stöttar mig!

söndag 30 oktober 2016

Underbart är kort

Trots att jag inte hade någon lust att springa ikväll, blev det en kort tur om knappt fyra kilometer. Aud och jag hade sällskap. Om jag inte tidigare hade bokat in att vi skulle springa, skulle jag aldrig ha tagit mig ut ikväll. Efter lunch gav jag trädgården lite kärlek och krattade löv. Så jag hade redan fått min beskärda del av motion, tyckte jag.

Men att boka in springturer är ju ett sätt att se till att jag kommer ut. Självklart var det jag som påverkade att det blev en sån kort tur. Det har jag lite dåligt samvete över.  Men Aud verkade också gilla att det blev en kort tur.

Vacker söndag

Vädret såg så härligt ut i morse, att jag skyndade mig ut och iväg. Luften är krispig, solen var på väg upp och det var lite frost i marken. Dimman steg från vattnet och gav en trolsk stämning. Åh, vilket vackert land vi lever i!


En okänd person som tog en morgonpromenad med hunden







fredag 28 oktober 2016

Utekväll

Malin och jag var ute och åt ikväll. Vi var på Bullseye och åt hamburgare med sötpotatis strips. Eftersom vi var där tidigt var det få människor där och därmed lugnt. Så skönt att få avsluta arbetsveckan med en god måltid, öl och tjejsnack. Det blir mycket jobbprat men på organisationsnivå mest.

När vi kom hem klev vi i spabadet och Malin bjöd på bubbel. Vi betraktade den stjärnklara himlen och stadens ljus. Så vackert det kan vara en mörk kväll i oktober.

torsdag 27 oktober 2016

Träning för hela kroppen

Katta och jag simmade ikväll. Det gick väldigt bra. Först simmade jag i lugn takt i 15 minuter och sen tog jag i lite och simmade så jag flåsade i 15 minuter. När vi gick upp darrade benen och jag vacklade nästan. Det känns som om jag tar i med hela kroppen, när jag simmar. En himla bra träning helt enkelt. Speciellt bra känns det att ta ut sig i rygg och armar. Jag simmade flera längder då jag bara använda armarna och höll benen stelt raka bakom mig. Det enda negativa är, att jag får ont i nacken. Så ibland måste jag simma ryggsim, eftersom nacken värker. Antar att jag håller upp huvudet för mycket vid bröstsim.

I morgon ska Malin och jag träffas. Världens bästa Malin! Då får jag berätta om mitt sidouppdrag jag har fått. Så får jag höra om hon ska byta jobb, som hon har pratat lite om att göra. Spännande, spännande!


onsdag 26 oktober 2016

Att satsa på löpning när man är 50 plus

Det tycks som om varje PT rekommenderar att kvinnor över 40 ska styrketräna. Vad är egentligen fördelarna med att springa, när man är femtio plus och varför väljer jag det? För min del har jag svårt att träna styrketräning disciplinerat på egen hand. Jag fuskar när det blir kämpigt. De gånger jag har tränat styrketräning i maskiner på gymmet, har det gått bra, men där är jag obekväm, om jag inte har sällskap av någon.

När jag springer kan jag själv välja när jag ska springa och med vem. Jag klarar att springa helt på egen hand och tycker det är skönt att göra det. Jag kan ha olika målsättningar med löpningen. Just nu vill jag träna för att kunna löpa länge och långt. Med länge menar jag långpass om 90 minuter och med långt menar jag runt 13-15 kilometer. Jag struntar i tider under höst och vinterhalvåret och vill bara hålla igång löpningen.

Det är klokt att ta det långsamt och försiktigt, så att kroppen håller. När man som jag, är lite tyngre, är det än viktigare. För två år sedan hade jag ofta problem med benhinnorna. Peppar, peppar, det har jag inte nu! Kroppen är gjord för jakt: att springa. Men den är också gjord för att lyfta tungt: styrketräning. För det mesta får jag till den träningen, när jag arbetar i trädgården under vår och sommar. Men jag skulle kunna träna mer styrka hemma på egen hand.

Idag blev det en springtur med Aud om 5,7 kilometer. Hon fick problem med ena knät, annars hade vi fått till 6 kilometer. Idag kände jag mig stark och kunde driva på lite framåt. Den känslan är underbar!





tisdag 25 oktober 2016

Höstkänsla

Maria och jag tog en långpromenad i kväll. I början frös jag lite om händerna, men sen blev jag varm. Vi höll ett raskt tempo och pratade nonstop. Det är underbart att ha riktiga vänner att dela upplevelser och erfarenheter med. Än den ena än det andra diskuterade vi och anlade olika perspektiv på det. Vänner som kan se saker ur olika perspektiv värdesätter jag allra mest. Människor som endast kan belysa händelser eller beteenden ur ett perspektiv har jag svårt för. Jag inser att det inte är deras fel och att de bara är otränade på det. Trots det har jag inte tålamod med dem.

Ikväll kändes det verkligen som höst ute. Mörkt, kyligt med den där speciella doften av halvfrusen jord/gräsmatta. Det var nästan så att jag förväntade mig att vattenpölarna skulle frysa till. Samtidigt känns mörkret omfamnade och varmt. Märkligt att jag kan känna så två olika upplevelser!

Jag känner fortfarande av träningsvärken i vaderna efter söndagens springtur. Oavsett hur de känns i morgon, kommer det bli en ny tur. Aud och jag har bestämt att vi ska ge oss ut tillsammans. Hoppas det är lika bra väder i morgon!

måndag 24 oktober 2016

Att försöka bli hälsosam

Jag har följt Joe Wicks på Instagram en tid och har blivit nyfiken på hans bok och beställde den. Idag fick jag den i brevlådan. Än så länge har jag bara bläddrat lite i den. Men det jag sett hittills gillar jag: snygga bilder och tydliga instruktioner om tillagning. Kanske till och med jag vågar prova på att laga någon rätt. Jag återkommer med ett omdöme när jag kikat mer i boken.

Ikväll var jag duktig och gick en långpromenad på egen hand i regn och mörker. Det var faktiskt riktigt skönt när jag hade fått upp temperaturen. Mina vader och benhinnor är lite ömma efter gårdagens springtur. Förmodligen beror det på att jag sprang i ett par skor jag inte använt på något år. Glädjande nog har jag inte ont i hälarna i alla fall.

söndag 23 oktober 2016

Min söndag

Som vanligt är jag ensam om morgnarna. Jag gick upp halv åtta och åt min frukost i lugn och ro. Sen läste jag lite bloggar och stoppade in tvätt i tvättmaskinen. Aud och jag skulle springa vid 11-tiden. När jag hörde av mig vid 10-tiden och undrade om vi skulle springa 10.30, hade hon försovit sig. Jag ville gärna ta turen på förmiddagen och stack därför iväg själv. Mitt mål var att vara ute i 45 minuter. Regnet drippade och droppade och det blåste rejält. Jag hade på mig samma outfit som i torsdags men den här gången var den perfekt! Jackan stod emot regnet och höll mig torr och varm. Vid 35 minuter kändes det som om jag skulle kunna hålla på i en evighet. Men så kom backarna backe och jag segade mig uppför och då visade klockan 42 minuter och jag nöjde mig med det.

När jag kom hem blev det en snabbdusch och därefter en stund i spabadet. När jetstrålarna är på blir det som massage. Inte dumt alls för trötta, ömma ben och fötter, kan jag rapportera. Min man lagade lunch under tiden: pannbiff, potatis, gräddsås och lingonsylt.

Efter maten somnade jag i fåtöljen i en timme. Lyxigt att få vila sådär, tycker jag. Förr gjorde jag aldrig det, men med stigande ålder har behovet av eftermiddagslur kommit alltmer. Min man bjöd på kaffe och bullar.

Steffanie och jag åkte till Coop och jag handlade lite matvaror. När jag kom hem vek jag tvätt, dammsög och torkade golv. Nu när vi har Panzer måste jag städa oftare, eftersom jag är allergisk mot katter. Än så länge fungerar det bra.

Nu ska jag snart ta fram kläder för morgondagen, så att det flyter på smidigt i morgon bitti. Av någon underlig anledning brukar jag ha extra bråttom på måndag morgnar. Kanske är jag sölig för att jag fortfarande har "helgtempot " i mig. Who knows?! Jag försöker bara förebygga  det. Måtte det inte frysa i natt! Att skrapa bilrutor tar för lång tid.

lördag 22 oktober 2016

Lördagsbrunch

Steffanie bjöd på en väldigt god brunch idag. Hon hade bakat scones, gräddat pannkakor (kunde serveras med grädde, färska jordgubbar och hallon), lagat äggröra och bacon. Till brödet kunde man välja apelsin och morotsmarmelad eller salami och skinka. Vi fick Mimosa och kaffe att dricka. Rejält mätta och glada åkte vi därifrån ett par timmar senare.

Det här är en av fördelarna med att ha vuxna döttrar. Just mina döttrar är fantastiska tycker jag.

fredag 21 oktober 2016

När man välkomnas

Den här veckan har jag mötts varje dag av Panzer, som visar hur glad hon är över att jag kommer hem. Tänk att en katt kan betyda så mycket! Hon har nästlat sig in i huset och i våra hjärtan. Funderar du på att skaffa ett husdjur kan jag rekommendera katt. De är självständiga och samtidigt tillgivna. Dessutom är de smarta och roliga.

Panzer kom som ett verkligt trevligt tillskott till familjen.

Fredag

Veckorna bara rullar på, upplever jag nu. Det är väldigt bra! Snart kan jag avslöja en hemlis. Något som jag verkligen gläds och myser över.

En annan rolig sak är, att jag ska frilansa nästa vecka. Spännande att få träffa nya människor och en annan arbetsplats. När arbetet blir för mycket rutin och för lite utmaning, kan jag bli uttråkad. Därför är det perfekt med lite nya uppdrag. Fast ännu är jag inte uttråkad, långt därifrån! Camilla har fixat uppdraget åt oss. Hon och jag har inte jobbat ihop sedan februari.  Att få jobba med henne igen är så himla kul!

I morgon är vi bjudna på brunch hos Steffie. Det blir mysigt. Annars ska jag måla verandastaketet som jag hoppas min man sätter dit under helgen. Det blir väl sista rycket för i år. Vi får göra klart resten till våren. Ingen idé att skynda på och tvinga fram, att det ska bli klart. Nu är det inte särskilt trevligt att snickra i regn och kyla. Till våren kan det istället kännas kul att pyssla. Men visst hade det varit skönt om det hade varit färdigt nu.

torsdag 20 oktober 2016

Att få draghjälp

Även om jag egentligen inte tycker om att springa med andra (får prestationsångest) inser jag att det är bra för mig. För det första får jag draghjälp att ens ta mig ut. För det andra får jag hjälp att hålla tempo och att hålla ut (jag tenderar att springa längre med sällskap). En tredje positiv faktor är, att vi kan ha ett trevligt samtal under tiden.

Ikväll hade jag sällskap av Aud. Det gick tungt för mig, men hon trummade på och jag orkade haka på i fem kilometer. Så skönt! Vi ska försöka springa två gånger per vecka tillsammans. Ett pass på en vardag kväll och ett pass under helgen. Söndag förmiddag är det dags igen.

Dessutom har jag fått till en promenad idag också! I morse var jag och Maria ute på en skön promenad i det gråa och fuktiga vädret. Vi gick vid vattnet och på gång- och cykelvägen i skogen. Så himla mysigt att starta dagen med en timmes rörelse och fint samtal. Vi gjorde upp träningsplaner. Maria föreslog simning ett par kvällar per vecka och det hakar jag gärna på. Så ska vi försöka promenera två gånger per vecka.

Det roliga är att det var dem som ville att vi skulle träna ihop regelbundet. Jag är glad att jag har vänner som vill träna med mig!

onsdag 19 oktober 2016

Bullbak

Idag åkte jag hem från jobbet och kände mig fylld av energi. Det gör en sådan skillnad att få en vecka då jag slutar "normal tid" och inte jobbar över. Plötsligt orkar jag göra saker och har lust att göra saker. Jag tror att springturen igår också hade betydelse för mitt mående. När jag rör på mig blir jag piggare, gladare och orkar mer. Jag vet ju det och vet också att jag måste hålla igång motionen och träningen.

Så ikväll bakade jag bullar.  En dubbel sats och det gick som en dans. Jag till och med passade på att dammsuga och torka golv. Det är lite ovanligt för att vara mig en vanlig onsdagskväll.

tisdag 18 oktober 2016

Tisdag

Vilken arbetsdag! Den här veckan slutar jag "normal" tid, men arbetstakten är desto intensivare. Det är nästan så jag kippar efter andan. Men jag kommer hem i tid och orkar göra saker. Ikväll handlade jag och gjorde sen i ordning varma mackor.

Ibland överraskar jag mig själv och ikväll hände det plötsligt: jag bestämde mig för att ta en springtur. Det var mörkt ute och jag frös. Så jag tog på mig reflexväst och tjockare tights. Ikväll invigde jag även mina nya Adidas Boost. De är lite små så det kan hända att äldsta dottern får överta dem.

En tur om cirka fyra kilometer tänkte jag ta. Men när jag kom in i skogspartiet var det halvskumt och en skylt visade att genomfart var förbjuden. Äsch, tänkte jag.  Det är ju en cykelväg så det går nog att komma fram, tänkte jag. Jag trummade på där i halvmörkret och tyckte jag hörde konstiga ljud, trots (eller tack vare) att det var vindstilla. Plötsligt kom en cyklist och pulsen gick upp på mig. Jag påmindes om överfallet min frisör berättade om i frredags. Gud vad läskigt det här var, tänkte jag. Aldrig att jag tar (som jag brukar) samma väg tillbaka, tänkte jag. Istället tänkte jag söka mig till rejält upplysta cykelvägar.

Tji fick jag! Plötsligt kom en rejäl vägspärr som absolut inte gick att forcera, eftersom det var vatten på båda sidor om den. Tydligen renoveras en bro där. Jag fick kämpa mot min mörkerrädsla och vända tillbaka. Tempot blev lite för högt för mig, men skräcken drev på. Lättnaden var enorm när jag nådde den breda, asfalterade, upplysta cykelvägen. Tack och lov!

När jag närmade mig hemmet började jag gå. Det straffar sig att ha ett för högt tempo. Jag orkade inte springa hela rundan och hade ingen klocka. Men tror det blev cirka tre kilometer.

För att belöna mig, klev jag i spabadet när jag kom hem. Så skönt att slappna av i kroppen och bli rejält uppvärmd. Trots att jag var mörkrädd och blev lite uppjagad blev det ett bra avslut på tisdagen. Kanske lossnar motivationen nu också.


måndag 17 oktober 2016

I väntan på inspiration

En del får motivation och inspiration till löpning och träning när de köper nya kläder eller skor. Jag får väl säga att mitt inköp av dessa Salomonskor är ett försök att få inspiration/motivation. Egentligen vet jag redan att det inte är en fungerande strategi för mig. Tvärtom kan jag bli löjligt sugen på att ge mig ut på en springtur när jag tar fram mina väl använda springkläder. Det är som om minnet av alla turer ger mig en lyckokänsla. Första gången jag märkte det, var förra vintern när jag plockade fram mina vinterkläder. De som jag har när jag springer alltså. Faktum är att jag känner ett litet, litet sug nu när jag skriver det här.

Hör och häpna! På torsdag har jag bokat in en springtur med Aud. Tills dess ska jag vara pigg och redo (frisk). Kanske testar jag mina nya Salomonskor då. De är supersköna!

söndag 16 oktober 2016

Söndag

Grått och blåsigt ute och jag vill bara titta på serien Bloodline. Lite nytta har jag gjort trots det och städat huset. Min man lagade en god lunch som bestod av ugnsrostade potatisklyftor, morötter och sötpotatis. Till det serverade han fläskfilé och rödvinssås. All mat var gjord från scratch. Det känns lyxigt. Under veckorna blir det gärna halvfabrikat eller mackor.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt med träningen ett tag och hoppas att lusten återkommer, eller åtminstone idén om det. Just nu känns kroppen sliten. Det är något virus som jag inte blir av med. Jag harklar och hostar och sov både igår och idag på eftermiddagen. Kroppen behöver vila känns det som. Jag väljer att lyssna på den. När jag är frisk och pigg brukar jag bli rastlös. Så jag antar att jag bara behöver vänta på det.

fredag 14 oktober 2016

Fredagsfin

Nyklippt, nöjd och så är det fredag. En bra start på helgen! Min frisör heter Jennifer och är världens gulligaste! Förutom det, är hon en väldigt duktig frisör. Därför är jag nöjd, trots att hon har plattat mitt hår och jag tycker jag ser stel och grym ut i det. Kan hända att jag kände för att vara stel och grym ikväll, hi hi.

Efter frisörbesöket träffade jag Kinna, min äldsta vän, och fikade. Nja, fikade och fikade. Jag åt Club toast med pommes (det är ju i alla fall fredag) och hon varm macka. Sen satt vi och pratade och uppdaterade varandra. Nja, det var mest jag som uppdaterade henne på allt som händer i mitt liv. Hon uppskattade berättelsen om Panzer (katten som flyttat hit). Många av mina vänner tycker det är komiskt att jag har fått en katt på äldre dagar. Särskilt ironiskt är det ju eftersom jag är allergisk mot katter. Nu är det som det är och jag kan inte tänka mig att neka Panzer att bo här.

Så har jag hämtat ut de svindyra hormontabletterna som heter Eviana. När jag läser om biverkningarna blir jag som vanligt skräckslagen. Förutom olika cancertyper kan jag drabbas av depression, huvudvärk, blödningar, håravfall m.m.
Sammanfattningsvis kan jag säga att förutom att tabletterna är svindyra tycks de vara farliga.

Det är dyrt och riskfyllt att åldras...

torsdag 13 oktober 2016

Att göra någon glad

Tror du att Katarina är sänd från Gud, frågade en vän en annan av mina vänner. Jag skrattade gott när jag hörde frågan. Dels är jag inte det minsta religiös, dels förtjänade jag inte att betraktas som om jag uträttat stordåd. Ibland är timingen rätt och allt klickar från idé till genomförande. Sen råkar det göra två människor mycket lyckliga och det är ju fantastiskt roligt!

Att kunna glädja någon, är mycket tillfredsställande för mig. Ibland tror jag att det är min största drivkraft i mitt arbete. Vissa menar att många drivs av kraften i att känna sig duktig. Det drivs inte jag av alls. Däremot känslan när någon blir nöjd och glad. Det kan räcka med att en arbetskamrat säger "att arbeta med dig är lustfyllt och gör mig glad", så blir jag i min tur nöjd och glad och jag får än mer arbetslust.

Idag skrev jag en lång "att göra lista" på whiteboard tavlan. Jag och Elisabeth gick igenom den och gjorde en tidsplanering och brainstormade kring en punkt. Efter 20 minuter hade vi en plan och satt och log ikapp över våra planer.

Vi är medvetna om att vi har en oerhörd arbetslust och driv när vi jobbar ihop. Ofta har vi så kul tillsammans att skrattet ligger nära tillhands. Troligen är det närmast provocerande för våra övriga kollegor att se och träffa oss. Vår energinivå är på topp. Just nu älskar jag verkligen mitt jobb! Måtte det här hålla i sig!

Bilderna är tagna i morse från min och Marias morgonpromenad. Vi gick i knappt en timme i rask takt. I början av turen frös jag. Mot slutet var jag riktigt svettig, så tempot var verkligen raskt. Ännu en skön start på dagen!

I morgon ska jag klippa mig och det kommer bli så himla skönt att bli av med "pudelfrisyren". Luggen är för lång och kommer hela tiden i ögonen. Håret på sidorna hänger och slänger och står ut (blir lockigt och ostyrigt). Japp! Klippningen är verkligen nödvändig.

onsdag 12 oktober 2016

Dyra tabletter

Äntligen slutade jag jobbet i så god tid, att jag hann till Apoteket. Det visade sig att de inte hade de hormontabletter jag skulle ha. Ja, det känner jag igen, sedan tidigare. Jag känner mig verkligen som den där udda personen, när de inte har medicinen hemma. Är jag den enda i den här staden som behöver hormoner? Man skulle kunna tro det i alla fall! Eller så avstår andra människor på grund av att de är så enormt dyra. Av en impuls frågade jag vad de kostade (de beställde hem dem så jag kan hämta dem på fredag). Jo, tabletter för tre månader kostar 538:- Ett års förbrukning av tabletterna kostar således 2.152:- Det är ju otroligt dyrt! Tyvärr var inte detta läkemedel subventionerat. Det finns andra (inte exakt likadana) liknande, som är subventionerade.

Men, jag kommer nog inte be om en liknande, mer prisvärd sort, eftersom jag inbillar mig att min läkare vet vad han talar om och att han har valt dessa med omtanke.

Min man hade lagat mat till mig när jag kom hem. Fisk, ris, broccoli och äggsås. Till efterrätt blev det två clementiner. Jag är galen i clementiner! Sen fick vi oväntat besök av min svärfar och det var trevligt. Ingen motion eller träning blev det idag. Jag nyser och det killar i halsen. Tyvärr är jag inte säker på om det är förkylning eller allergi. Det som talar mot allergi, är att jag känner symptomen även på jobbet. Men visst skulle jag kunna ta mig en springtur eller köra ett pass med TRX:n eller åtminstone promenera, om jag bara hade ork och lust. Det har jag inte nu och jag tänker att det kommer, så småningom.

September älskar jag, medan oktober känns lite tyngre med mörkret som kryper närmare eftermiddagarna.

För mig är det viktigt att få en dos dagsljus varje dag, för att må bra.