Tisdag

Vilken arbetsdag! Den här veckan slutar jag "normal" tid, men arbetstakten är desto intensivare. Det är nästan så jag kippar efter andan. Men jag kommer hem i tid och orkar göra saker. Ikväll handlade jag och gjorde sen i ordning varma mackor.

Ibland överraskar jag mig själv och ikväll hände det plötsligt: jag bestämde mig för att ta en springtur. Det var mörkt ute och jag frös. Så jag tog på mig reflexväst och tjockare tights. Ikväll invigde jag även mina nya Adidas Boost. De är lite små så det kan hända att äldsta dottern får överta dem.

En tur om cirka fyra kilometer tänkte jag ta. Men när jag kom in i skogspartiet var det halvskumt och en skylt visade att genomfart var förbjuden. Äsch, tänkte jag.  Det är ju en cykelväg så det går nog att komma fram, tänkte jag. Jag trummade på där i halvmörkret och tyckte jag hörde konstiga ljud, trots (eller tack vare) att det var vindstilla. Plötsligt kom en cyklist och pulsen gick upp på mig. Jag påmindes om överfallet min frisör berättade om i frredags. Gud vad läskigt det här var, tänkte jag. Aldrig att jag tar (som jag brukar) samma väg tillbaka, tänkte jag. Istället tänkte jag söka mig till rejält upplysta cykelvägar.

Tji fick jag! Plötsligt kom en rejäl vägspärr som absolut inte gick att forcera, eftersom det var vatten på båda sidor om den. Tydligen renoveras en bro där. Jag fick kämpa mot min mörkerrädsla och vända tillbaka. Tempot blev lite för högt för mig, men skräcken drev på. Lättnaden var enorm när jag nådde den breda, asfalterade, upplysta cykelvägen. Tack och lov!

När jag närmade mig hemmet började jag gå. Det straffar sig att ha ett för högt tempo. Jag orkade inte springa hela rundan och hade ingen klocka. Men tror det blev cirka tre kilometer.

För att belöna mig, klev jag i spabadet när jag kom hem. Så skönt att slappna av i kroppen och bli rejält uppvärmd. Trots att jag var mörkrädd och blev lite uppjagad blev det ett bra avslut på tisdagen. Kanske lossnar motivationen nu också.