onsdag 31 augusti 2016

Tre kilometer och podlyssnande

Idag var det dags för löpning igen, tyckte jag. Fyra kilometer hade jag planerat. Men det gick inte kroppen med på. Det var som att springa in i väggen idag. Benen var blytunga och fotleder och knän kändes stela,nästan ömmande. Jag reviderade planen och satsade på tre kilometer och det klarade jag. Tala om att vara på nybörjarnivå igen...

Samtidigt som jag sprang lyssnade jag på P1:s pod Kropp och själ. Det var ett riktigt bra och intressant avsnitt som heter: Stresstålighet: Noll. Det handlade bland annat om hur man tar sig framåt och vidare efter en utmattningsdepression. En forskare berättade vad som händer i hjärnan och vilka delar av hjärnan som är berörda.

Jag var själv på gränsen att hamna i det läget förra året och har anhörig och närstående som har varit och är utmattade just nu. Därför är det ytterst intressant att lyssna på läkare, forskare och drabbade människor. Alla har sin historia och strategier.

Livet är dyrbart. Alltför dyrbart för att slösa bort det genom att negligera sina egna behov för jobbet eller andra prioriteringar.

måndag 29 augusti 2016

Sensommar är väl alldeles underbart

Sensommar känns lika förgänglig som våren. Ena dagen är det kallt och ruggigt och nästa dag är det varmt igen. Men även om det är varmt, känns det i luften att hösten närmar sig. Än så länge kan man sitta och njuta stora delar av dagen på altanen. Vi kan äta kvällsmat där om vardagarna. Har det bara varit en gnutta sol, är det väldigt behagligt där. Om mornarna kan man inte sitta där, eftersom solen ännu inte har hunnit värma upp (den har knappt ens gått upp nu, när jag vaknar vid fem halv sex).

Jag älskar hösten och har alltid gjort det! När jag var liten tyckte jag det var jobbigt med sommarvärmen. Min eksem kliade i värmen och jag ville hest bara vara inomhus och ligga och läsa böcker. När andra kom brunbrända tillbaka till skolan från sommarlovet, kom jag likblek. Det var inte förrän jag var runt 14, som jag fick lite solbränna. Den sommaren delade jag ut reklam och blev brunbränd när jag cyklade och delade ut.

Höst är för mig, krispig luft, men ändå så pass varmt att jag kan nöja mig med att använda en tjock stickad tröja. Nu för tiden går jag runt i min pappas stickade tröja, som min mamma har gjort. Hon stickade jämt och ständigt. Jag har aldrig lyckats lära mig det ordentligt. Därför uppskattar jag alla tröjor hon har stickat till barnen. Höst betyder också att jag med gott samvete kan tända alla lyktor och ljus. Dessutom kan jag läsa böcker med gott samvete, ha, ha.




Döttrar som fotoobjekt

Det är tacksamt att ha tre döttrar att fotografera. Alltid är det någon av dem som är snälla och ställer upp! Nu har jag lagt upp många foton på Sofie, så då måste jag ju också visa upp två på mina andra döttrar.

Sara poserar snällt vid en blomma i Amsterdam
En av mina favoritbilder på min yngsta dotter. Den togs på midsommar förra året. Just nu har hon betydligt längre hår.

När man är hängig

Vaknade tidigt till regnets trummande och bara kände mig sjuk. Fasen! Jag brukar inte känna mig så här hängig så länge, som jag har gjort. Det är så irriterande, när jag känner mig så här hängig. Så idag gick jag hem tidigare. När jag kom hem gick jag direkt och la mig på soffan en stund. Jag önskar att jag hade sprudlat av energi och att jag hade orkat baka de där bullarna, som jag har planerat för. Eller att jag orkade städa källaren, eller ännu hellre, tagit en regnig springtur.

Det är märkligt hur deppig jag blir av passivitet. Idag har jag jobbat ensam mycket, vilket inte heller är så upplyftande. Nej, idag är det en sådan där dag, då jag bara vill dra täcket över huvudet och sova bort skiten. Omstart önskas tack!



Sofie (mellersta dottern) i solnedgång. Nu vill jag fotografera någon av tjejerna i soluppgång och dimma. Men då måste de ställa upp på att gå upp vid sju-tiden en helgdag...

söndag 28 augusti 2016

Takpapp på verandataket

Precis lagom tills regnet kom var all takpapp på plats. Min man satte dit plåt och därefter klistrades pappen på.

Nästa steg är att byta balkongdörr och fönster och därefter sätta på panel på husväggen. Det blir nog en hel del målande för mig framöver.

Idag mår jag sämre än igår, så jag har bara tagit det lugnt idag. Förhoppningsvis vänder det nu, så jag kan börja träna igen. När jag är sjuk längtar jag som mest efter att träna. Fast just nu är jag för dålig för det.

lördag 27 augusti 2016

Fortsatt renovering av balkong och veranda

Nu sitter det stolpar på balkongen. Min man har också snedsågat takstolarna och  satt sluttande golv där. Avsikten med det sluttande golvet är, att vattnet ska rinna ner där till en hängränna. Skönt att det äntligen händer något igen! Min man är frustrerad över att de här "småsakerna" tar så lång tid. Så är det ju när man ska mäta och passas in. Lutningen fanns redan, då det är utsågat i fasaden för bräderna. Ibland förstår jag verkligen inte hur min man kan lista ut hur bräderna ska sitta och i vilken ordning han ska snickra. Men det är ju bra att han har koll!

Själv har jag inte orkat ett dyft idag. Både näsan och ögonen rinner och jag har känt mig gäspig hela dagen. En tur till Ikea blev det i alla fall. Jag köpte två stolar och ett bord till balkongen. Alltid något att glädja sig åt!

fredag 26 augusti 2016

Fredagsmys

Ikväll myser jag med hämtmat och rödvin jag har fått av världens bästa kollegor. Jag blev så paff när jag fick en flaska vin bara för "att jag är bäst". De är bara så underbara mina kollegor! Förutom att vi skrattar så snart vi ses, jobbar vi himla bra ihop. Den där lyckan när man har de bästa kollegorna man kan tänka sig! Den är oslagbar!

torsdag 25 augusti 2016

Tandvärk

Under en tid har jag haft besvär med en visdomstand. Den sitter i underkäken och har inte växt upp helt och hållet. Plötsligt kändes det som om den växte och jag bet mig i kinden.

I själva verket fick jag nog något skräp i tandköttet och så blev det infektion med svullnad, vilket gjorde att jag bet mig i kinden.

Efter flera dagars smärta fick jag igår tid hos tandläkaren. Hon spolade tandköttet och fick fram en pytteliten flisa. Sen fick jag en kräm med klorhexidin i, som jag ska ha på tanden/tandköttet morgon och kväll.

Jag är petig med skötseln av mina tänder. Tandtråd och flourtabletter tillhör vardagen. Min stora skräck är att jag ska få tandlossning. Det hade min pappa och behandlingen var oerhört smärtsam och utdragen. Så jag är otroligt motiverad. Därför känns det orättvist att bli drabbad av infektion. Men jag hoppas det släpper snart.

onsdag 24 augusti 2016

Senaste nytt gällande balkong och veranda

Ja, det har inte hänt så mycket med renoveringen. Dels var vi bortresta förra helgen, dels har min man fortfarande ont i revbenen. Men idag kom balkongdörren och fönstret som ska vara bredvid. 

Till helgen ska min man sätta pappen på verandataket. Förmodligen är min man tillräckligt bra i revbenen då.

Själv planerar jag att flytta på några buskar (Ölandstokar) och istället sätta dit tuija-plantor. Det blir i så fall en fortsättning på den tuijahäck  jag planterade förra månaden. Vi får se om jag får till det.

måndag 22 augusti 2016

Fin kväll och bildbomb

Igår fick Sofie agera modell. Det var en sådan där underbar kväll igen. Varm, vindstilla och vattnet var alldeles blankt.



























söndag 21 augusti 2016

Racerapport från Midnattsloppet

Vi klarade det! Tjoho! Det här var mitt första lopp och det var ett par saker som trasslade lite. Vi var så många som sprang, att det var svårt att hitta sin egen rytm. Flera gånger fick jag ta mig förbi folk, men lyckades ändå nästan springa i hasorna på den framför. Dessutom var vissa bitar av loppet väldigt mörka. Så mörka att jag knappt såg var jag placerade fötterna.

Det regnade hela vägen fram till starten. Men just när vi skulle starta, slutade det regna. Min man och Steffanie höll våra väskor.

De första fem kilometrarna gick väldigt lätt och jag tänkte hela tiden att tempot var för långsamt. Vid sex kilometer kom den vidriga backen vid Masthuggskyrkan. Jag sprang faktiskt om flera stycken där. Sen blev det nerför och jag drog på. Kanske drog jag på för mycket eftersom energin tog helt slut vid 8 kilometer. Jag ville bara sluta springa. Men Sofie peppade mig. När det var en kilometer kvar var jag dränerad och bara ville se målskylten. Sofie peppade mig igen och vi kom i mål på 72 minuter. Aldrig mer, sa jag och stapplade illamående fram till medaljen, bananen, kexchokladen och vattnet. I över en timme höll illamåendet i sig.

Jag är jättenöjd och glad att jag klarade det! Mina långpass har lyst med sin frånvaro det här året och det märktes på loppet. Med rätt träning i bagaget kan jag ändå tänka mig att genomföra loppet nästa år också.