Önskningar

Jag önskar att jag hade varit ute i solskenet idag. Önskar att jag hade haft ork att gå en promenad när jag kom hem. Dessutom önskar jag att jag hade orkat att handla.

Inget av det önskade har inträffat.

Istället satt jag som vanligt i möten. Min rumpa blir snart ännu plattare än den redan är. Min man hade handlat. Fast inte mat, utan godis. Så det slutade med att jag satt och läste min pocketroman och åt godis, istället för att handla och gå en promenad.

Men jag tog fram min foamroller och rollade rygg och baksida ben. Sen svingade jag kettlebellen och gjorde några armhävningar. Inte blev det tillräckligt länge eller tillräckligt intensivt, men tillräckligt för att chocka kroppen lite.

I morgon är en ny dag och jag lovar att bättra på rörelsekontot då!

När jag ändå sitter, kan jag lika gärna prova att redigera bilder. Dessa är tagna i november förra året.

Mitt humör är lite svart och vitt idag, så bildernas färger får spegla mitt humör.

Å ena sidan saknar jag snön och ljusheten. Å andra sidan tycker jag det är skönt att slippa skrapa bilen och att halka eller att skotta i tid och otid.

Adventsfika

Min mamma brukade alltid bjuda in hela familjen på fika den första advent. Jag upplevde alltid att julen kändes så nära antågande. Idag känns det som en evighet innan det är jul. Fast jag har bara 17 arbetsdagar kvar i år. Sen har jag semester och det ska bli fullkomligt underbart!

Eftersom min familj befann sig i Göteborg och på resande fot, bjöd vi hit min syster och hennes sambo. Det är alltid mysigt att träffas och bara njuta av lugnet och trivseln.

Att baka Bruna bröd

Bruna bröd bakade min farmor. Kakorna var alltid favoriter bland oss systrar. Farmor var duktig på matlagning, bakning och sömnad. När hon var ung gick hon på husmorsskola i Stockholm. Min farmor föddes 1904, så det var ett tag sedan. Hon är min förebild när det gäller bakning.

Bruna bröd är enkla att göra. Jag började med att finhacka 1 dl sötmandel. Sen tillsatte jag 5 dl mjöl, 2 dl socker, en tesked kanel, en halv tesked kardemumma, en tesked hjortronsalt. Jag blandade allt med en sked och tillsatte därefter 200 gram smör som jag finfördelade och blandade så det blev en grynig massa. Därefter tillsatte jag 1 ägg så att det blev en deg.

Därefter rullar jag bollar av degen i storlek typ större köttbullar. Sen plattar jag till bollarna genom att trycka till dem i en tallrik fylld med pärlsocker. Sen placerade jag dem på en plåt som jag satte in i mitten av ugnen (200°) i 10 minuter. 55 kakor blev det och sammanlagt tog det (inklusive hackandet) en timme.

Julklappshandling

Katta och jag hade tänkt att åka till Marieberg köpcentrum. Men när vi såg köerna av bilar tillparkeringen, styrde vi kosan till centrum istället. Visst är det mycket folk även där, men helt överkomligt! Jag kom igång och hittade flera julklappar till tjejerna. Skönt att ha startat!

Min man var bortbjuden ikväll. Därför kunde jag städa och ställa fram adventsljusstakarna. Alla inhandlade julklappar är inslagna. Faktiskt börjar jag känna lite julstämning nu.

I morgon kommer min syster och sambo på adventsfika. Det blir mysigt!

Ännu en blomgrupp

Jag gjorde en blomgrupp till mig själv också. Plåthinken har jag fått av Kinna för flera år sedan. Jag har olika blommor i den beroende på säsong.

Två hyacinter, en julros och så lite pynt som jag hade sedan tidigare. Jag hamstrar alltid pynt som sitter i buketter eller blomgrupper. Det är så kul at själv skapa lite med dem.

Ljushållaren var lite stor, så jag fick linda lite folie runt ljuset, så det skulle komma upp i höjd. Sen dolde jag folien med ljusmanschetten. Det blev ju riktigt bra. Men, det är lätt att "överpynta", så det gäller att inte lägga till för mycket detaljer, då blir det plottrigt, tycker jag.

Att arrangera blomgrupper

I förmiddags satte jag igång med blomgruppen som Camilla skulle få.

Först la jag i en plastpåse, så att plåtformen inte ska läcka i skarvarna. Plåtformen köpte jag på "Tant Grön" för 179 :-

Sen la jag i jorden och testade och ställde blommorna i. Sen blev jag så upp i planterandet att jag glömde att fotografera,

Så här blev den till sist. Orkidén var ett skott so en av mina orkidéer hade. En julros och en hyacint, ett glas med ett värmeljus, en grattis skylt av träbokstäver och ett par vita glittriga bollar. Sen gick jag ut i trädgården och drog av lite mossa från gräsmattan och la runt varje växt. Lätt som en plätt! Camilla blev jätteglad för den.

Fredag och firande

Idag har jag namnsdag och blev rikligt gratulerad av många. Det värmde! Malin och jag var på handledning hos vår underbara psykolog. Vi provade också en italiensk restaurang där vi åt kyckling och pasta. Maten var supergod och restaurangen var väldigt mysig. Gissningsvis blir det vårt nya favoritställe.

På eftermiddagen hade jag en klipptid hos frisören. Så skönt att bli omhändertagen! Sen hämtade jag Steffie och vi jagade blommor till Camilla som fyller 50 år idag. Jag ska försöka mig på att göra ett litet arrangemang till henne. Idag var hon inte hemma men i morgon ska jag fixa det. Bilder kommer så småningom.

På kvällen kom Kinna. Vi firade att vi har varit vänner i 41 år.  Hämtmat, godis, Coca-Cola och bubbelbad. Min helg har verkligen startat bra!

Lyxfrukost och simning

Sovmorgon och därefter lyxfrukost på Tant Grön, som är ett kombinerat café och blombutik i Vintrosa. De har även annat som ljusstakar, ljus, kläder och smycken. Just torsdagar serverar de lyxfrukost mellan klockan 9:00-10:30. Det är buffé så man själv kan plocka. Jag valde bland annat yoghurt med melonbitar och müsli, scones med lemoncurd  (hemmagjord och gudomligt god), äggmuffins, ägghalva , fröknäcke, saffranskaka, drömkaka,  smoothie, juice och kaffe. Allt smakade gott och det är mysig miljö där.

Efter jobbet gick jag till badhuset där Katta väntade på mig. Vi simmade i 30 minuter. Just idag var det lite folk i bassängen. Under en lång stund var det bara vi två i bassängen. Det kändes otroligt lyxigt den stunden.

Sen gick jag till Willys på darriga ben och köpte skumtomtar som jag hetsåt på hemvägen. Efter den tionde skumtomten insåg jag att jag egentligen inte är så förtjust i dem. När jag kom hem överraskade jag min man med choklad. Han hade cyklat i ett gigantiskt hål på väg till jobbet i morse. I mörkret såg han inte hålet, utan plötsligt slogs styret ur händerna och han flög över styret och landade på magen och kanade fram på magen (likt Anja Pärssons säl). Bilar stannade och trodde han hade slagit ihjäl sig. Han tappade luften och har förmodligen brutit revbenen igen. Den här gången på båda sidorna.

Chokladen till min man var en kompensation för att jag skrattade så hjärtligt, när han berättade om händelsen. Han satt ju framför mig och hade överlevt. Då får man skratta, eller hur?!

Onsdagstrött

Mörkt, mörkt och åter mörkt. Ännu en dag med möte, möte och mera möten. Inget dagsljus och idag hade jag ingen lust att promenera i regnet. En kort övningskörning med Steffanie och sedan blev det raka vägen till fåtöljen och tidningen Amelia.

Jag är sliten och ser blek och sliten ut. Min man är ute med en före detta kollega och äter. Därför passar jag på att slappa och njuta av ensamheten.  En sådan kväll blev det här och så får det vara. Det är helt ok!

Mörkret och dess påverkan

Jag förstår att det inte alltid är roligt att ha ett arbete där man är utomhus mycket. Men just den här perioden önskade jag att jag jobbade mer utomhus. I morse när jag åkte till jobbet var det mörkt och när jag åkte hem var det mörkt och dessutom dimmigt. Hela dagen har jag suttit inne på ändlösa möten.

För en gång skull lyckades jag med en otrolig bedrift när jag kom hem. Jag lyckades nämligen få med mig min man på en promenad. Alla som känner honom vet att det är en bedrift. Han promenerar med mig en eller två gånger per år och det inträffar en eller de två gånger vi är utomlands. Här hemma brukar jag aldrig få med mig honom. Men plötsligt händer det, och han följde med på en timmes promenad.

Underbart att få frisk luft och att få röra på sig!

Regnig promenad

Nej, jag hade ingen lust att springa i regn ikväll. Istället tog jag på mig rejält och gick ut och gick. Min kapuschong dolde mig för världen. Det var varmt, torrt och jag spelade julmusik på Spotify. Efter en stund blev jag för varm och gick barhuvad i regnet. Kände mig ensam då ingen annan var ute och gick.

Eftersom jag tog en promenad under lunchen idag fick jag nästan ihop en mil sammanlagt. Det var ju bra!

När kvällspromenaden var avklarad körde jag lite styrketräning. En av mina favoritövningar är att stå "dubbelvikt" och sen "krypa" fram i armhävningsställning och göra en armhävning och därefter krypa tillbaka och börja om. Jag gjorde knäböj med kettlebellen också. Men jag känner aldrig att jag tar ut mig helt. Det är jag för lat för att göra när jag tränar på egen hand. Men hellre lite än inget alls, tänker jag. När min mamma var i min ålder skulle hon aldrig ens kommit på tanken att göra armhävningar eller annan styrketräning. Hon promenerade och det var nog för henne. Jag vill ge mig själv bra förutsättningar för ett behagligt liv som åldring. Förhoppningsvis är jag på rätt väg.

Julförberedelser

Herregud! Nästa helg är det första advent.  Nu måste jag börja planera för julfirandet. Idag bakade jag lussekatter och kanelbullar. Sen putsade jag fönster i kök och vardagsrum och satte upp julgardinerna. De i köket är vidriga att få släta. Tyget är 100 % bomull och det ska jag aldrig köpa igen! Med hjälp av mycket ( ! ) stärkelsespray och mycket tålamod fick jag dem släta till slut. Vardagsrumsgardinerna är nya från i år (Jotex) och var lätta att få släta (tack och lov!). Jag trodde det röda tyget skulle vara lite sladdrigt, men det var det verkligen inte.

Nu är jag lite trött i benen och det är inte konstigt när jag har pysslat under sex timmar med kort paus för att äta min matlåda. Så nu är det gott att vila benen och dricka kaffe och äta kanelbullar.

Till veckan ska jag sätta olika kakdegar och frysa ner. Nästa helg kan jag baka ut dem. På lördag eftermiddag ska Katta och jag handla julklappar.

Träningen kommer inte i första hand eller ens i andra just nu. Vardagsmotion känns viktigare att få till och idag har jag fått en hel del. Jag får vara nöjd med det.

Den där stelheten

Under en tid har jag varit stel i fotlederna. Varje gång jag går upp på morgonen stapplar jag fram, på grund av att fotlederna är så stela. Det hade jag aldrig trott för ett par år sedan. Av någon under anledning trodde jag inte att jag skulle bli drabbad av det här. När man är yngre och odrabbad, är man nästan lite övermodig eller överlägsen, i tankarna. Tänk på det, du som ännu inte är drabbad! Var tacksam för varje dag din kropp fungerar som den ska, utan att du har ont någonstans!

Yngsta dottern Steffanie är modellen här

En vacker liten blomma fotograferad på Fuerteventura

Kaktusar på Feuerteventura

Inre motivation och drivkraft ställt mot yttre motivation

Min vän Camilla är lite frustrerad över mig. Hon har svårt att förstå att jag inte triggas och motiveras av att tjäna mer pengar. När jag gör ett sidouppdrag, vill jag att det ska vara lustfyllt. För mig finns det ingen anledning till att arbeta eller samarbeta med personer som är pompösa, när jag ska göra det på min fritid. Nej! Då kan det kvitta! Men, säger Camilla, tänk på pengarna. Nej, det är inte värt pengarna, tycker jag!

Det låter säkert konstigt för fler än Camilla, men pengar har aldrig varit min drivkraft.. Aldrig! Förmodligen är jag alltför luststyrd för att kunna tänka på pengar. Pengar i sig är ju inget lustfyllt alls. Det är det man kan göra med pengar, som blir det lustfyllda. Men för att kunna göra riktigt lustfyllda saker, behöver man tjäna så stora pengar, att det är näst intill omöjligt. För mig är pengar yttre motivation - det är något utanför dig själv som tillkommer.

Nej, istället är det själva arbetet som behöver vara lustfyllt för mig. Eller kanske inte lustfyllt, men det behöver ge mig tillfredsställelse. Det räcker väldigt långt, att känna att jag kan hjälpa någon eller några människor. För mig är det inre motivation - det är något inom mig själv som tillkommer.

Hur är du? Styrs du av inre eller yttre motivation?

Kursdag

Idag var jag på kompetensutveckling i Örebro. Det var lyxigt att kunna åka kommunalt till kursen. Jag avskyr att köra bil när det är mörkt. Att kura ihop sig på bussen och slumra på hemvägen kändes väldigt välgörande. Jag gick till och från busstationen och bara där fick jag ihop 8000 steg.

Dagen var riktigt bra och vi kände oss peppade och styrkta i att vi är på rätt väg.

När jag kom hem åt jag hemmagjord pizza och packade badkläder och gick till badhuset. Katta och jag simmade i 30 minuter. Jag flåsar, får kallsupar och det trots att jag simmar som en svan med sträckt hals. Efter fem minuter har jag smärtor i nacken av ansträngning och ser framför mig hur jag kommer utveckla nackmuskler som den värsta brottaren. Jag skulle vilja kunna doppa ansiktet varannat simtag men det har jag aldrig våga prova. Så jag fortsätter med svanstilen.

Sen gick jag (Katta körde bil) till McDonalds och drack kaffe och åt äppelpaj. Om sju veckor ligger vi vid en pool och solar. Jag vill gärna vara i bättre form tills dess. Så nu ska jag bli bättre på vardagsmotion igen!

Lapar dagsljus en ledig dag

Ja, jag bestämde mig för att vara ledig idag och bara vara. Det var superhalt ute idag. Så min man var tacksam över att jag var hemma, så han kunde ta bilen och slippa cykla när det var halt som såpa på gatorna. Jag gick upp halv sex, driven av hunger (förstås). När klockan närmade sig 10 kom solen plötsligt fram och jag gick ut med kameran i hösta hugg.

Bakom vårt hus är det ett naturskyddsområde som består av skog. Den är helt underbar att gå i, så jag startade min promenad där och gick sedan vidare. Som vanligt sökte jag mig till vattendrag och lugn miljö (utan bilister).

Det är bra att ha bilder från soliga dagar. När det har varit många mörka dagar, kan jag gå tillbaka och titta på mina soliga höstbilder och få lite energi från dem.

Det här är stigen bakom vårt hus. Den är fantastiskt vacker, tycker jag.

Lite här och var finns det bänkar utplacerade, ifall man vill vila, äta matsäck eller bara sitta och tänka.

Solen sken och mellan trädstammarna kan man skymta sjön Möckeln

En utkiksplats och en gammal slalombacke (mycket kort)

Vattendroppar sken i solen som diamanter och så droppade de på mig i huvudet...

Det gäller att ta till vara på varje sekund av solljuset

Ett av vattendragen jag passerade på promenaden

Här hade det blivit molnigt igen, tråkigt nog

Längst bort på vägen, kan man ana en svartklädd gestalt. Det är min före detta arbetskamrat Barbro som också var ute på en promenad. Kul att träffa henne!

Man skulle kunna tro att det regnade, men det är bara frosten från träd och buske som smälter och droppar ner i vattnet.

Här har de så gott som tömt kanalen, för att renovera en bro.