Att sträva efter att bli den bästa versionen

Ibland tycker jag att jag kämpar och kämpar med träningen, utan att komma någon vart. Dels blir jag inte snabbare eller uthålligare, dels blir jag inte smalare. Nu kan jag inte kräva det, när jag tränar så sporadiskt. För att bli snabbare, mer uthållig och gå ner i vikt, måste jag satsa på träningen och det gör jag inte fullt ut. När det gäller det här tycks jag ha gett upp, utan att ens försöka. Kanske är jag rädd att jag ska tappa orken igen, som jag gjorde 2015, när jag tog i och tränade alltför mycket? Kanske har jag inte ork att satsa fullt ut. Kanske tycker jag innerst inne att det räcker att kunna sticka ut på en tur då och då, utan press?

Ja, det låter ju inte klokt, att jag själv inte vet säkert vad det är som hindrar mig! När min mamma dog i cancer 2011 och min pappa kämpade med att träna upp sig efter sin höftoperation, hade jag en stor inre motivation och drivkraft. Jag ville bli så tränad, att det inte var någon tvekan om att jag var den bästa versionen av mig själv. För jag tänkte, att om jag tränar så mycket att jag är den bästa versionen av mig själv, är jag förberedd på åldrandet eller sjukdom. Kroppen har större möjligheter att slå tillbaka, om man är i sin bästa form, tänker jag.

Drivkraften och motivationen höll i sig i några år. Faktiskt ända tills jag "gick i väggen" 2015. Efter det gick det alltmer utför för mig, tycker jag. Vikten ökade och det gick tungt att springa, att börja om. Den där glädjen och lusten i träning har inte riktigt funnits. Jag skulle vilja känna lusten och glädjen i gruppträning eller ännu hellre i min egen hemmaträning. Just nu gör jag inte det. Ärligt talat känns det bäst att bara ta promenader. Det är tråkigt att vara i det här "slapp-diket". Jag vill känna mig stark och energisk!

Jag måste hitta tillbaka till min målbild: att bli den bästa versionen av mig själv. Mina tankar måste påminnas om att det är långsiktigt tänkande som gäller. Dels måste jag ge träningen en ärlig chans att bli regelbunden och en naturlig del av vardagen, på lång sikt. Dels måste jag påminna mig om att jag inte kan äta onyttigt varje dag, även om det onyttiga är aldrig så litet.

Så fort jag är frisk, ska jag ta tag i det här att sträva efter att bli den bästa versionen

av mig själv. Regelbunden träning och bra matvanor är A och O.